I snart sex veckor har Camilla Asp varit Svenska kyrkans generalsekreterare.
Hon verkar redan hemmastadd bland kollegorna. Mitt på bordet i ledningsgruppens arbetsrum står en guldram med bilder av henne och ärkebiskopen. Med ett skratt förklarar hon att det var ett pris, inte skapat av henne, i en frågesport. I efterhand har Camilla Asp gett sig själv en pratbubbla där hon säger till kollegorna “Ni gör ett fantastiskt jobb!”.
– Jag har fått ett jättefint mottagande där alla vill att jag på bästa sätt ska komma in i jobbet. Och det är såklart en jätteskön känsla när man börjar nytt jobb och i princip inte känner någon, säger hon.
Lång väntan på tillträde
Att Camilla Asp skulle efterträda Helén Ottosson Loven på den tunga posten blev klart i februari. Den långa väntan mellan att beslutet och tillträdet hann göra henne osäker, men bara efter några dagar på plats kändes det helt rätt, säger hon.
I åtta år har hon jobbat på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. De sista åren som överdirektör.
– Där matades man hela tiden med allt det som kan utmana ett samhälle. Att då jobba för Svenska kyrkan, som är så viktig i ett samhälle och för människor, och som för mig står för den goda sidan som kan göra något, det lockade mig.
Fler likheter än skillnader mellan kyrka och myndighet
Under hela Camilla Asps yrkeskarriär har de statliga myndigheterna stått i fokus. Utöver MSB har hon bland annat varit på utbildningsdepartementet och på regeringskansliet. Nu kliver hon för första gången in i ideell sektor, i ett trossamfund.
– Det finns en skillnad i att tron genomsyrar verksamheten här. Men det är fler likheter än skillnader. Kanske har det att göra med att Svenska kyrkan har historiken som statskyrka som gör att jag känner igen i procedurer och sådär.
Likheterna, säger Camilla Asp, ligger i att hon är van vid att jobba med politikerstyre. Och att ha en lokal, en regional och en nationell nivå att förhålla sig till.
– Men verksamheten skiljer sig mer. Jag har till exempel aldrig varit ansvarig för att revidera en psalmbok.
Kyrkan har funnits med genom livet
Hon döptes 1965 i Tomelilla. Konfirmationstiden på uppväxtorten Sölvesborg minns Camilla Asp med värme. Sedan har kyrkan funnits där genom livet. Det tillfälle som betytt mest är också det som är tyngst för henne att prata om: mötet med sjukhusprästen i samband med att en ung person i hennes närhet gick bort.
Men kyrkan har också varit närvarande i vardagen. Som den dagen då hennes nya jobb offentliggjordes och hon smet in i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle för att lyssna på orgelmusik och landa.
– Det är ett fint minne. Och större än så behöver det kanske inte vara.
Känslan Camilla Asp får av att gå in i kyrkan, liknar hon vid upplevelsen av naturen.
– När jag är i naturen behöver jag inte veta vad fågeln eller trädet heter. Där är bara känslor, inte så mycket hjärna. Det är ett möte med något vackert, varmt, glittrande runt mig.
Vill sätta församlingarna framför nationell nivå
Den nya arbetsplatsen har gjort att funderingarna kring den egna tron, som hittills har varit odefinierad, blivit fler.
– Kanske jag formulerar tron tydligare i ord framöver, eller så är det mer en känsla som jag känner mig trygg i.
Någon församling har Camilla Asp dock aldrig varit aktiv i. Därför är en av de viktigaste uppgifterna nu i början att besöka församlingar.
– Jag vill vara grundad i församlingsverksamheten. Så har jag alltid jobbat, jag är alltid mån om att verkligen förstå vem jag är till för. Även om jag alltid har jobbat nationellt så är det inte det som är det viktigaste.
Hur är du som ledare?
– I staten pratar vi om tillitsfullt ledarskap, där man utgår från att människor besitter stor kompetens som vi tar tillvara. Jag pekar inte med hela handen utan vill jobba med ett resonerande ledarskap. Man brukar säga om mig att jag är samarbetsorienterad och prestigelös.
