Nyvigda prästen Ida i Linköping har "världens roligaste jobb"

– Det verkar vara ett stort intresse för mig, säger Ida Andrae och skrattar. Det är klart att det inte brukar vara en ledarhund med på vigningsbilden, men jag är lite kluven till uppmärksamheten.

– I första hand vill jag vara präst, inte den blinda prästen. Men jag kan också visa för både synskadade och seende att det går att göra mer än vad man tror.

Ledarhunden Ona 

Vid Ida Andraes fötter i ett kapell i Linköpings domkyrka ligger fyraåriga Ona -  Idas ledarhund sedan ett och ett halvt år. Trots att Ona är mycket social och gärna vill hälsa på både fotograf och reporter, vet hon sin uppgift. Nu jobbar hon och får inte bli störd.

Så fort Ida Andrae säger Onas namn lystrar hunden och undrar om matte vill att hon ska göra något. Ona älskar att arbeta. Men när de kommer hem till Vånga på landet mellan Linköping och Norrköping får hon koppla av och vara en vanlig lekfull hund.

– Ona är ju faktiskt ingen robot, utan kan till exempel bli nyfiken på en annan hund när vi är ute och går. Hon är tränad sedan hon var liten och vet precis vad hon ska göra. Om jag någon gång skulle vara på väg åt fel håll leder hon mig rätt. Hon upptäcker hinder som kanter och trappor. Och hon letar alltid efter en ledig plats åt mig. Vi är ett bra team.

Ida Andrae är 32 år och prästvigdes den 29 januari, då biskop Marika Markovits vigde sin första kull diakoner och präster. 

I Idas släkt har det funnits flera präster och hon började som konfirmand- och ungdomsledare så fort tillfälle gavs efter den egna konfirmationen. Men det var matematik som hon började studera först. Gud ville dock något annat. 

– Det var på ett ungdomsläger i fjällen när jag var 20. På en kvällsmässa var det som att Gud ruskade om mig och sa att det var ju det här jag skulle göra.

Studerat på distans

Och så blev det. Studierna lades om och hon började med teologi i stället.

– Min examen är från Uppsala och det mesta har jag studerat på distans. Det fungerade bäst för mig eftersom lärarna förklarade tydligare på online-föreläsningarna. I en lektionssal pekar de ofta på tavlan och säger: ”Som ni ser här.”

Uppskattar exegetiken och homiletiken

Med hjälp av talsyntes och e-böcker har hon tillgodogjort sig litteraturen och det är exegetiken och homiletiken som hon uppskattar mest när hon blickar tillbaka på studieårens teoretiska del.

– Att tolka texterna och klura ut vad de säger oss i dag är verkligen roligt. 

Under utbildningstiden praktiserade hon i flera församlingar i stiftet och arbetade som tjänstebiträde, och sedan vigningen är hon pastorsadjunkt i domkyrkoförsamlingen. Det är mycket att hålla reda på i en så stor församling och kollegorna är många, säger hon. Dop och begravning har hon haft, men den första vigseln blir först på försommaren.

Hur var din prästvigning?

– Jag är inte särskilt lättrörd, men när jag stod där framme och hade levt som på ett moln i flera dagar blev jag faktiskt rörd. Det var där och då. Och det var stort.

Ida är synskadad sedan födseln men såg bättre fram till för ungefär tio år sedan då synen försämrades kraftigt.

– Nu räknas jag som blind även om jag kan se ljus och mörker och starka färger, säger hon och tar oss med till en av sina favoritplatser i domkyrkan, där morgonbönen hålls. 

– När solen lyser in genom de blå och röda fönstren ser jag färgerna.

Funktionshinder ibland en fördel

Den stora utmaningen är att lära sig stora mängder texter och hon tränar sig i att memorera dem.

– Jag är inte så snabb på att läsa punktskrift än men jag tränar. På ipaden kan jag läsa agenda och predikotexter med talsyntes men det blir lite rörigt att ha texten i örat samtidigt som jag ska prata så det är bättre att memorera texterna.

– Ibland kan mitt funktionshinder vara en fördel i jobbet eftersom jag möter människor förutsättningslöst utan att först få en uppfattning utifrån deras yttre. Och jag har märkt att Ona som ligger och snarkar under ett sorgesamtal kan vara lugnande för de sörjande.

Vad är det du tycker är roligt med att vara präst?

– Att få möta människor i alla situationer av livet. Att faktiskt göra skillnad för någon. Och så är det fantastiskt att få fira gudstjänst på jobbet. Och sprida evangeliet. Det är världens roligaste jobb.