Norska kyrkan på väg att stöpas om

Vid årsskiftet ersattes den tidigare norska kyrkolagen av en trossamfundslag. Norska kyrkan har numera också en kyrkoordning. Men det finns fortfarande en rad organisationsförändringar kvar att enas om för att forma framtidens Norske kirke.

– I 16 år har kyrkomötet haft som mål att alla som jobbar lokalt i kyrkan ska ha samma arbetsgivare. Så är det inte i dag, säger Kristin Gunleiksrud Raaum, ordförande för den norska kyrkostyrelsen.

I Norge är församlingsprästerna anställda av nationella nivån, arbetsgivaransvaret är delegerat till stiften. De flesta övriga medarbetare i församlingarna är anställda genom ”kirkefellesråd” som organiserar församlingarna på kommunnivå.

– Att man i samma stad är lokalt anställd i var sin arbetsgivarlinje gör att det är svårt att få till en god konfliktlösning och ett gott ledarskap, säger Kristin Gunleiksrud Raaum.

Nyligen presenterades en utredning om ny organisation. Ett av förslagen är att alla som arbetar lokalt ska vara anställda genom ett ”prostifellesråd”. Råden ska ersätta dagens kommunala råd, bestå av förtroendevalda som väljs indirekt av församlingsråden och instiftas på en nivå mellan stiften och församlingarna, liknande Svenska kyrkans kontraktsnivå.

Arbetsgivaransvaret i norska kyrkan har utretts tidigare. År 2016 fanns ett förslag om att både präster och andra medarbetare skulle vara anställda på lokal nivå, men det vann inte majoritet.

– Argumentet var att många av dagens fellesråd är för små. Därför försöker vi nu med en mellanmodell.

I dag finns 94 ”prostier” i Norska kyrkan och enligt förslaget skulle det i framtiden bli mellan 90 och 150 prostifellesråd. Utredningen innehåller olika modeller för om det ska vara nationella nivån eller råden själva som är arbetsgivare i juridisk mening och vem som ska vara daglig ledare, alltså chef för rådet.

Även om arbetsgivaransvaret inte föreslås flytta till församlingarna så finns det vissa likheter med Svenska kyrkan, säger Kristin Gunleiksrud Raaum.

– Förslaget kan likna de stora pastoraten i Sverige som har flera församlingar, och prostifellesråden kan i viss grad likna kyrkoråden.

En arbetsgrupp har särskilt undersökt hur biskopens roll kan förändras i den nya organisationen. Utredarna lyfter Svenska kyrkan som exempel på vilken problematik som kan uppstå när tillsynsansvar och arbetsgivaransvar delas, eftersom det skulle bli verklighet även i Norge om stiften släppte arbetsgivaransvaret för prästerna till prostifellesråden.

– Det liknar situationen i Sverige. Men kommittén har också tagit upp att om biskopen inte ska ha arbetsgivaransvaret bör man titta på hur man ska säkra upp biskopens roll som ledare och biskopens tillsynsansvar. För biskopen ska fortsatt vara en viktig kyrkoledare i stiftet, säger Kristin Gunleiksrud Raaum.

Norska kyrkan har också förberett sig på hur den nya organisationen skulle påverka utformningen av valsystemet. Här har utredarna studerat kyrkovalen i andra länder, däribland Sverige.

– Den enda fråga som varit diskuterad och där vi sagt att vi inte vill ha det som i Sverige är att de vanliga politiska partierna har nomineringsgrupper i kyrkomötet.

Vilka organ som behöver bemannas med förtroendevalda beror på vilket beslut som fattas i arbetsgivarfrågan. Men som utgångspunkt föreslår utredningen att kyrkan antar en ordning med två direkta val, ett till menighetsråden (församlingsråden) och ett till kyrkomötet. Dagens ordning att präster och andra kyrkligt anställda utses till vissa platser i kyrkomötet avskaffas.

Sedan 2015 tillåts fler vallistor än den som nomineringskommittén sätter samman av kandidater med olika åsikter. Åpen folkekirke, som Kristin Gunleiksrud Raaum tillhör, är den största gruppen med 39 mandat i kyrkomötet. Den konservativa gruppen Bønnelista som ställde upp för första gången i valet 2019 har nio mandat och Nominasjonskomiteen har 29.

– Vi har nomineringsgrupper som liknar era. Men vi har inte en ordning där de politiska partierna har egna listor. Det varken har eller önskar vi, säger Kristin Gunleiksrud Raaum.

Utredningen ska nu ut på remiss och kyrkomötet 2022 ska besluta om riktningen framåt. Målsättningen är att slutgiltigt beslut om den nya organisationen ska fattas år 2023.

Vad tror du blir svårast att komma överens om?

– Det är många frågor som blir svåra. Att prostifellesrådet ska vara ett tillsättande organ kan det kanske bli enighet om, men var det formella arbetsgivaransvaret för exempelvis präster ska ligga, där är det större oenighet, säger Kristin Gunleiksrud Raaum.

– Det finns också oenighet om vem som ska vara daglig ledare för prostifellesrådet och om hur det ska väljas, om det ska vara direkta eller indirekta val.

Jo Hedberg, ordförande för gruppen Bønnelista, tycker inte att prostifellesråden är rätt lösning för Norska kyrkan.

– Det blir kanske lite bättre än det är nu men det blir inte bra för den lokala församlingen. För det blir ändå så att det är andra än församlingarna själva som bestämmer vilka som ska vara anställda, säger han.

Bønnelista vill se mer självständiga församlingar och driver frågan om att alla församlingsanställda, även prästerna, ska anställas av församlingsråden.

– Vi har i dag problem med att både biskoparna och kirkefellesråden blandar sig i det lokala församlingsarbetet, särskilt när det är stora fellesråd.

– Om en biskop inte gillar en församling kan biskopen på olika sätt sabotera och exempelvis flytta på prästen. Det händer ibland.

Bønnelista driver frågan, men Jo Hedberg tror inte att det finns en tillräckligt stark opinion för att Norska kyrkan skulle byta spår nu.

– Det blir nog ingen ny utredning för man tar sikte på att det här ska beslutas om på kyrkomötet 2022. Men vi kommer att jobba för att påverka beslutet i den riktning som vi tror är den bästa för den lokala kyrkan.