Nätverk viktiga för medlares kompetens

En småbarnspappa dör. Kvar står sambon med ett litet barn. Några år tidigare har paret besökt ­kvinnans familjegrav och mannen har uttryckt en önskan att få vila där.

Nu är han död och ska grav­sättas. Mannens föräldrar bor på annan ort och kontakten med mannens sambo är inte den bästa.

– Det visade sig att föräldrarna inte ville att sonen skulle begravas i sambons familjegrav utan gravsättas på deras hemort, ­säger Katarina Evenseth, medlare i Göte­borg, som minns ett av många uppdrag.

– Sambon däremot ansåg att hon visste vad mannen hade önskat och eftersom de hade ett barn tillsammans ville hon att barnet enkelt skulle kunna besöka pappans grav.

Katarina Evenseth gjorde som hon brukar. Hon bad de två parterna skriva ner sina synpunkter, för att därefter kunna ­inleda medlingen. Fram och tillbaka gick korrespondensen, tills båda sidor fått säga allt de ville.

Till slut landade Katarina Evenseth i sin skrivelse. Den lämnades till beslutande myndighet, länsstyrelsen.

– Oftast går länsstyrelsen på min linje. Som i det här fallet då mitt förslag var att mannen skulle begravas där barnet fanns, i kvinnans familjegrav. Barn­perspektivet spelade stor roll.

Det är begravningslagen som ger möjlighet till medling på begäran av minst en av de efter­levande. För Katarina Evenseth har det blivit ett hundratal medlingar sedan hon 2009 fick frågan om hon, med en teol kand och examen som förvaltningssocionom i bagaget, kunde tänka sig att bli medlare.

– Arbetsgivaren ansåg att min bakgrund var lämplig, mixen av utbildningar gjorde att jag kunde ta uppdrag oavsett trossamfund, säger Katarina Evenseth.

Kristna samfund, judiska, muslimska och ortodoxa – medlingar görs inom alla samfund. Den enda skillnaden hon kan se är att imamen eller den ortodoxe prästen är mer aktiv, i de församlingarna står imamen eller prästen närmare medlemmarna än vad som är vanligt inom Svenska kyrkan, säger hon.

Hur blir man utsedd till medlare?

– Det fastställs i delegationsordningen. Jag är medlare i Göteborg, på någon annan plats kanske det är en kyrkoherde eller en grupp förtroendevalda. Det beror helt på hur delegationsordningen hanterar denna uppgift.

Minns du din första medling?

– Ja, det gör jag, även om det är många år sedan. Den var tuff minns jag. Det var först när jag började, som jag insåg hur svårt det är att förbereda sig. Det är när medlingen pågår och man gör alla erfarenheter som man lär sig.

Hade du gått någon kurs då?

– Jag hade gått Skaos grundkurs för medling, men den finns inte längre. SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, utbildar inte heller i detta. Därför är nätverk och kontakter mellan oss medlare viktiga.

Får du ibland vara mentor åt ­andra?

– Det händer. Ibland kanske en kyrkoherde har ett medlingsuppdrag vart femte eller tionde år och då är det inte helt lätt att veta hur man ska lägga upp det. Då kan vi som har uppdrag oftare gå in och stötta.

Vem bollar du själv med?

– På kyrkokansliet jobbar juristerna Eva Årbrandt Johansson, som är nationell samordnare för begravningsfrågor, och hennes kollega Sofia Skog. De har stor kunskap och kan bistå med rådgivning och kunskap.

Hur lägger du upp en medling?

– I början trodde jag att fysiska möten var det bästa, men de visade sig göra mer skada än nytta. Det är oftast så många känslor som står i vägen för kommunikationen. Det här är människor som befinnner sig i sorgens olika faser, chock, ilska, förtvivlan.

– Det är mycket bättre om jag lyssnar in och sköter kontakten med parterna. Det blir sakligt och lättare att få fram fakta. Parterna kan i lugn och ro tänka efter, stämmer det här? Håller jag med om detta?

Vad är det första en medlare ska tänka på när parter blivit osams och en medling startar?

– Det första steget är att meddela skatteverket att kremation och gravsättning inte får ske. I nästa skede ska du säkerställa var kistan eller urnan finns och se till att den inte lämnas ut. Det tredje steget är att kontakta begravningsbyrån för att höra efter vad de uppfattat. Att hålla koll på att telefonnummer och adresser stämmer är också viktigt.

I det fjärde steget tar medlaren kontakt med parterna för att berätta vad som kommer att hända. Femte steget är att parterna skriver ned sina upplevelser för att medlaren ska kunna se vad de är oense om. Sedan lyssnar medlaren in och tar del av dokumentationen för att få hela förloppet klart för sig.

– Det är viktigt att det inte tar för lång tid, det här river upp många sår, och alla måste så småningom kunna gå vidare. Att gå halva vägen var eller dra tillbaka sina önskemål är vägar framåt.

Kyrkokansliet ger kurser i begravningsverksamhet där medling ingår som en mindre del, men tidigare gavs även ett seminarium i annan regi som enbart lyfte medling.

– Det seminariet hålls inte längre, säger Eva Årbrandt Johansson, jurist på kyrkokansliet.

– Det är möjligt att det här är något som vi behöver gå in och stötta lite mer, särskilt som jag kan se att frågor om rådgivning gällande medlingar har ökat.

Katarina Evenseth kan se att det är vissa konstellationer som oftare blir oense.

– Den kanske vanligaste gruppen är respektive till en avliden och den dödes föräldrar och urprungsfamilj, men även särkullbarn som blir oense med en död förälders partner. Kanske bottnar det hela i en bouppteckning där mycket gått snett. Men det kan också handla om hel­syskon som har olika uppfattningar om hur en förälder ska ­begravas. Där handlar det ofta om vem av syskonen som fått minst eller mest bekräftelse.

Vad har du för råd till den som vill undvika att de efterlevande ska bli osams?

– Skriv ner hur du vill ha det! Det är det bästa sättet att undvika framtida konflikter.