Prästyrket – ett av få med jämn könsfördelning

Könsskillnader mellan män och kvinnor finns kvar i val av yrke, för att skillnaderna ännu betonas i skola och högre utbildning. Detta trots att det politiska målet länge har varit att minska skillnaderna, konstaterar Jämställdhetsmyndigheten i rapporten Val efter eget kön.

Mönstret vidmakthålls för att könsskillnaderna markeras ända från förskolan, enligt rapporten. Det finns en syn på att flickor lyckas i skolan på grund av hårt arbete snarare än talang, vilket mer förknippas med pojkar som lyckas. Det gör att flickor ofta uppfattar sin förmåga lägre än vad den är, särskilt inom teknik och matte. Färre kvinnor väljer sådana utbildningar – trots att de som gör det oftast inser sin förmåga. 

Men det gäller inte prästyrket. Medan kvinnor som blivit präst tidigare varit normbrytande är det nu män som är det. 1970 var bara 2 procent av prästerna kvinnor. När kyrkan skildes från staten år 2000 hade andelen ökat till 30 procent. Under de senaste tio åren har det blivit en jämvikt mellan kvinnor och män.

Cirka 70 procent av alla som ­läser till präst är i dag kvinnor. Det avspeglar mer den roll kvinnor alltid haft som kultur­bärare generellt och som aktiva i församlingsarbetet, än då bara män tilläts bli präster, anser Boel Hössjer Sundman, församlingsherde i Gottsunda utanför Uppsala.

– Arbetsmarknaden är väldigt segregerad, bara vart femte yrke är jämnt könsfördelat. Att präst­yrket blivit det kanske beror på att färre pojkar konfirmerar sig eller är aktiva i körer och församlingsaktiviteter. Barn och ung­domar är jätteviktiga för att bi­behålla en kyrklig tradition.

Boel Hössjer Sundman har med 30 år i yrket engagerat sig i bland annat jämställdhets­frågan. Prästrollen i dag ser helt annorlunda ut än vad den gjorde förr, påpekar hon.

– En präst i statskyrkan var inte bara förkunnare och själasörjare, utan även statlig ämbetsperson med en auktoritet som speglade en annan tid. Både yrkesrollen och kyrkans roll i samhället har förändrats. Det krävs i dag att prästen är utåtriktad i samhället, och inte är inne i en egen bubbla.

När yrket mist sin auktoritet lockas färre män, är en förklaring som förts fram till förändringen. Boel Hössjer Sundman är inte säker på att det stämmer. Att fler kyrkoherdar är män kan bero på att det kräver lång erfarenhet för att även axla rollen som chef. Men hon gissar att andelen manliga kyrkoherdar också kommer att minska. För att det inte ska slå över till en situation med alltför få män i yrket kommer det på sikt att krävas insatser, anser hon.

– Alla ska kunna ha alla uppdrag, det finns en gudslängtan i alla männi­skor. Det är en av kyrkans upp­gifter att främja det, på ett sätt som sam­tidigt inte minskar kvinnors möjligheter.

Jenny Rogestad, rekryteringsansvarig för präster i Göteborgs stift, är inne på samma tankar:

– Så fort det kommer in kvinnor i ett yrke sjunker statusen. Varför lever vi kvar i den patriarkala strukturen? Det är önskvärt med jämvikt, inte att det blir ett helt kvinnodominerat yrke. Mångfald gör att vi bättre kan skapa en god kyrka.

Hon gläds åt att yngre männi­skor som väljer att söka sig till prästyrket har ett annat utgångsläge.

– De brottas inte alls med samma problem som när jag började i yrket. De reflekterar inte så mycket över detta, det är oftast självklart för dem att det är ett yrke för både män och kvinnor Det är befriande, det finns hopp tänker jag!