Påven utmanar med stora förändringar

I mars tillkännagav påve Franciskus en ny konstitution för kurian, Vatikanens styrande organ. Det blir kulmen på ett arbete som pågått sedan påven tillträdde 2013. Den nya konstitutionen träder i kraft i juni i år.

Två viktiga reformer i den nya konstitutionen är att kvinnor kommer kunna få högt uppsatta positioner i kurian och att anställningar i kurian tidsbegränsas.

Genom att driva reformer har påven också skapat splittringar. Konservativa och progressiva katoliker är oense i alla typer av frågor, som samkönade äktenskap och skilsmässor. Men också i mer interna frågor, som Vatikanens styrning och vilken mässordning man ska få fira. Och inte minst om påven är rätt man för jobbet.

Den mässa som nu firas i katolska kyrkan fastställdes 1970. Mässan firades dessförinnan enligt den tridentinska riten. Påve Franciskus har begränsat firandet av mässan enligt den tridentinska riten, vilket har upprört de konservativa grupper som önskar att fortsätta fira mässan enligt den gamla ordningen.

Målet är en mer lyhörd kyrka

En stor synodal process som påven påbörjade hösten 2021 och som ska avslutas med ett biskopsmöte hösten 2023, välkomnas av vissa katoliker, som läkaren och bloggaren Bengt Malmgren.

Ordet synodal kommer från grekiskan och betyder att gå tillsammans. Temat på den pågående synoden är just “synodalitet”. Påven vill utforska hur katolska kyrkan kan bli bättre på att lyssna och samarbeta inom kyrkan.

Bengt Malmgren tror att projektet kan hjälpa att överbrygga klyftor mellan progressiva och konservativa grupper.

Att den synodala processen skulle vara rätt metod för att uppnå en mer lyhörd kyrka är inte alla överens om. Yvonne Maria Werner, historiker vid Lunds universitet och även hon katolik, tror inte att processen kommer få de resultat reformdrivna katoliker önskar sig.

– Den här typen av demokratiska processer tilltalar en viss typ av människor. Vanliga katoliker som går i kyrkan för att få andligt stöd är inte intresserade av denna typen av diskussion och hamnar utanför, säger hon.

Yvonne Maria Werners skepsis är riktad mot att hela den katolska kyrkan är involverad i den synodala processen. Diskussionerna har påbörjats på stiftsnivå runt om i världen och ska vidare till ordensgemenskaper, katolska högskolor och andra inomkyrkliga rörelser innan de når biskopsmötet 2023.

Att det finns de som har svårare att ta till sig påvens förslag till förändring är inget märkligt, menar Werner Jeanrond, professor i systematisk teologi vid Universitet i Oslo.

– Folk tycker alltid det är bäst att göra som man gjort tidigare, det är allmänmänskligt. Vi måste hjälpa de människor som är rädda för framtiden. Vi behöver ge dem mod och säga att vi tar hand om varandra, säger han.

Reformer nödvändiga för katolska kyrkan

Själv tycker dock Werner Jeanrond att stora reformer är nödvändiga om katolska kyrkan vill fortsätta vara relevant för dagens människor.

– Här är mycket som är i ­gungning och jag är mycket glad för detta. Även om påven dör imorgon måste förändring ske. Det beror inte bara på påven Franciskus, förändring måste ske nu.

Yvonne Maria Werner har inte samma tro på reformer.

– Vi har vissa splittrings­tendenser i kyrkan och det finns en risk att vissa bryter sig ur och skapar något eget. Det måste förhindras, så det är ett svårt läge att genomföra reformer i en stor organisation som katolska kyrkan är. Det innebär både risker och faror. Om påven sätter sina mål vid 100 procent, kanske han kommer att kunna genomföra 15 procent av det där, annars kommer vi att falla, säger hon.

För Bengt Malmgren har det länge varit central att just hitta en väg för att komma överens.

– Det är bra att konflikterna kommer upp till ytan. De olika sidorna måste kunna prata med varandra och man måste hitta sätt att ta sig an det mera förnuftigt. Det är det hela processen med den synodala vägen handlar om, säger han.