Under 2000-talet ligger Uppsala stifts avtal 2003 med med den dåvarande kanslichefen i topp. Det var på tio årslöner à 360 000 kronor, utan avräkning för inkomster från ett eventuellt nytt jobb. Stiftets totalkostnad blev 4,3 miljoner kronor.
Det finns några avtal som blivit ännu dyrare för arbetsgivaren. Det gäller framför allt Tvååkers pastorat i Halland, som gått emot två domar i Arbetsdomstolen gällande sin kyrkoherde, som hade en så kallad statlig fullmaktstjänst som inte gick att säga upp. Tvååker betalade nära sju miljoner kronor för att hindra kyrkoherden att återgå i tjänst mellan 2008 och 2018.
Grannförsamlingen Veddige-Kungsäter förlorade en strid mot sin före detta kyrkoherde i Arbetsdomstolen. Kostnaden för församlingen blev sex miljoner kronor, motsvarande nära hälften av församlingens kyrkoavgiftsintäkter under ett helt år.
I Stockholms stift finns också exempel på enstaka präster som har fått så mycket som fyra års avgångsvederlag.
Om Skut hade tagit tvisten på Costa del Sol till Arbetsdomstolen och Skut hade förlorat, hade paret Jönsson sannolikt kunnat lösas ut med ett skadestånd på maximalt 24 månadslöner, enligt lagen om anställningsskydd, LAS. Nu får de 42 månader var plus tjänstepensionspremier och ersättning för att de inte får bo i tjänstebostaden.
Det är onekligen ett generöst avtal.
Å ena sidan är det förståeligt att en arbetsgivare kan vilja avsluta medarbetares anställning, och att arbetstagaren blir ersatt för detta, om formella skäl för avsked saknas.
Å andra sidan är det ett pedagogiskt problem att förklara varför Svenska kyrkan lägger stora summor av den krympande medlemsavgiften på att bli kvitt anställda.
