Palestinska lutheraner har minskat med en tredjedel

– Jag kommer hit som en arabisk och palestinsk evangelisk kristen för att dela med mig av mina tankar om dialog, rättvisa och fred.

Det säger Munib Younan, biskop emeritus för Evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet (ELCJHL). I förra veckan avslutade han en tvåveckors Sverigeturné. Detta en knapp månad efter att hans efterträdare biskop Sani Ibrahim Azar var här.

Syftet med biskop Younans resa, på inbjudan av Svenska kyrkan, har bland annat varit att presentera sin nya bok – ”Tillsammans för rättvisa och fred - om ekumenisk och interreligiös samverkan”.

– Jag är tacksam över att Svenska kyrkan har gjort boken tillgänglig på svenska, säger han.

Bokens utgivning och tryckning, i 2 000 exemplar, har bekostats av Svenska kyrkans internationella avdelningen och nationell nivås kommunikationsavdelning, med bidrag från Lunds missionssällskap.

ELCJHL är ett av Lutherska världsförbundets minsta samfund. Tidigare har antalet medlemmar uppskattats till 3000, men nu har man skrivit ner antalet till 2000.

– Vi har minskat eftersom våra medlemmar flyttar från Palestina. Det är en utveckling som pågått under årtionden och drabbar alla kristna samfund, säger biskopen.

Bland palestinierna på Västbanken och i Gaza uppskattas ungefär en procent vara kristna. I Israel är siffran två procent på hela befolkningen, och inom den arabisk-israeliska minoriteten utgörs antalet av ungefär sju procent.

Som arabiska kristna kan vi verka för ett modernt civilsamhälle som respekterar mänskliga rättigheter

Ockupationen och dess följder för palestinierna är, enligt biskop Younan, av orsakerna till att de kristna lämnar. Han nämner också bristen på fredshopp och hög arbetslöshet bland unga: 33 procent bland de under 30 år.

– Om min son eller dotter kom till mig och sa att de vill emigrera så vet jag inte vad jag skulle svara. Det är beklagligt, men jag kan inte hindra människor som vill söka sin framtid någon annan stans.

– Men vi kommer att bedriva vårt uppdrag som kyrka oavsett hur få, eller många, vi är. Kom ihåg att allt började med tolv lärjungar.

Hur skulle du beskriva situationen för kristna, och andra minoriteter, på Västbanken och i Gaza?

– Man får ofta höra att Mellanösterns kristna är förföljda, men här är det viktigt att man inte generaliserar. Låt mig vara tydlig:  i Israel, Palestina och Jordanien har vi religionsfrihet. Det går inte att jämföra med Irak eller Egypten – vi kristna är inte förföljda här!

– Med det sagt, ibland har vi problem med myndigheterna, Men inte större problem än vad Svenska kyrkan har med svenska myndigheter. Det kan handla om skatter och andra liknande frågor. Men som ledare i Jerusalem så har jag tre myndigheter att förhålla mig till: palestinska, israeliska och jordanska, säger biskop Younan och tillägger:

– Du nämner Gaza och Västbanken, där känner sig kristna inte som en minoritet, utan som en integrerad del av folket. Folkets glädjeämnen och kamp är också de kristnas.

Biskopen anser att de kristna, trots sitt ringa antal, har ett uppdrag i Mellanöstern: Att vara en balanserad och moderat röst, bortom extremism.

– Idag hör vi röster, både judiska och muslimska, som säger: Snälla kristna, emigrera inte från Palestina och Israel.

– Som arabiska kristna kan vi verka för ett modernt civilsamhälle som respekterar mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan könen, samt yttrande- och religionsfrihet.

Samtidigt kommer rapporter om de palestinska myndigheternas brott mot mänskliga rättigheter och inskränkt yttrandefrihet?

– Var helst övergrepp begås så kommer vi kristna att ta ställning: Oavsett om det sker i det palestinska territoriet eller i Israel. Som kyrka värnar vi varje människas värdighet, oavsett om de är palestinier, israeler, judar, muslimer eller kristna. Eller svenskar.

– Politiker gillar inte att bli kritiserade, men jag kommer aldrig att ge upp. Det är mitt uppdrag som en Jesu apostel.

Fatah och Hamas behöver inte älska varandra, men de måste försonas och acceptera att ett val måste hållas så att vi får välja vårt ledarskap

Senaste gången biskop Younan kände att freden var inom räckhåll var då Israels premiärminister Yitzhak Rabin, som senare mördades, och PLO-ledaren Yassir Arafat undertecknade Osloavtalet 1993.

– Då erkände, för första gången, Israel att det finns en palestinsk nation med rättigheter och de palestinska myndigheterna erkände staten Israel. Det var en viktig principförklaring som då förde oss samman – kanske behöver vi en ny sådan deklaration även idag.

Tror du, helt ärligt, fortfarande på en tvåstatslösning?

– Ja! Mot alla odds gör jag det, det finns ingen annan väg framåt – döda inte tvåstatslösningen. Sveriges erkännande av Palestina håller en tvåstatslösning med 1967 års gränsdragning levande. Gud har satt israeler och palestinier att leva med varandra. Hittar vi inte en väg fram kommer hat, extremism och våld att ta över. Men jag vill att både mina och israeliska barn ska kunna leva i fred och säkerhet.

– Min tro är att det finns en levande och rättvis Gud som lider med oss. Och en dag kommer han att gripa in. Hur? Det vet jag inte, men jag kommer fortsätta att be och gråta. Jag vet att Gud en dag kommer att öppna extremisternas ögon: Vägen framåt är fred baserad på rättvisa och försoning genom förlåtelse.

I april går Israel till val. Bland ELCJHL:s medlemmar finns även de med israeliskt medborgarskap – de bör gå och rösta, tycker biskopen.

– Min bön är att valet ska ge oss partier som söker fred och värnar tvåstatslösningen – sådana som inte enbart skyddar israeliska intressen, utan verkligen bryr sig om fred mellan Israel och Palestina.

I Palestina hölls president- och parlamentsval senast 2005, respektive 2006. När får ni gå till valurnorna nästa gång?

– De flesta palestinier vill ha val och det arbetas för att det ska kunna ske. Men låt mig vara uppriktig: Splittringen mellan Hamas och Fatah är ett hinder. Om val hålls på Västbanken så skulle det inte erkännas i Gaza, och tvärt om. Fatah och Hamas behöver inte älska varandra, men de måste försonas och acceptera att ett val måste hållas så att vi får välja vårt ledarskap. Varje splittring inom oss kan användas emot oss.

– Jag tror att Gud kan resa upp nya ledare på båda sidor med visioner om rättvisa och fred mellan Israel och Palestina.