Prästens roll i forskning om psykedelika och dödsångest

– Jag är den enda direktkopplade från sjukhuskyrkan i Sverige, säger Camilla Winberg Österberg, som är sjukhuspräst på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Projektet Psypal har tilldelats 6,5 miljoner euro (cirka 75 miljoner kronor) inom ramen för EU:s innovationsprogram Horizon Europe. 

Fyra länder

Ett hundratal patienter ska vara med i studien av den psyke­deliska substansen psilocybin. Terapin bedrivs i fyra europeiska länder: Portugal, Tjeckien, Nederländerna och Danmark. 35 universitet, organisationer och företag är med i projektet. 

Från Sverige medverkar Uppsala och Stockholms universitet, företaget 37k liksom Human kind labs som är specialister på att designa och genomföra studier på psykedelika.

Veritabel explosion

Pehr Granqvists forskar bland annat inom området anknytning och är en av pionjärerna på området psykedelisk vetenskap i Sverige. Han sitter med i det vetenskapliga rådet i det svenska Nätverket för psykedelisk vetenskap.

– Det är en veritabel explosion när det gäller den psykedeliska forskningen runt om i världen. Sverige är påtagligt på efterkälken, vilket nog beror på vår restriktiva syn på de ämnen som juridiskt klassificerats som narkotika och på vår kulturs avvisande syn på förändrade medvetandetillstånd, säger han.

Stödjare och bollplank

Camilla Winberg Österbergs roll i Psypal är att vara stödjare och bollplank till de terapeuter som står för behandlingarna.

– Det ska bli spännande att se vad det är för terapeuter och att få följa patienterna: är det några skillnader kulturellt?

– Men när det gäller den lilla del som jag är med i så har vi ännu inte kommit så långt att formerna är helt satta.

Klart är att hon kommer att vara kopplad till institutionen för praktisk teologi vid universitetet i nederländska Groeningen, liksom till olika delar av projektet som stödjer de andliga, existentiella och etiska delarna.

Resultat utan starka mediciner

Nederländerna ett av flera länder som jobbar med de här frågorna och som också bedriver den typen av terapi.

– Min ingång kring det här handlar om att kanske hitta en shortcut, där vi kan uppnå någonting utan att behöva ta till många och starka mediciner under lång tid.

Just detta med att upplevelsen ligger i centrum för terapin är både speciellt och intressant – oavsett om den har rent neurologiska orsaker eller ej.

– Oavsett vad vi kallar upplevelsen eller hur vi beskriver den så skakar den om. Den aktiverar på allvar något som vi som kyrka kallar en andlig, religiös eller transcendent del av verkligheten.

Narkotikaklassade preparat

Och hur mottas en sådan upplevelse av individen: blir den positiv, negativ eller ambivalent? Detta mottagarperspektiv blir en viktig fråga för själavården när nu de psykedeliska terapierna blir vanligare.

Att Sverige bedriver egen sådan forskning och deltar internationellt är uppfriskande, tycker Camilla Winberg Österberg: resultaten från forskningen är goda. Samtidigt är hon medveten om att det handlar om narkotikaklassade preparat: vilket alla de substanser som nu testas är klassade som i de flesta länder i världen. Och klart är att narkotikamissbruk är en katastrof: personligt, socialt, samhälleligt.

Men narkotikaklassningen är inte unik för psykedelika: opiater används regelmässigt som smärtlindring och narkospreparat, amfetamin och andra centralstimulantia används för behandling av adhd, för att nämna två exempel.

Utvecklingspotential inom teologin

Precis som all annan vård och forskning är ramarna för behandlingen strikta.

– Den görs i en väldigt reglerad form, säger hon och hoppas att fältet också kan komma att väcka nyfikenheten inte bara inom skolmedicinen utan också inom religionspsykologin och den systematiska och praktiska teologin, säger Camilla Winberg Österberg.

Och här finns det utvecklingspotential, inte minst inom forskningen. Det gäller också delar av sjukhuskyrkans erfarenheter i stort.

– Vi rör oss i det ordlösa landskapet, i riter och möten som även vi präster har svårt att sätta ord på. Och samtal om detta pågår i Svenska kyrkans andliga vård på sjukhus, och i europeiska motsvarigheter. Även om jag upplever att det finns en större mångfald i Storbritannien, Nederländerna och Tjeckien är kontentan ungefär detsamma som i Svenska kyrkan: att vi letar efter ett gemensamt språk, säger hon.

Från strikt medicin till new age

När det gäller den teologiska forskningen på psykedelika är Harvard Divinity School en föregångare. Förutom en seminarieserie, arrangerar de en årlig konferens på området som nästa gång (15 februari) bland annat kommer att ta upp frågor om just själavård och psykedelisk behandling.

Pehr Granqvist skrev i fjol en artikel tillsammans med en rad internationella forskare i The International Journal For the Psychology of Religion, och som drar upp linjer för möjliga teoretiska vägar för den framtida religionsvetenskapliga forskningen kring psykedelisk vetenskap och som bygger på anknytningsteori.

– Det är lite vilda västern på området. I den ena änden finns skolmedicinen och psykiatrin som betraktar detta strikt medicinskt och som inte ser värdet i sådant som fenomenologi. I den andra änden finns psychonauts och det som angränsar till new age, som drar stora ontologiska växlar på det här. Vi vill ta fram enande teoretiska ramverk för den fortsatta vetenskapliga utvecklingen och som tar fasta på fenomenologiska upplevelser under påverkan av sådant som LSD, psilocybin och DMT.

