Efter fem och ett halvt år som kyrkoherde i Gävle, är Karin Sarja sedan den 1 mars avdelningschef på avdelningen för kyrkoliv på kyrkokansliet i Uppsala.
Hon känner väl igen den bild med ett stort antal policyarbeten som kyrkoherde Christofer Wilson kritiserade i förra veckans nummer av Kyrkans Tidning.
Christofer Wilson anser att policyarbetet är viktigt och att medarbetarna som engagerar sig i frågorna gör ett bra jobb, men undrar samtidigt: ”Ska Svenska kyrkan vara engagerad i allt? Vad ska arbetet tillåtas kosta? Och vad händer med de frågor vi inte policyarbetar kring?”
– Jag bejakar mycket i det han säger, att man måste förhålla sig på bästa sätt till allt det som krävs av en församling i dag säger Karin Sarja och betonar att det finns olika delar i allt det som krävs, lagstadgade åtaganden och sådant som kyrkans folkvalda valt att besluta om i kyrkomötet.
– Lagkraven gällande arbetsmiljöarbetet kan vi inte göra så mycket åt mer än att förhålla oss till kraven som vi som alla andra ansvarsfulla arbetsgivare måste göra. Det är likadant med GDPR.
– Som kyrka tar vi också ett gemensamt ansvar kring vårt uppdrag och det är våra folkvalda som tar beslut för vårt gemensamma ansvar framåt. Vi är glada och stolta att vi till exempel legat före vad gäller barnkonsekvensanalysen.
Men hur mycket ska allt detta få kosta?
– Det kan inte jag svara på, Christofer Wilson har ju gjort en egen god uträkning där. I stället hoppas jag och tänker att policyarbetet som vi har berikar oss som kyrka, att vi tar ett ansvar för skapelsens återupprättelse, att frågorna kring till exempel klimat och miljö är helt centrala för vår planet.
Karin Sarja hoppas att policyarbetet i stället kan ses som en del av verksamheten, att det tas in i det teologiska arbetet.
– Klimat och miljö är ju oerhört viktiga för barn och unga, liksom Regnbågsarbetet. Jag ser arbetet med de delarna som en viktig del av vår uppgift, att alla känner sig välkomna hos oss, att vi visar att evangeliet räcks till alla.
Men vad säger du till en kyrkoherde som tycker att det är för mycket policyarbete, att det inte finns något kvar till den grundläggande uppgiften?
– Jag förstår verkligen att en kyrkoherde har mycket på sitt bord och att kyrkoherdarna är skickliga i att hantera detta. Som kyrkoherde försökte jag ta en uppgift i taget och ha en långsiktig plan, som skulle räcka flera år, utifrån församlingens behov. Då tänker jag främst på arbetet med de policyer som inte är obligatoriska, där har kyrkoherdarna massor av kompetens att tänka klokt kring församlingens plan.
– Men församlingens grundläggande uppgift finns också i policyarbetet. Där finns teologiska frågor som vi kan fördjupa i församlingsreflektionen, där finns det grundläggande uppdraget. Policyarbetet blir en del av vår förkunnelse. Vi har alla ett ansvar att tänka helhet, alla vill vi kyrkan väl.
