De är på jakt efter stulen kyrkokonst

Det börjar med två ljusstakar på ett auktionshus webbsida. Stakar som varit försvunna sedan 1976, då de stals från Tyresö kyrka. Antikvarien Magnus Green, som rutinmässigt scrollar igenom auktionssajten, har nyligen läst om just de här silverljusstakarna i barockstil.

– Jag har god överblick av vad som finns i kyrkorna. När saker dyker upp på auktion kan man i vissa fall misstänka att de är typiska för en svensk kyrka. Så var fallet med Tyresöljusstakarna, säger Magnus Green.

Privatperson köpte ljusstakarna

Det här sker i november 2021. Magnus Green kontaktar Stockholms stiftsantikvarie Rickard Isaksson, som i sin tur kontaktar auktionshuset. När auktionsfirman informeras om att ljusstakarna sannolikt är stulna tas de genast bort från sajten.

Polisanmälan som görs läggs ner nästan omedelbart, då det inte finns misstanke om brott. Det innebär att ­auktionshuset inte har någon skyldighet att lämna ut säljarens uppgifter. Rickard Isaksson ber dem i stället att vidarebefordra ett brev.

– Säljaren hörde av sig till mig och då kunde vi inleda en förhandling, berättar Rickard Isaksson.

Han vill inte avslöja vad det kostade att få tillbaka ljusstakarna, men är nöjd med överenskommelsen.

Säljaren, en privatperson, köpte ljusstakarna i en antikaffär i Helsingborg på 1990-talet och har haft dem i sitt hem i Lund sedan dess. Var de varit tidigare är det ingen som vet.

Tack vare kyrkans noggranna dokumentation vet man att ljusstakarna skänktes till Tyresö kyrka år 1721. Det alliansvapen som finns ingraverat på fötterna var den tydligaste ledtråden.

Där fanns också en text, ”Gifwit till Töreshöö Kyrkia d. 2 Jully Ao 1721”, men allt utom årtalet har slipats bort. Ljusstakarna skänktes till kyrkan av överste Johan Christoffer von Düring. Det är hans och grevinnan Catharina Margareta Bondes vapen som finns på ljusstakarna.

Fick hämta "utan knussel"

– Det är så pass unika föremål och dokumenterade med en så tydlig beskrivning, så det var inga problem att visa att det var våra ljusstakar. Det var bra samarbete, vi fick åka och hämta dem utan knussel, säger Helena Forsberg, kyrkoherde i Tyresö församling.

Ljusstakarna tros vara tillverkade i Hamburg omkring 1670 av guld- och silversmeden Friedrich Kettwyck. De var värderade till 40 000 kronor av auktionshuset, och har varit försvunna så länge att ingen i församlingen minns hur det gick till när de försvann. Men 300 år efter att de först kom till kyrkan kom de så hem igen, och visades upp vid en högmässa.

I mitten av 1990-talet talade tidningsrubrikerna ofta om kyrkstölder. En konstintresserad spanjor i exil visade sitt missnöje mot det svenska samhället genom att göra inbrott i kyrkor och hembygdsgårdar. Rickard Isaksson, som då jobbade på Härnösands stift, hamnade i händelsernas centrum.

– Det var bara jag och en kollega på länsstyrelsen som kände någon sorts ansvar, säger han.Den spanska kyrktjuven, som han kom att bli känd som, var aktiv under två faser. Först mellan 1994 och 2004, innan han åkte fast och satt tre år i fängelse. Nästa fas, mellan 2010 och 2014, blev Magnus Green inkopplad i identifieringsarbetet.

För Rickard Isaksson skulle kyrktjuvens härjningar leda till en spännande tid, som kulminerade i att han skickades till Madrid för att förhandla med den spanska staten om bytet. Han var även med när den svenska och spanska polisen tillsammans gjorde en husrannsakan på Teneriffa, hemma hos kyrktjuvens mor.

– Jag fick ringa runt till alla försäkringsbolag för att se till att de efterskänkte alla de här föremålen. Och när de skrev i spansk press att kyrktjuven hade blivit dömd började antikhandlare på Teneriffa träda fram. Polisen tipsade om att handlarna nog ville ha lite ersättning, så där fick jag lära mig lite hur man hanterar sådana situationer, säger han.

Av de ungefär 250 föremål som försvann under den spanska kyrktjuvens år har man lyckats få tillbaka runt 150.