Bredda forskningsperspektiven

Den befintliga kliniska forskningen om psykedelika i Sverige är närapå fullkomligt inriktad på det biomedicinska perspektivet. De två studier som beviljats i Sverige bedrivs av Karolinska institutet och undersöker effekterna av behandling med den psykoaktiva substansen psilocybin på depressioner, senast bland dödssjuka cancerpatienter.

Pehr Granqvist vill bredda forskningsperspektiven.

– Stora delar av kulturen kring psykedelika kan ju förstås som en uppgörelse med strikt materialism, säger han.

– Vi vet ju att alla deltagare i en och samma studie får samma dos, och troligen snarlika serotonineffekter. Ändå reagerar alla väldigt olika upplevelsemässigt, och det är särskilt skillnaderna i upplevelser som är starkt kopplade till kliniska utfall, säger han.

Centralt för den terapeutiska effekten är upplevelsen. Och den kan påverka inte bara sådant som depressiva tillstånd och posttraumatisk stress utan möjligen också anknytningsmönster, menar han.

Gudsupplevelsen - en möjlighet för kyrkan

Pehr Granqvist menar också att en del personer som använt psykedelika erfar något av en ontologisk chock – trippen kan förskjuta din världsuppfattning från en fysikalisk materialistisk sådan mot en icke-materialistisk världsbild. Och det kan i sin tur medföra utmaningar när man ska integrera sina erfarenheter i den värld vi lever i.

Den psykedeliska upplevelsen kan också innebära en förnimmelse av det transcendenta, det som vissa förstår som Gud.

– Den upplevelsen är ibland av panteistisk karaktär, alltså en erfarenhet av att naturen är fundamentalt besjälad. Men tolkningen av de psykedeliska erfarenheterna avgörs troligen av de referensramar man har tillgängliga. För vissa är den också av teistisk, religiös karaktär.

Oavsett kan psykedeliska erfarenheter erbjuda en öppning mot det religiösa i en sekulariserad värld, som också kan visa på kraften i de bibliska berättelserna och relationerna.

–Jag tycker att kyrkan ska se detta som en möjlighet.

Om det "slår fel"

En vanlig beskrivning av den psykedeliska upplevelsen är att den leder till egoupplösning, som ofta följs av en känsla av allomfattande samhörighet med något bortom våra sinnen. 

Strikt fenomenologiskt behöver de mystika erfarenheterna inte alls leda till en religiös tolkning. Han nämner starka enhetsupplevelser med naturen som ett exempel. 

Så kan det bli om det ”slår rätt”. Men ibland slår det fel, och kan leda till rena skräckupplevelser, psykotiska tillstånd och grav dissociation. Och beroende på substans kan ruset ibland kan vara i 12 timmar eller mer.

"Virrvarr av färger och ljud"

Att det kunde gå snett visste redan Albert Hoffman, den schweiziske kemisten som först syntetiserade LSD. När han skulle ta den första kontrollerade dosen, valde han, vad han trodde, en låg och säker dos på 250 mikrogram. Men det han inte visste var att preparatet är ett av de mest psykoaktiva i världen. När jag cyklade hem från laboratoriet eskalerade trippen och grannar förvandlades till häxor. Allt blev ett virrvarr av färger och ljud.

Efteråt skrev Hoffman att han trodde att han höll på att bli galen, eller att han var på väg att dö.

I dagens kliniska behandlingar sitter oftast två personer med, psykoterapeuter, psykiatrer, psykologer eller sjuksköterskor. De står också för förberedelser och integreringssessioner efteråt.

Mystiken

Pehr Granqvist håller då och då föreläsningar i kyrkor, på senare tid med anledning av boken Tryggare kan ingen vara? Anknytning, religion, andlighet och sekularitet. Han berättar att han då brukar berätta också om den psykedeliska forskningen.

– Och jag har noterat att det landar ganska bra hos vissa, att det finns ett intresse för det. Det gäller kanske främst de som också har ett intresse för mystik, säger han.

Psilocybinsvamp, kaktusen peyote, och den psykedeliska DMT-brygden ayahuasca betraktas som sakrament av de grupper som använder dem rituellt.

– Brian Muraresku [författare, advokat, expert på klassiska språk] har skrivit boken The Immortality Key som driver tesen att grunden till den kristna nattvarden kan spåras till vinet som dracks inom Dionysoskulter i Grekland och Rom. Arkeologer har hittat spår av olika sinnesvidgande substanser i just vinfaten vid utgrävningarna av bland annat Pompeji. Det är kanske att övertolka fynden, men det är en intressant tanke.

Hur ser teologen Camilla Winberg Österberg på gudsupplevelser som människor får efter att ha tagit psykedeliska preparat?

– Jag är egentligen nyfiken på alla gudsupplevelser. Skillnaden här är att behandlingen i sig kan framkalla upplevelsen. Det som gör mig extra nyfiken eller till och med trygg inför forskningen, är att man får samma möjligheter i förberedelsen, under tiden mellan gångerna och efteråt, även i form av gruppstöd, säger hon. 

Detta gäller oavsett om personen får den lägre eller högre dosen av psilocybin eller placebo, vilket kan göra det möjligt att se skillnader i upplevelse samt hur förväntningar, bakgrund och tro, spelar in.

– Jag är nog mer nyfiken på förväntningar och bakgrund kring en upplevelse, och upplevelsen i sig, än exakt varför eller hur upplevelsen skapades. Och det beror nog egentligen mest på mina många år som sjukhuspräst i psykiatrin och i somatisk vård. I själavårdens tjänst, så att säga.