Pensionärer håller liv i kyrkans musik

– Jag är aktiv motståndare mot åldrandet, säger organist Anna-Lena Engström.

Hon är 76 år men arbetar för fullt. Det är hon inte ensam om. Fem procent av kyrkans musikerkår är över 70 år. 

Får jobb även som pensionerad

Sedan Anna-Lena Engström pensionerades har hon haft rader av vikariat i olika församlingar. I Nynäshamn arbetade hon flera år och var en period ensam ansvarig för församlingens körer och gudstjänstmusik. Nyligen var hon i Åre på ett fem månader långt vikariat. Där spelade hon i gudstjänster i fyra olika kyrkor och blev ansvarig för musiken till den samiska nationalgudstjänsten i Åre kyrka.

– Jag fick lära ut sånger till kören på samiska och jag kan inte samiska. Det var något jag aldrig fått lära mig tidigare!

Anna-Lena Engström tycker inte att äldre kyrkomusiker ska ta tjänster som yngre kan vilja ha. Men hon skulle önska att ännu fler pensionerade kyrkomusiker skulle våga göra som hon och ge sig i väg till nya platser där kyrkomusikerbristen är stor.

En fjärdedel är över 60

– Vi kyrkomusiker har som grupp ett stort ansvar i att förvalta den fantastiska musiken i kyrkorna och föra den vidare till nästa generation. Organisterna ska släppa in barnen på orgelläktaren!

Det är svårt att med säkerhet slå fast hur stor bristen på kyrko­musiker är. Stiften har inte samma överblick som över vigningstjänsterna och rekryteringsansvaret vilar helt på församlingarna.

Enligt lönestatistiken från Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao) finns totalt drygt 1 700 kyrkomusiker anställda med månadslön i Svenska kyrkan. De jobbar som kantorer, organister, försteorganister, domkyrkoorganister eller stiftsmusiker. Av dessa är över en fjärde­del, 470 stycken, över 60 år.

Många får jobb utan examen

Statistik från Svenska kyrkans utbildningsinstitut (Skui) visar att endast 106 kyrkomusiker har tagit examen där sedan starten 2014.

– Det är fler som läser den ­musikaliska delen av sin utbildning, men eftersom det är sådan brist på kyrko­musiker får de ofta jobb utan att ta fullständig kyrkomusikerexamen, säger Kenneth Nordgren, rektor vid Skui.

Fler kyrkomusiker tar också examen på folkhögskolor, där den pastoralteologiska delen kan läsas integrerat med musikutbildningen. Dessa syns inte i Skuis statistik. 

Hälften av kyrkomusikerna går i pension

Kenneth Nordgren uppskattar att totalt runt 30–35 nya kyrkomusiker tar examen varje år. 

– Vi kan i backspegeln konstatera att vi inte når upp till mer än knappt hälften så många nya kyrko­musiker, som de som går i pension, säger Nils-Gunnar Karlson, ordförande för Kyrkomusikernas riksförbund.

Fackförbundets medlemsregister visar på samma andel 60-plussare i kåren som Skao:s lönestatistik: 28 procent. Enligt förbundets register kommer nästan hälften av kyrkomusikerna att uppnå pensionsåldern inom tio år. 

– Hittills har det varit störst brist på kyrkomusiker på landsorten, men nu börjar det till och med  bli svårt att hitta folk i städerna.

Musiken hänger på pensionerade kyrkomusiker

Många församlingar har räddats av att äldre kyrkomusiker fortsatt jobba. Enligt Skao arbetar hela 34 kyrkomusiker över 70 år med månadslön i Svenska kyrkan. Det finns också 130 tim­anställda kyrkomusiker, varav 47 är mellan 60–69 år och 54 är över 70 år.

– Men man kan inte begära av varje generation att man ska jobba långt över pensionsåldern, ­säger Nils-Gunnar Karlson.

Sedan 2018 är kyrkomusiker en skyddad titel och bara den som har en examen på A-, B- eller C-nivå får kalla sig det. Men det fungerar inte alltid i praktiken. 

