En stor del av biskopsbrevet ägnas åt att belysa frågan om vad klimathotet kan ge för uttryck i form av oro och vrede. Samt hur det kan tas om hand.
– Jag hoppas biskopsbrevet kan bidra med hopp, handlingskraft och ett budskap som går rakt in i människors existentiella tillvaro, säger Eva Nordung Byström.
Även Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, lyfter den existentiella reflektionen som en av de viktigaste aspekterna i biskopsbrevet.
– Jag tror att vi är en röst som är ganska ensam om att lyfta de teologiska och existentiella perspektiven i den här frågan.
Vad kan det få för konkret betydelse?
– Människor som tappar modet orkar inte kämpa. Det är speciellt viktigt i det samhället vi lever, där vi är vana vid en utvecklingsoptimism. När den sviktar behövs hopp. Hopp är inte samma sak som optimism. Hopp är att sätta in vår kamp i ett större sammanhang, där vi kämpar med en kärleksfull gud vid vår sida.
Vad tror du att biskopsbrevet kan bidra med i arbetet mot en klimatomställning?
– Jag tror att det kommer hjälpa till att höja engagemanget i kyrkan. Det skruvar också åt de konkreta målen, vilket gör att brevet som ideologiskt dokument och kyrkans praktiska engagemang går hand i hand.