Hösten 2019 träffade Marit Torkelson, handläggare för kyrkomusik på kyrkokansliet i Uppsala, stiftsmusiker för att diskutera bristen på kyrkomusiker.
Mötet ledde fram till nyligen lanserade aktionsplanen och kommunikationsplattformen Organister i framkant som Marit Torkelson är projektledare för.
– Projektet sker i samverkan med Göteborgs internationella orgelakademi som under flera år arbetat med att skapa stimulerande möten med orgeln, förklarar hon.
Exempel på nya möten med orgeln är orgelmusik med massage eller konceptet Go Bach to sleep, där deltagarna får lägga sig med en filt i kyrkbänkarna och slumra till toner av Bach. Sådana initiativ vill Svenska kyrkan sprida för att ”sänka trösklarna och visa på orgelns rikedom av möjligheter”.
Den nationella aktionsplanen löper under tio år och formulerar mål som ska uppfyllas varje år under projekttiden: Alla församlingar ska bjuda in till orgelaktiviteter för att visa instrumentets möjligheter och samtliga nioåringar ska bjudas in till orgelupplevelser. Dessutom ska varje kyrkomusiker undervisa i genomsnitt en orgelelev.
Ett nätverk av kyrkomusiker har också bildats i stiften, och en webbplats har skapats för att stödja orgelspelandet och undervisningen i församlingarna.
– Kyrkomusiker är ett attraktivt framtidsyrke med stora möjligheter. Det är viktigt att lyfta fram nu när pandemin har gjort det extra svårt att få jobb inom det offentliga musiklivet, säger Marit Torkelson som också säger att nationell nivå inte har möjlighet att tvinga församlingarna att göra saker för att främja nyrekryteringen.
En som är tveksam till det frivilliga är Nils-Gunnar Karlson, förbundsordförande i Kyrkomusikernas riksförbund.
– Vi tror inte på en frivillig väg, det har man försökt med så länge. Vi tror att Svenska kyrkan nationellt måste sätta upp regler för att varje pastorat ska erbjuda undervisning. Läget är akut. Vi har många 70-plussare som arbetar kvar, men vi kan inte kräva av varje generation att de ska fortsätta arbeta långt in i pensionsåldern.
– Vi måste ha nationella riktmärken som nationell nivå sätter upp. Vi har varit solidariska så länge.
Förklaringen till bristen på kyrkomusiker finns att söka i historien, enligt Nils-Gunnar Karlson.
– Detta är en direkt konsekvens av det som skedde 1990. Fram till dess var kyrkomusikerna statligt anställda och varje organist var skyldig att undervisa fem timmar i veckan och en kyrkokantor två timmar i veckan. Det här var något som skedde från Ystad till Haparnda och gav en bred bas till rekryteringen.
1990 kommunaliserades kyrkomusikeryrket och undervisningen valdes ofta bort. Det fanns inte längre utrymme för undervisning i kyrkomusikerns tjänst. Under samma tidsperiod fick musik- och kulturskolor ekonomiska svårigheter och valde att satsa på orkesterspel snarare än klaverspel.
– Det behövs många för att en liten del i pyramiden ska välja detta som yrke. För det här är ett framtidsyrke, attraktivt, intressant och med en hygglig lön. Men vi måste utveckla de rekryterande miljöerna. Körsångare finns i varje församling, men inte orgelelever.
Finns det en risk att församlingarna söker enklare lösningar när kyrkomusikerna blir svårare att rekrytera?
– Ja, absolut. När församlingar tagit in musiker som spelar andra instrument än orgel, har problem uppstått vid vigslar och begravningar. Visst är det fint med bastuba och piccolaflöjt men det kan inte ersätta en organist eller kantor.