– Personer som inte slutfört sin utbildning eller som är musikaliskt begåvade men inte har någon utbildning alls anställs ibland på befattningar utan att ha korrekt examen, säger Elisabeth Sundeman, stiftsmusiker i Härnösands stift. 

Geografisk obalans

För att få en överblick över den kyrkomusikaliska kompetensen gjorde stiftet för två år sedan en kartläggning. Resultatet visade att av 110 anställda musiker i stiftet var 84 behöriga på A-, B- eller C-nivå. Sex gick en utbildning till kyrkomusiker och sex hade någon annan form av musik­utbildning. Tolv personer saknade musikutbildning. Nio tjänster var vakanta. 

– Det finns en viss geografisk obalans inom stiftet. Det finns fler behöriga och färre vakanser i stadsförsamlingar. 

Kyrkoordningen ger domkapitlen rätt att besluta vilken utbildningsnivå en av kyrkomusikerna per församling eller pastorat ska ha. Elisabeth Sundeman fick i samband med kartläggningen i uppdrag att komma med en rekommendation till

Förslag om olika kompetenskrav i olika stift

Härnösands stifts domkapitel om vilka nivåer som skulle kunna vara lämpliga i vilka pastorat.

– Förslaget kan sammanfattas ungefär att föreslå A-nivå i tätort, B-nivå i stora pastorat och C-nivå där det är färre kyrkotillhöriga.

Det behöver finnas vissa ­kyrkomusiker med spetskompetens inom ett geografiskt ­område så att exempelvis orglarna kan underhållas, förklarar Elisabeth Sundeman. Men hon menar att det också är viktigt att ha församlingarnas behov i åtanke.

Ställer domkapitlet alltför hårda utbildningskrav skulle det kunna tvinga en församling att anställa en ­musiker på A-nivå även om en på C-nivå som sökt egentligen skulle passa dess behov bättre. 

Till exempel kan någon med en utländsk utbildning i bagaget ha behörighet motsvarande A-nivå, men samtidigt sakna kompetens för att leda barnkör.

– I Tyskland till exempel finns det rena speltjänster som inte innehåller så många sociala kontakter, säger Elisabeth Sundeman. 

Lösningen kan vara att inspirera barnen

Receptet för fler kyrkomusiker i framtiden tror hon är att satsa på barnen. 

– Så fort det kommer grupper och skolklasser till kyrkan, låt ­orgeln ljuda. Många barn i dag har inte hört orgel och kan bli väldigt fascinerade. 

Kyrkomusikernas riksförbund har länge drivit på för att det ska finnas möjlighet att lära sig spela orgel i alla pastorat.

– Är det svårt kan man samarbeta med sitt grannpastorat. Men vi måste alla hjälpas åt med det här, för det är i kyrkorna som orglarna och kompetensen finns, säger Nils-Gunnar Karlson.

Tar tio år att bli kyrkomusiker

Han menar att en av orsakerna till kyrkomusikerbristen är förändringar av just undervisningen. Fram till 1990 var det statligt reglerat att varje organist och kantor skulle ha fem respektive två undervisningstimmar i veckan. Kulturskolorna har också dragit ner på pianoundervisning och satsat mer på orkesterinstrument. 

– Det tar ungefär tio år att bli kyrkomusiker, från att man tar sin första spellektion tills att man tagit sin examen. Det tar tid att lära sig dansa på en orgel. Det är många rörelser med händer och fötter och varje psalm har ett eget mönster. 

Nils-Gunnar Karlson tycker att det borde finnas fler förberedande utbildningar för dem som inte övat upp sin färdighet tillräckligt för att komma in på kyrkomusikerutbildningen. Andra ­saker han tror kan locka fler till yrket är god arbetsmiljö och bättre villkor.

– Lönen stiger nu på grund av bristen. Men många jobbar tre av fyra helger och det kanske inte fungerar i nästa generation.