Robert Mugabe är död

Zimbabwes tidigare president Robert Mugabe har avlidit efter en tids sjukdom, 95 år gammal.

Ledaren som i början av sitt styre hyllades som hjälte sågs med åren alltmer som despot.

Mugabe styrde landet från självständigheten 1980 till i november 2017, då han efter nästan fyra decennier vid makten tvingades bort av militären. Han hade då sagt att han skulle regera fram till döden, men gav till slut efter för militären, folket och sitt eget parti.

Mugabe avled i Singapore, där han på senare tid har fått vård, uppger en källa för Reuters.

Beskedet kommer att mötas av högst blandade reaktioner, tror Henning Melber, professor vid Nordiska Afrikainstitutet.

- Politiker i Zimbabwe och andra afrikanska ledare kommer att hylla honom som en frihetskämpe. Bland vanliga medborgare kommer bilden att vara mera splittrad. De upplevde hur det var att leva under Mugabe, som gjorde sig förmögenheter medan folket inte fick det bättre än under det tidigare kolonialstyret, säger han.

Redan när han tvingades bort från makten uppfattades Robert Mugabe som en föredetting, säger Henning Melber.

- Han var mer eller mindre en zombie. Han var gammal och senil och hans inflytande begränsades till en inre krets inom regeringen.

Precis som med många andra mångåriga och kontroversiella ledare kommer även Robert Mugabes eftermäle vara högst selektivt, tror Melber.

- I historieböcker i skolan kommer barnen få läsa att Robert Mugabe var en frihetskämpe. Han kommer att ses som en nyckelfigur i Zimbabwes historia och alla hans misstag kommer att sopas under mattan.

En anledning till att militären tvingade bort Mugabe sades ha varit missnöje med att ledaren ville se sin fru Grace Mugabe som sin efterträdare.

Mugabe föddes den 21 februari 1924 och var ledare för Zanu (Zimbabwes afrikanska nationella union) under frihetskampen i dåvarande Rhodesia. Han har setts som ansvarig för etnisk rensning i Matabeleland under 1980-talet och har anklagats för bland annat brott mot mänskliga rättigheter och valfusk.

Förra sommaren gick landet till val för första gången sedan han avgått. Då lade han sin röst i en vallokal i huvudstaden Harare tillsammans med sin fru Grace, men gav inga kommentarer.

Han hade tidigare sagt att han inte skulle rösta på sin efterträdare och före detta partibroder Emmerson Mnangagwa.

- Jag kan inte rösta på mina plågoandar, sade den då 94-årige expresidenten.

Emmerson Mnangagwa blev ändå Mugabes efterträdare, och kommenterar dödsfallet på Twitter:

"Det är med stor sorg som jag meddelar Zimbabwes grundares, den förre presidenten Robert Mugabes, bortgång. Mugabe var en frihetsikon, en panafrikanist, som ägnade sitt liv åt sitt folks frigörelse och självbestämmande. Hans bidrag till vårt lands och kontinents historia kommer aldrig att glömmas. Må hans själ vila i evig frid".

Landets vice informationsminister Energy Mutodi säger till BBC att Mugabe gjorde mycket bra för landets folk och för hela Afrika:

- Jag vill tro att Robert Mugabe var en väldigt progressiv man, och vad som än hände och hur vi än beskriver det, kan vi inte ignorera att denna man är en frihets- och krigshjälte, han är en statsman, en internationell statsman, säger han.

- Det här är ett sorgligt ögonblick för Zimbabwe och för Afrika och hela världen. Han var en ikon, han var Zimbabwes grundare.

Lättnad över att den maktlystne despoten till slut är borta. Men också vemod. Borta är en ledare som en gång väckte hopp och respekt, ironiskt nog för sin försoningspolitik.

När Ian Smiths regim slutligen föll och Rhodesia 1980 omvandlades till Zimbabwe jublade omvärlden. Robert Mugabe blev premiärminister och inbjöd i en försoningsgest sin rival, den andre frihetskämpen Joshua Nkomo, att ingå i landets första demokratiskt valda regering. Åratal av gerillakrig var äntligen över.

Mugabe hyllades som en hjälte som äntligen befriat den före detta brittiska kolonin från vitt minoritetsstyre, och samtidigt förespråkade försoning mellan svarta och vita. Han berömdes också för insatser för att öka möjligheterna till utbildning och tillgängligheten till sjukvård för den svarta majoriteten.

