Det näst största värdet finns inom psykiskt och existentiellt stöd. Verksamhet med exempelvis samtalsstöd och rådgivning värderas till minst 340 miljoner. Men även här är finns många osäkerhetsfaktorer.
De verksamheter där värdet bedöms som mest tillförlitligt är arbetet med arbetsmarknadsinsatser och med boende till ensamkommande, som värderas till 200 miljoner respektive 15 miljoner.
Pernilla Jonsson menar att politikerna inom EU och Sverige alltmer sätter sitt hopp till civilsamhällets organisationer när det kommer till att lösa de stora samhällsproblemen, men trossamfunden glöms ofta bort. Detta i ett läge då Svenska kyrkan ser ett ökat tryck på diakonin.
– Pandemin har inneburit att nya grupper sökt stöd. Många nyanlända blir kvar utan uppehållstillstånd. Det finns också fler som är timanställda, egenanställda eller har konsultuppdrag och som egentligen inte den svenska modellen och socialförsäkringen är byggd för.
Syftet med att räkna på värdet av diakonin är att synliggöra det breda arbetet som sker, säger Pernilla Jonsson.
– När vi kommunicerar med andra organisationer, myndigheter och regeringskansliet är det viktigt att det finns en ökad kunskap om vad Svenska kyrkan och andra trossamfund gör i det sociala arbetet. Vet man mer om diakonin är det lättare att kommunicera med makthavare om de utmaningar man står med.
– Vi vet också att våra församlingar de närmsta decennierna kommer att möta lägre intäkter och då är det viktigt att beslutsfattare i övriga samhället vet om vad församlingarna gör och vad som händer om de inte har resurser att göra det.
Utifrån rapporten, går det att se om resurser borde omfördelas för att göra mer nytta?
– Det kan inte jag svara på. Men om man som församling läser rapporten och tittar på bredden i det arbete som görs kan man reflektera över hur det ser ut i den egna församlingen. Vilka målgrupper finns och hur ser behoven ser ut i relation till den lokala kontexten och utifrån det samtala om vilken kyrka vi vill vara.
