Omstridd katolsk mässa utmanar ekumeniken

Den 16 juli i år meddelade påve Franciskus att det inte längre är tillåtet att fira mässan enligt den gamla tridentinska ordningen. Det mässfirandet är, enligt påven, i vissa grupper ett tecken på ett ställningstagande mot de reformer och den nya formen för mässan som följde av andra vatikankonciliet 1962–1965.

Beslutet ger biskopar möjlighet att låta de församlingar som firar mässa enligt tridentiska riten i sina kyrkor att fortsätta göra det, men för det krävs biskopens särskilda dispens.

I Stockholms katolska stift har sju präster fått tillstånd att fira den tridentinska mässan genom ett dekret av stiftets biskop, kardinal Anders Arborelius. Han beslutade den 20 augusti att mässan ska kunna fortsätta firas – i Svenska kyrkans kyrkorum. En gång per månad i Strängnäs domkyrka och två gånger i månaden i Hälleberga kyrka i Växjö stift.

Dessutom har katolska församlingen i Göteborg ställt frågan om att få fira tridentiska mässor i Svenska kyrkans kyrkorum. Men församlingarna i staden har sagt nej. Varken i Hälleberga kyrka eller i Strängnäs domkyrka har mässa firats enligt den gamla riten sedan påvens beslut.

Den 14 september skickade biskop Anders Arborelius ett brev till ärkebiskop Antje Jackelén. Han berättade i det om konsekvenserna av påvens beslut för Stockholms katolska stift, han skrev att det skulle underlätta om Svenska kyrkan upplåter kyrkor för tridentinska mässor och att det tagits kontakter i Växjö stift om detta, och att katolska församlingen i Göteborg har samma önskemål.

I sitt svar skriver ärkebiskop Antje Jackelén att hon inte kände till biskop Arborelius dekret och att varken stiftens biskopar eller församlingarnas kyrkoherdar varit informerade, så vitt hon vet.

Ärkebiskop Antje Jackelén hänvisar till det gemensamma högtidlighållandet av reformationen i Lund och Malmö 2016, där påven deltog, och skriver: ”Tillsammans har du och jag ett arv att förvalta – ett arv som inte står i överensstämmelse med intentionen hos den prekonciliära mässan. Låt oss inte äventyra detta arv genom att gå emot Påvens intentioner.”

Hon ber biskop Anders Arborelius att inte lösa sina problem genom att flytta över dem till församlingar i Svenska kyrkan och att inte medverka ”till att svenskkyrkliga församlingar ges intrycket att de idkar ekumenisk gästfrihet när de i själva verket bidrar till spänningar i den katolska kyrkan och inte främjar kyrkans enhet.”

Ett sådant agerande vore menligt för samarbetet i Sveriges kristna råd, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.

Werner Jeanrond, katolik och professor i systematisk teologi vid Oslo universitet, förklarar att det finns en grupp företrädesvis yngre präster i katolska kyrkan i Sverige som har en längtan efter kyrkan, som de föreställer sig att den var före andra vatikankonciliet.

– Det finns olika teologiska fokus i katolska kyrkan. De här prästerna har ett fokus på att rädda själar, de ser prästen som huvudperson i mässan och alla andra som åskådare, medan andra vatikankonciliet flyttade fokus till kyrkan som Guds folk på vandring mot Guds rike.

– Ett folk på vandring kräver en annan förmåga att hantera konflikter, än en kyrka som helt identifieras med prästerna. Den konflikthanteringen saknas i Sverige, säger Werner Jeanrond.

Internationellt diskuteras om katolska kyrkan har en framtid efter alla övergreppsskandaler, berättar han, medan det i katolska kyrkan i Sverige inte förs någon diskussion mellan mer progressiva och mer traditionella röster.

– Kyrkan försöker upprätthålla skenet av enhetlighet. Men det är inte samma sak som enhet.

 Situationen har uppstått för att stiftets ledning vill undvika konflikt med de präster som vill fira mässa enligt den tridentinska riten, menar han.

– Följden blir att biskop Arborelius, som enligt påvens beslut ska stoppa firandet av tridentinska mässor i katolska församlingskyrkor, själv organiserar en utväg för den tridentiska gruppen, i Svenska kyrkans kyrkorum. En sektliknande grupp, utan påvens gillande, outsourcas till Svenska kyrkan, säger Werner Jeanrond.

Om svenska församlingar låter detta ske, hjälper de den katolska kyrkan att slippa reformeras, menar han.  

Samtidigt som ärkebiskop Antje Jackelén och påve Franciskus för ekumeniska samtal, använder Katolska kyrkan i Sverige Svenska kyrkan som ett medel. Det visar att den inte tas på allvar.

– Detta är något som många katoliker är förtvivlade över och som får några att lämna Katolska kyrkan. Sanningen är att det finns en konflikt. Den måste man tala om, man kan inte outsourca den genom att biskopen fattar ett rättsligt beslut som ger präster rätt att hålla mässa i Svenska kyrkans lokaler. 

Biskop Anders Arborelius har valt att inte ge dispens för firande av den tridentinska mässan i katolska stiftets församlingskyrkor, som andra biskopar gjort. Ingvar Fogelvist, kyrkoherde i Sankt Mikaels katolska församling i Växjö, är en av de präster som har tillstånd att fira den tridentinska mässan. Att ingen dispens givits för firande i de katolska församlingskyrkorna gör det besvärligare att hitta kyrkorum att fira mässan i, säger han.

Ingvar Fogelvist har ansökt om att få fira den tridentinska mässan i Hälleberga kyrka, och väntar på svar från Nybro pastorat.

– Vi har också gjort samma ansökan hos Svenska kyrkan i Växjö och fått ett positivt besked. Vi kommer att få använda en av kyrkorna i Växjö.

Hur ser du på biskopens dekret ur ett ekumeniskt perspektiv?

– Det behöver inte vara något anti-ekumeniskt, utan det kan tokas som en ekumenisk gest från Svenska kyrkan om den öppnar kyrkor för firande enligt den tridentinska riten.

Vad säger du om den konflikt som påven talar om med grupper som motsätter sig andra vatikankonciliet.

-De flesta som vill fira den tridentinska mässan, upplever att den äldre mässan innehåller offeraspekten tydligare och mer högtidlighet. Den är inte ett ställningstagande i konflikten.

Biskop Anders Arborelius har avböjt att svara på Kyrkans Tidnings frågor.