Undersökning: Nära och kära viktigare än Gud och plikten

En överväldigande majoritet av svenskarna tycker att livet är meningsfullt. Det visar en undersökning där 501 personer fick frågor om meningen med livet. 

Personerna gav sammanlagt 1 064 svar på frågorna, och 949 av svaren ger uttryck för tro på en livsmening. Denna härleds dock oftast till det personliga livet. För de flesta handlar livets mening om en positiv grundkänsla; att må bra, njuta av livet, ha roligt, känna glädje och trivas. Gemenskap med andra är också någonting som ger mening till livet, ofta familjegemenskapen. 

Bara 15 procent av svaren kopplar livsmeningen till ett kosmiskt världsallt eller en andlig dimension. Försvinnande sällan, i tre procent av svaren, nämns Gud. Detta trots att 14 procent av de svarande säger sig ha en gudstro.

De tillfrågade i undersökningen är i åldern 40–85 år.

– Vi ville främst tala med personer som hade lite livserfarenhet i bagaget och därmed haft tid på sig att reflektera över de här frågorna, säger Carl-Reinhold Bråkenhielm, professor emeritus i empirisk livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet.

Tidsfaktorn är viktigare än man kan tro när människor talar om livets mening. Det visar sig att den förändras under livets gång och äldre uttrycker oftare en pessimistisk hållning.

– De ger uttryck för att deras liv redan är levda och inte längre är så meningsfulla. Jag kan inte säga om det speglar att livsmeningen avtar med åldern eller om det är en generationseffekt, säger Carl-Reinhold Bråkenhielm.

Vad som framkommer klart och tydligt, däremot, är att andelen som gör en subjektiv uttolkning av livets mening är betydande. Det synsättet gör oss mer sårbara för exempelvis åldrande, menar Carl-Reinhold Bråkenhielm.

Resultatet av den individualiserade synen på livets mening blir vad Carl-Reinhold Bråkenhielm kallar en ”skör livsåskådning”. När meningen kopplas till välbefinnande och framgång i våra personliga liv, blir vi mer sårbara för känsla av meningslöshet när vi möter motstånd i livet.

– Om jag spekulerar kan det vara en konsekvens av den allmänna individualiseringen att livsmeningen minskar med stigande ålder. Man klarar inte av att upprätthålla livsmeningen när man blir äldre eller drabbas av sjukdom. 

Individualiseringen, liksom sekulariseringen, är välkända fenomen som har belagts av många sociologer. Därför var det inte särskilt överraskande att 51 procent av de svarande gav ett individualistiskt svar på frågan om livet mening, menar Bråkenhielm.

Däremot är utvecklingen mot en ”krympande” syn på livets mening paradoxal jämfört med hur synen på moral tvärtom har utvidgats.

Carl-Reinhold Bråkenhielm berättar om ett fenomen som forskarna kallar den expanderande cirkeln. 

– Mänskligheten har genomgått en moralisk utveckling där cirkeln har expanderats till att omfatta allt fler människor, och även andra arter. Men när det gäller frågor om livets mening ser vi en krympande cirkel.
Det ökande informationsflödet från andra delar av världen och fokus på exempelvis miljöfrågorna har breddat vårt moraliska tänkande.

– Frågan om livsmeningen har inte hängt med på samma sätt i internationaliseringen och ekologiseringen som moralfrågorna har, säger Carl-Reinhold Bråkenhielm.

Vad betyder den allt mer individualiserade synen på livets mening för kyrkan?

– Predikar man om samhällsansvar, så kan man vara lite bekymrad över den här begränsningen i synen på livsmeningen. Om jag skulle predika om det här, vilket jag gör då och då, skulle jag påminna om de sociala och kosmiska dimensionerna av livsmeningen, det vill säga relatera meningsfrågan till ett större sammanhang. 

Enligt undersökningen är det bara 15 procent av svenskarna som relaterar livets mening till vad Bråkenhielm har valt att kalla en kosmisk dimension. Den kan vara kopplad till religion, evolution eller andlighet i vidare mening.

Bara 3,3 procent har ett uttalat kristet synsätt på livets mening – färre än andelen som säger sig tro på en gud (14 procent). Faktum är att en tredjedel av de svarande tror på ett andligt väsen utanför sig själva, men när de får frågan om livets mening kopplar de inte nödvändigtvis denna till den andliga dimensionen. 

Det finns med andra ord en viss potential för kyrkan att återigen koppla ihop frågan om livets mening med en tro på ett högre väsen.

Men hur ska kyrkan kommunicera för att nå fram till människor i frågan om livets mening?

– När man tar upp en sak som meningen med livet i konfirmationsundervisningen eller i en predikan, ska man ha klart för sig att människor i allmänhet tänker på andra frågor än kyrkan gör när det gäller livets mening, säger Carl Reinhold Bråkenhielm och fortsätter:

– Det är en insikt som man kan behöva ta till sig för att på ett fruktbart sätt skapa en kontakt mellan livsåskådning och gudstro.