Karolina Tängmark är prästkandidat i Lunds stift och har undersökt hur barn och unga omnämns i församlingsinstruktioner. Hon har studerat församlingsinstruktioner från domkyrkoförsamlingarna före och efter 2013. Där har det skett en fördubbling av antalet gånger som barn och unga nämns.
– Medvetenheten kan ha ökat i och med att omnämnandet av barn och unga har ökat. Men barnets rättigheter har oftast inte konkretiserats utifrån ett barnrättsperspektiv, barnperspektiv och ett barns perspektiv.
I sin uppsats visar Karolina Tängmark att barnen ofta nämns i svepande ordalag. Till exempel: ”Barnens bästa ska ständigt vara i centrum vid planering och genomförande av all vår aktivitet”.
De mer konkreta formuleringarna finns, men är betydligt färre.
Ett exempel hämtas från Växjö domkyrkoförsamling: ”På alla kyrkogårdar ska finnas vattenkannor och redskap för barnen så de har samma möjlighet att sköta om anhörigas gravar.”
– Min uppsats kan inte säga något om hur verksamheten ser ut i församlingen. Men församlingsinstruktionen är en form av policydokument som beskriver vad man vill jobba med och jag tänker att om man konkretiserar det är det större chans att man också genomför det.
Karolina Tängmark vill att det i kyrkoordningen preciseras att barnkonsekvensanalysen ska genomsyra hela församlingsinstruktionen och inte enbart finnas med som en bilaga.
Hon vill också se en obligatorisk utbildning för kyrkoherdar och kyrkoråd, samt ett biskopsbrev om barnets rättigheter.
– Mina förslag är en vädjan om att kyrkans ledare säger att barnens rättigheter är viktiga att prioritera och att man visar varför. Det skulle ge lite skjuts i arbetet framåt.
Själv kommer Karolina Tängmark ställa upp i kyrkovalet som kandidat för Öppen kyrka. I kyrkomötet vill hon att driva frågan om barnens rättigheter vidare.
