Hans breda kontaktnät, brinnande engagemang, blick för människor och stora kunskap, kombinerat med fromhet, värme och humor gav honom vänner i vida kretsar.
Lester föddes 1929 i en arbetarfamilj i Skelleftehamn. Mitt i klassklyftor och orättvisor hittade han som konfirmand hopp om rättvisa och uttryck för alla människors lika värde. Så mötte han evangeliet, som befriande livssyn och utgångspunkt för förändring.
Tron som vardagsverklighet och kraftkälla till upprättelse följde Lester genom livet och var utgångpunkt för hans sätt att vara och arbeta.
Lester prästvigdes 1954 i Luleå. Lulestiftare förblev han. När stiftet fyllde 100 höll han jubileums-
talet. Att han då inte enbart höll sig till det kyrkliga utan gjorde en exposé över hur norra Sverige styrts och vanstyrts av överhet från annat håll var typiskt. Som präst i Porjus på 60-talet började han forska i rallarnas historia. Där startade också hans stora engagemang för samerna.
I Skellefteå blev Lester stiftsgårdens förste föreståndare. Gården blev ett centrum för stiftets ungdomsarbete. Vi är många som varit konfirmander där, blivit ledare och hittat inspiration till kyrkligt engagemang och kyrklig tjänst.
Lester upprättade och gav förtroende. Stiftsgården fick också en självklar plats i Skellefteås kulturliv och som mötesplats mellan kyrkan och övriga samhället.
1971 blev Lester pressekreterare på Svenska kyrkans mission. Från Sydafrika kom han hem med kunskaper som låg bakom ärkebiskop Sundbys frågor på ASEA:s bolagsstämma 1975, då en påläst ärkebiskop förde de förtrycktas talan mot ASEA-ledningen.
1977 skrev Lester en prästmötesavhandling om nyreligiösa sekter. Boken Nyandligt fick stort genomslag. Från prästmötet i Luleå 1977 minns alla både nyandligheten och hur Lester mitt under plenum avslöjades en sektföreträdare som tagit sig in på mötet under föregivande av att vara från Expressen.
På 80-talet blev Lester direktor för Svenska kyrkans ekumeniska sekretariat och skapade ett stort ekumeniskt kontaktnät. Lester var nyfiken och vänfast. Han forskade och skrev så länge han orkade. Sina sista år fick han god vård på Ebbagården i Uppsala. Där somnade han in en söndagsmorgon och gick hem till Gud. Frid och tacksamhet över Lester Wikströms minne!
Lisa Tegby
stiftsgårdskonfirmand
präst i Umeå