Ullångerskrinet kom tillbaka

Rickard Isaksson minns särskilt Ullångerskrinet, ett medeltida relikskrin som stals i Ångermanland och som spanska staten köpte och ställde ut på museum. Det var detta han skickades till den svenska ambassaden i Madrid för att förhandla om.

Spanjorerna hävdade först att 1200-talsskrinet var spanskt, och därmed en nationalklenod.

– Men vi kom med sådan bevisföring att de förstod att det var stulet.

Trots detta skulle det krävas ett officiellt brev till kulturministern för att sätta hjulen i rullning så att skrinet äntligen kunde komma tillbaka hem, efter elva år.

– Vi fick tillbaka den gratis. Den var värd en miljon, konstaterar Rickard Isaksson.

Så sent som i januari 2021 dömdes kyrktjuven för stölder från svenska hembygdsgårdar. Det var fjärde gången som han dömdes för stölder i Sverige. För den som vill höra hela historien finns det ett P3 Dokumentär-avsnitt, där Rickard Isaksson medverkar, att lyssna på..

Magnus Green blir ofta tillfrågad av auktionshusen för bedömning av föremål eller när det dyker upp misstänkta objekt till försäljning.

– Jag har viss koll på saker som är stulna, som jag har stött på under arbetet. Man noterar det. Sen kan det dyka upp vid nåt tillfälle, säger han, och fortsätter:

– Men någon Indiana Jones-figur vill jag inte bli beskriven som. Ibland är det turen och ibland är det slumpen som spelar in. Kombinerat med att jag har en bra överblick över materialet.

Samarbetar för att rädda kyrkskatter

Till sin hjälp har de även kyrkans inventarieregister Sacer, som har använts av alla stiften sedan 2012, och en nationell samverkansgrupp mot stölder där riksantikvarieämbetet, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Tullen, polisen och flera statliga museer ingår. Här finns också Riksantikvarieämbetets arkiv ATA, Antikvarisk-topografiska arkivet, som är öppet för allmänheten men svårt att söka i. Ibland begär man även internationell hjälp.

Bakom namnet Pandora döljer sig en internationell satsning, under ledning av Interpol och Guardia Civil, då europeisk polis en period varje år gör en specialinsats för att försöka återbörda förlorade föremål med unika kulturvärden. Den svenska polisen har deltagit i Pandora två år.

Kan säljas efter tio år

Nationellt är det Ann-Catrin Johansson, på enheten för kulturarvsstöd på kyrkokansliet, och Maria Ellior, på Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA), som är spindlarna i nätet. Men de har ingen enkel uppgift.

– På konstmarknaden kan ju saker dyka upp efter lång tid. Du kan i princip lägga saker i byrålådan i tio år och sedan sälja av dem. Preskriptionstiden är en problematik för kulturföremål som kan dyka upp efter 50 år, säger Ann-Catrin Johansson, som är den som har tillgång till Sacers hela register. Hon vill också framhålla kulturarvssamordnaren John Rothlind på Västerås pastorat som en ovärderlig hjälp.

Alla inblandade understryker hur viktigt det är att församlingarna dokumenterar sina inventarier noggrant och regelbundet – och att bilder på dem är väldigt, väldigt viktigt.

De särskilda stöldkoder som används av polisen vid stölder från kulturbyggnader, såsom kyrkor, gör det också svårt att överblicka i statistiken vad som är kyrkliga skatter och vad som är en lövblås eller en musikanläggning som råkar ha stulits från en kyrkobyggnad. Vad gäller Sacer menar Rickard Isaksson att det har medfört ”otroliga framsteg”, att det har gjort kyrkorna mycket bättre på säkerhet, men det har fortfarande brister:

– Systemet är naturligtvis inte bättre än hur användarna nyttjar det. Registrerar man det inte som stulet så kan jag inte se att det är stulet, säger Ann-Catrin Johansson.

Vilka kyrkliga föremål är mest eftertraktat bland tjuvarna?

– Träskulpturer är attraktiva på den utländska antikmarknaden, och ljusstakar, föremål som kan fungera i ett hem. Det är en mer begränsad krets som vill ha ett krucifix med den lidande Kristus. Fler vill ha en trevlig ljuskrona att hänga upp i vardagsrummet, säger Magnus Green.

– Kyrkan är ju proppfull med fantastiska ting som man ska vårda och ta hand om. Tyvärr måste man vara orolig för att folk ska stjäla, det är trist, avslutar han.