Religionen och rymden möts på Bokmässan

Rymden är stor och tyst. 

Jag tänker på det när jag fastnar i strömmen av besökare som är på väg ut från ett seminarium, samtidigt som lika många går på tvärs till en författarsignering och andra till deckarscenen. På Bokmässan känner man sig ibland som boskap som förs runt av krafter utanför den egna kontrollen, i gångar där det säljs choklad, hudkrämer och en och annan bok. Om man tror att Ordet talar mer i susningen än i stormen så kan man längta till rymden eller åtminstone berget.

Men Bokmässan får också vara ett torg. Inte alltid torget där alla röster hörs, men ofta en plats för möten. Jag tycker om att jesuitpatern Ulf Jonsson kan sitta i det katolska bokförlagets monter och prata om vetenskap, tro och medvetandeforskning. Där får man tankar att bära med sig som inte larmet kan dränka.

Även så i Ahmadiyyasamfundets monter som tagit inspiration från rymdtemat under Bokmässan. Där samtalar Benjamin Gerber från den judiska församlingen i Göteborg, författaren Maria Küchen och imamen Musab Rashid om hur islam, judendomen och kristendomen förhåller sig till rymden.

Alla tre är överens om att det går att jämka de heliga skrifterna med hur den moderna vetenskapen beskriver rymden. Det finns dock vissa spänningar. Dagens astronomer är överens om att jorden en dag kommer att gå under. Benjamin Gerber säger att det inte riktigt är judendomens vision av framtiden, där man i stället ser fram emot att Messias ska komma till jorden och upprätta ett evigt fredsrike.

– En sak som kan ge lite trygghet är att alla som förutspått att jorden ska gå under hittills har haft fel, säger han.

I kristen tradition finns dock starka apokalyptiska drag. Maria Küchen tillstår att Uppenbarelseboken inte är hennes favoritbok i Bibeln.

– Men visionerna i den stämmer ganska bra med jorden som ändlig, säger hon.

Religion och rymden kan te sig som ett abstrakt område, men samtalet kommer också in på problem som redan uppstått för troende rymdfarare. Den internationella rymdstationen ISS kretsar 16 varv runt jorden under ett dygn. Maria Küchen berättar att det skapade problem för en muslim från Malaysia, som fick svårt att hålla bönetiderna och att vända sig mot Mecka. Han fick dock dispens, det räckte att han vände sig mot jorden.

– Jag tror att pragmatism bör prägla religionerna i rymden, säger hon.

– Det blir också svårt med bönetider om vi reser till andra planeter. Det är sådant som man måste ta ställning till om man ska leva ett judiskt liv i rymden, säger Benjamin Gerber. 

I ett av Bokmässans seminarier möts teologer och astrofysiker, företrädare för två discipliner som ibland setts som varandras motsatser. När de talar om rymden, himlen och evigheten gör de dock det med stor ödmjukhet och respekt.

Astrofysikern Jonas Enander har skrivit en uppmärksammad bok om svarta hål, och han förklarar att universum alltsedan Big bang håller på att expandera.

– Universums expansion går allt snabbare. På hundratals miljarder år så kommer materia att röra sig bort från varandra, och allt fylls av ett stort tomrum, som växer i all evighet, säger han.

Ärkebiskop Martin Modéus erkänner att de stora orden och begreppen gjort att det gått ett antal säkringar för honom. Han känner vördnad och beundran, och en önskan att begrunda rymden i tysthet.

– Det finns områden där våra ord inte räcker till. Det är ett av kyrkans bidrag, att det är ok att stanna i tystnaden och inse att här finns något som är större än jag, säger han.

Samtalsledaren Johanna Koljonen tar upp att kyrkan inte alltid stannat i tystnaden; kyrkliga företrädare har faktiskt gått till attack mot astronomer som gjort banbrytande upptäckter. Martin Modéus menar att den konflikten sedan länge hör till historien. Han får stöd av den kristna astrofysikern Martin Sahlén.

– Det finns en konfliktmyt som är en produkt av processer under det sena 1800-talet. Då etablerades en mytbildning om att denna konflikt alltid funnits, när det historiskt varit kyrkan och teologin som stöttat en framväxande vetenskap, säger han.

Jonas Enander säger att han inte är troende, men han välkomnar en kyrka som bjuder in till existentiella samtal. Det tycker han är en brist i universitetsvärlden, att man sällan diskuterar vilka existentiella konsekvenser olika upptäckter kan få. Han berättar att han en gång fick frågan av en student om inte förekomsten av svarta hål, där allt sugs och förintas, gör att allt förlorar sin mening. 

– Jag visste inte vad jag skulle svara. Vad tycker ni? Vad är kyrkans position kring rymdnihilism?

Martin Sahlén menar att det mycket handlar om perspektiv och världsbild. Han ser inte hopplöshet och meningslöshet i kosmos.

– Jag menar att när man ser hur universum fungerar så visar det på en djup mening. Universum har frambringat oss, säger han.

Maria Küchen, som även deltar i detta samtal, håller med. Hon har mött en matematiker som förundrades över universums matematiska ordning.

– Det finns något som håller ihop det. Jag vill kalla det Gud, andra kallar det något annat. Men den här skönheten i det matematiska finns, säger hon.

En av arrangörerna bakom detta seminarium är Svenska kyrkan. Som vanligt är kyrkans Se människan-scen en av de populäraste, och där uppmärksammas även Sápmi, som tillsammans med rymden utgör årets tema. Under Bokmässan avslöjas att ett tema under 2026 blir folkbildning. Där kommer Bibeln att utgöra en viktig del.

– En av samarbetspartnerna för tema Folkbildning är Svenska Bibelsällskapet och vi ser fram emot många intressanta programpunkter. Även för Se människan är det ett särskilt intressant tema som vi ser fram emot att utforska vidare, säger Mikael Ringlander, som är programchef för Svenska kyrkans satsning på Bokmässan.