Men nog blundades det också. Lättnaden över att bli av med den trilskande Smith och hans regim var så stor att massakrerna på Nkomos anhängare i provinsen Matabeleland några år senare till stor del bortförklarades. Visst var det apartheidregimen i grannlandet Sydafrika som låg bakom? Många ville inte riktigt tro på uppgifterna om att det var en nordkoreanskt utbildad brigad det i själva verket rörde sig om. En brigad som löd direkt under Mugabe. Uppskattningsvis dödades 20 000 människor i det massmordet.

Han var en märklig man, Robert Mugabe. Sina första skolår tillbringade han i en katolsk jesuitskola, och den katolska läran bekände han sig till hela sitt liv. Det finns många vittnesmål om hans asketiska livshållning, samtidigt som hans andra hustru Grace bevisligen tilläts vältra sig i lyx och extravaganser. Innan paret skaffade sig ett eget jetplan togs flygplan ur Air Zimbabwes flotta på presidentens order ur den ordinarie tidtabellen. Anledningen: Grace "Gucci" Mugabe ville shoppa loss i någon europeisk metropol.

För Mugabe själv var nog hatet mot kolonialismen, främst mot Storbritannien, den främsta drivkraften. Ett hat som bara tycktes öka med åren. Ofta anklagade han i grova ordalag oppositionen för att gå britternas ärenden.

Han hatade också kapitalismen och var en hängiven marxist. Zimbabwe omvandlades under Mugabes första tid i praktiken till en enpartistat genom att det konkurrerande politiska partiet Zapu sögs in i Zanu-PF. Senare bildades ett stort oppositionsparti, Rörelsen för demokratisk förändring (MDC), men MDC och dess ledare har tvingats utstå svåra övergrepp och hot sedan bildandet 1999. Det ingick definitivt inte i Robert Mugabes världsbild att det skulle finnas ett stort oppositionsparti dit svarta väljare anslöt sig.

Åren runt millennieskiftet var förfärliga i Zimbabwe. Valrörelsen inför en folkomröstning år 2000 om presidentens makt blev mycket våldsam. När sedan Mugabesidan förlorade skruvades den hotfulla stämningen upp ytterligare. Regimen stärkte sitt grepp över rättsväsendet och anhängare till oppositionen misshandlades och hotades.

Samma år lanserade Zanu-PF en jordreform som blev klartecken för de så kallade "krigsveteranernas" aktioner mot landets vita farmare. Gård efter gård ockuperades av beväpnade män. Domstolar förklarade ockupationerna olagliga, men Mugabe stödde dem öppet. Omkring 400 000 lantarbetare förlorade sina jobb. Många gårdar konfiskerades sedan för att som det hette återbördas till folket, i själva verket delades flera av dem ut till personer inom Zanu-PF:s partitopp.

Följden blev att jordbruket i det land som kallats Afrikas kornbod kollapsade — därmed också ekonomin. Men trots våld, nöd, matbrist och hyperinflation behöll Robert Mugabe i stort sett sitt grepp om makten.

Mot slutet av sitt styre tycktes Mugabe förbereda för att hans fru Grace Mugabe skulle få ärva makten.

Men hösten 2017 tvingades Robert Mugabe bort i vad som kan beskrivas som en "militärkupp light".

Arméledningen i Zimbabwe tog kontroll över statlig tv och satte Mugabe i husarrest. Det blev startskottet för en händelsekedja som till slut resulterade i att Emmerson Mnangagwa, tidigare nära lierad med Mugabe, svors in som president.

Mellan 1964 och 1974 hölls Mugabe fängslad av den dåvarande Smith-regimen. Han flydde sedan till Moçambique och ledde befrielsekampen därifrån. Första hustrun Sally var då Mugabes röst i världen, inte minst i Sverige. Hon gjorde ett starkt intryck på västvärldens ledare, bland andra Olof Palme, genom sin klokhet och känsla för demokrati.

En del vill därför förklara Mugabes despoti med att han blev "knäpp" efter Sallys död 1992. Andra hävdar i stället att han in i det sista var fullkomligt klar i huvudet och väl medveten om sina handlingar. Hur det än var, blir Robert Mugabes eftermäle inte vackert. Han lämnar ett land i ekonomisk ruin och hans namn kommer att för alltid nämnas i samma andetag som andra tyranner och diktatorer.

Ingrid Dahlbäck/TT