Många kyrkomötesledamöter ville diskutera om begreppet apartheid kan användas när man talar om den folkrättsliga situationen i Israel och Palestina. Kyrkomötet beslutade efter votering att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att i ekumeniska sammanhang lyfta frågan om hur folkrätten tillämpas.
UPPDATERAD
Bakom den ursprungliga motionen stod Anna Karin Hammar (S), Lisa Tegby (Posk), Roberth Krantz (S) och Daniel Tisell (C).
Förslaget var från början att kyrkomötet skulle besluta att uppdra till kyrkostyrelsen att låta granska den folkrättsliga situationen i Israel och Palestina. Ekumenikutskottet hade föreslagit avslag.
- Vi motionärer hade en oro kring att det här inte skulle gå igenom. Därför skrev jag ett yrkande som tog avstamp i utskottstexten och så filade jag och Anna-Karin på det tillsammans, sade Daniel Tisell efter beslutet i kyrkomötet.
Han inledde debatten med att göra ett nytt yrkande med en ny formulering. Den gick ut på att kyrkomötet skulle ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.
I voteringen fick Tisells yrkande stöd av 127 ledamöter, 103 röstade nej och 6 ledamöter avstod.
- Syftet är att stärka alla dem som vill ha en fredlig lösning inom ramen för en tvåstatslösning, att främja alla krafter som som verkar för det. Tanken är att väcka frågan om folkrättens tillämpning i ett internationellt ekumeniskt sammanhang, om apartheidkonventionen är brukbar för att beskriva situationen eller inte, sade Daniel Tisell.
Vilka ska utföra arbetet?
- Jag tänker mig nog en blandning av statsvetare och teologer, människor som är väl insatta i frågan och som varit mycket i området. Huvudsaken är att det är en grupp av experter som får uppdrag att utreda genom Kyrkornas världsråd eller Lutherska världsförbundet.
Blev du överraskad när tilläggsyrkandet antogs?
- Överraskad är för starkt, jag hoppades förstås på det, men förväntade mig det inte.
Hur ser tidplanen ut?
- Jag vill förstås att frågan ska väckas så snart som möjligt, men ett eller två år är väl den verklighet vi talar om.
Hur ska ni gå till väga för att göra det rent praktiskt?
- En väg är ju att gå antingen via tjänstemän på kyrkokansliet eller via de olika ledamöter som är valda i ekumeniska organ. Kyrkornas världsråd har en exekutiv kommitté och det kan ju vara en möjlig väg framåt.
Debatten inför beslutet var lång.
Lisa Tegby sa att folkrättsorganisationer i Palestina och Israel pekar på brott mot folkrätten, de har sagt att situationen påminner om apartheid. Hon tycker att frågan måste utredas med stor juridisk kunskap, stora resurser och mycket tid. För att förstärka fredsprocessen och finna en väg till en tvåstatslösning. I ett brett internationellt sammanhang.
En ledamot med motsatt ståndpunkt var Fredrik Sidenvall (FK). Han pekade på växande antisemitism i Sverige, särskilt i Malmö, han påtalade att Sveriges största frivilligorganisation – Svenska kyrkan – bara engagerar sig i mänskliga rättigheter i ett land, Israel. Många palestinska grupper erkänner inte staten Israel
- Det är oerhört allvarligt att i detta sammanhang föra in det polemiserande begreppet apartheid.
Han fick i debatten stöd av flera av FK:s-ledamöter och även av ledamöter från BA och SD.
Jerker Schmidt (BA) sa att det är många som känner särskilt för det heliga landet. Men han undrade varför Svenska kyrkan på detta ensidiga sätt som föreslås, satsa på att utreda om staten Israel är apartheidstat? Funka det inte bättre i FN? Och vad ska utredningen leda till? Varför ska fokus alltid ligga på Israel. Är det en kyrklig fråga och vad ska detta leda till?
Julia Kronlid (SD) ansåg att det är fruktansvärt att anklaga Israel för att vara en apartheidstat. Palestinier har till exempel rösträtt, medborgarskap, organisationsfrihet, yttrandefrihet och tillgång till utbildning. Säkerhetsinsatser de drabbas av har koppling till terrordåd och hotet mot staten. Israel hjälper med räddningstjänst och sjukvård – det ansvaret tar inte den palestinska myndigheten och Israel är den enda demokratin i området.
Biskop Sören Dalevi, som deltagit i utskottets arbete, yrkade på avslag på Tisells yrkande och på motionen. Han sa att den enda staten som diskuteras i kyrkomötet är Israel. Inga andra stater.
-Vad står detta ensidiga avståndstagande från Israel för? Vi odlar en självbild, men åstadkommer inget av värde, sa biskopen.
Flera S- och C-ledamöter försvarade sin ståndpunkt och höll fast vid behovet av en kartläggning av läget i området.
FK-ledamoten Kjell O Leijon såg mönster: I kyrkomötet argumenteras för samarbete med Islamic relief som är antisemitiska och israelfientliga, och för en utredning av om Israel är en apartheidstat. Han pekade på att kyrkan länge fått hård kritik för sin vänsterorientering, vilken han menade har koppling till Israelkritiken. Hur ser andra på det vi gör? frågade han.
Kristina Srbu Kjellgren (Mpsk)) tyckte att debatten blev väldigt polariserad:
-Antingen är man högervriden och islamofob, eller antisemit och vänster. Vi ska älska varandra, det står i bibeln. Ser vi verkligen Kristus i varandra nu?
Ingvar von Malmborg (Mpsk) invände mot formuleringar om att Svenska kyrkan har så bra kontakt med de palestinska kristna:
”Det finns ju knappt några kvar. Man har emigrerat i åratal. Jag förstår inte varför Svenska kyrkan inte har tagit upp de stora problemen i hela Mellanöstern där den kristna befolkningen har drivits iväg. Varför har ingen motionerat om det?”
Birgitta Axelsson Edström (Öka) yrkade bifall till Daniel Tisells yrkande: "Det handlar om att värna folkrätten. Vi ska värna den i vilket land det än behövs. Leijon pratar om vad man kan se. Vi kan se att man inte ska klistra etiketter på varandra, som att vi inte kan tänka två tankar samtidigt. Bara för att man kritiserar staten Israel är man inte antisemit."
Anna Karin Hammar (S) yrkade bifall på Tisells tilläggsyrkande och sa att hon tycker alla har ett ansvar för att tala sanning om det som hänt och händer. Annars kan övergrepp aldrig försonas. Sanning gynnar inte bara palestinierna utan också israeliska judar som vill leva i stolthet i sitt land.
I voteringen fick Daniel Tisells yrkande stöd av 123 ledamöter, 107 röstade nej och 6 ledamöter avstod.
Kristoffer Morén
Kajsa Söderberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.