Murray berör med dikter om Mariablomster

För oss lite äldre präster som läste Nils Bolanders dikter som unga finns det något hemvant över Bertil Murrays rimmade betraktelser och dikter.

Mariablomster i våra hjärtan är titeln på hans senaste bok. Själv har jag en mycket lutherskt syn på Maria. Hon var unik – men ändå en kvinna bland kvinnor som levde med Josef, tvättade småbarnstvätt, menstruerade och fick flera barn. Den alltid rena och upphöjda jungfrun får gärna vara för min del. Men jag sjunger gärna med henne Herrens lov. Och det gör jag utan svårighet i Bertil Murrays bok.

Den medeltida Mariafromheten utplånades inte så lätt. Det finns fortfarande spår av den i namnen i vår almanacka, i blommors namn och naturligtvis i målningar, skulpturer och altarskåp i våra kyrkor.

Långt efter reformationen ­undervisade kvinnorna sina barn när de räknade prickarna på ­Marie nyckelpiga; de berättade om Marias sju smärtor och om hennes sju fröjder. Det kunde inga renläriga präster hindra. Linné gjorde sitt bästa att utplåna de folkliga namnen på växterna men var inte så framgångsrik.

Murray följer i blommorna ­Marias mysterier. Han betraktar Maria genom rosenkransens perspektiv. Och han frågar sig om det går att återfinna det som gått förlorat. Hans vandring genom Marias liv blir en vandring genom Jesu liv. Det blir både uppbyggligt och undervisande.

Alla dikterna håller inte samma verkshöjd. Det är en svår och lite kinkig stil. Det är lätt att passera gränsen mot pekoral och julklappsvers. Det gör han mycket sällan.

Konsten att skriva och att läsa den klassiskt rimmade dikten är kanske i det närmaste utdöd. Eftersom jag själv har nedsatt hörsel har jag alltid textremsan på när jag ser på tv. På så sätt tar jag del av texterna i nutida melodier och sånger och förfäras.

Senast förfärades jag när jag såg det fina programmet om vår demokrati 100 år. Allt var så genomtänkt och undervisande men texterna på de nyskrivna sångerna var erbarmliga. Tänk om de hade frågat Bertil Murray i stället för de som nu fick uppdraget. Han kan skriva en berättande rimmad vers som berör. Det gör han i sin bok om Mariablomster.

Jag saknar de latinska namnen på blommorna, jag irriteras över att Olov Hartmans namn genomgående är felstavat, jag rekommenderar gärna boken till andakt, meditation och blomstervandringar i naturen.