Förra veckans fredsavtal kom till med hjälp av medling från USA och var den tredje gången som Israel och ett arabiskt grannland tecknade ett fredsavtal. Senaste gången, för 26 år sedan, slöts ett liknande avtal mellan Israel och Jordanien.
Mycket är ännu oklart om vad avtalet kommer att innebära. Förhoppningen är att normalisera relationen mellan länderna. I avtalet hanteras bland annat frågan om annektering, och Israel förbinder sig att delvis sluta upp med annekteringen av palestinskt territorium.
Karin Axelsson Zaar, chef för Mellanösternenheten, Act Svenska kyrkan, kommenterar fredsavtalet så här:
– Det är positivt att två länder i en konfliktfylld region nu upprättar diplomatiska relationer. Diplomati är alltid att föredra framför icke-dialog eller våldsyttringar. För Act Svenska kyrkans och våra partners arbete i Israel och Palestina ser avtalet inte ut att förändra något på marken.
– Vi kommer att följa utvecklingen, och tillsammans med våra lokala partners i regionen fortsätter vi att arbeta för en rättvis fred baserad på folkrätten.
Anders Persson, Mellanösternforskare vid Linnéuniversitetet, menar att avtalet är överraskande på många sätt.
– Även om det har funnits samtal mellan de här länderna så skulle jag säga att det kommer som en stor överraskning, säger han till TT.
Dock påpekar han att det är svårt att säga huruvida avtalets magnitud faktiskt är så stor som exempelvis president Donald Trump menar. Så här svarar han på TT:s fråga om hur avtalet kan påverka utvecklingen vad gäller Israel-Palestina-konflikten:
– Kanske kan det vara ett steg närmare en tvåstatslösning. Att annekteringen stoppas är stort. Mer hårdföra element inom Israel menar att detta endast är tillfälligt, det återstår att se.
– Palestinierna själva har hittills varit mycket negativt inställda till det här. Man menar att Förenade arabemiraten sviker Palestina nu, att frågan glöms bort. Mycket tyder på att deras situation i många avseenden kommer att fortsätta vara liknande, säger Anders Persson till TT.
