Ny studie om kyrkans närvaro på nätet

 – Vår kallelse som kyrka är att finnas på de platser och i de rum där människor finns och rör sig, sade Stockholms stifts biskop Andreas Holmberg som inledde presentationen av studien.

Projektet är ett samarbete mellan Enskilda högskolan i Stockholm och Stockholms stift. Sju församlingar har sedan januari 2021 utgjort utgångspunkten för en grupp forskare som tittat på deras digitala arbete utifrån olika teman. Forskarna Jonas Ideström och Tone Stangeland Kaufman har studerat hållbar närvaro i digitala rum i samarbete med Farsta församling och Sollentuna församling.

Ny roll för kommunikatörerna

En av deras slutsatser var att tillåtande medarbetarkultur är viktigt och att ett framgångsrecept är att låta anställda som är vana med det digitala fungera som coacher för andra. Kommunikatörers roll har också förändrats.

 – Kommunikatörer skulle plötsligt inte bara skulle bedriva hemsidor och sociala medier utan fick också vara med och bestämma hur det skulle se ut och vad som skulle kommuniceras. Det blev möjligt att arbeta tillsammans med teologer och präster, sade Tone Stangeland Kaufman under presentationen.

De båda forskarna lyfte fram olika teologiska perspektiv utifrån folkkyrkotankar som använts i församlingarna för att tala om den digitala närvaron. Vissa såg det som ett tilltal i vardagen eller som sakramental gestaltning där huvudsyftet varit förkunnelse som når fram till människor. Andra talade om kyrkan som synlig gemenskap där ett mål dessutom varit att få människor att bli en del av denna gemenskap.

Digitala rummet rit eller reklam 

Frida Mannerfelt och Rikard Roitto var inne på liknande resonemang efter sin studie av Järfälla och Täby församlingars arbete. Utifrån temat ”mellan rit och reklam” har de kommit fram till att de två församlingarna haft olika teologiska betoningar och förhållningsätt där Täby lutat mer åt ”rit” och Järfälla mer åt ”reklam”.

 –  Täby sa att vi ser det som ett till gudstjänstrum och precis som i våra andra gudstjänstrum bjuder vi in människor att fira gudstjänst här, sade Frida Mannerfelt.

 –  Järfälla sa att vi ser det mer som en utsträckt arm in i människors vardagsrum. Kyrkan som bjuder in eller som blir inbjuden.

Detta påverkade hur församlingarna organiserade sin digitala närvaro. Täby församling värdesatte till exempel starkt ordningen enligt handboken medan Järfälla experimenterade lite mer.

Båda församlingarna kämpade med något som forskarna benämner som ”interaktionsskammen”. Församlingarna tyckte sig få för få kommentarer och gilla-markeringar på sina sändningar. Men allteftersom de fick resonera kring hur människor kan bete sig olika i olika digitala rum sjönk skammen undan.

 – Medlemmarna i Svenska kyrkan kanske vill ha ett visst avstånd där man kan smita in på sista bänken. Det är de digitala andakternas stora trumfkort, möjligheten för människor att se utan att synas, sade Frida Mannerfelt.

Under projektet uppkom också en diskussion om medarbetares integritet. Många medarbetare hade goda skäl för att exempelivs inte vilja dela andakter på sina privata Facebook-sidor. 

– Här finns något intressant att titta vidare på. Man vill nå ut men samtidigt måste man kunna värna om människors integritet. Här behöver kyrkan verkligen tänkta till.

Mer samarbete en lärdom

Annica Sundkvist som under projektets gång arbetade som präst i Täby församling beskriver hur hon själv ändrat inställning till den digitala närvaron.

– Jag kom då från en församling där jag hade jobbat mycket med det digitala och var ganska trött på det. Jag längtade efter att fira gudstjänst på riktigt och träffas på riktigt. Men vartefter projektet gick och jag fick stöta och blöta med forskarna och fick samarbeta med kommunikatörer så har jag ändat mig.

Hazel Lindkvist, kommunikatör i Enskede-Årsta församling som deltagit i projektet, tyckte att det var som en boost för kommunikatörerna och öppnade för mer samarbete över professionsgränserna.

– Det har blivit mer uppenbart att vi behöver jobba tillsammans.

Vad tycker du är viktigast att ta med sig framåt?

– Att vi kan och att man inte ska vara rädd att fråga om hjälp. Och att inte tappa det här nu, för det är en del av framtiden.