I Lundby församling är barnrytmiken början på en lång relation till kyrkan

”Boom, boom, boom, boom. Boom, boom, boom! O, vad det låter bra! Det är O: et i boomet som gör det.”

Det är onsdagskväll och i Lundby församlingshems ­stora samlingssal svänger det. De 21 sexåringarna i gruppen tar ifrån tårna när de sjunger klassikerna från tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter.

De som leder dem i sången är musikpedagogerna Elin Finndin och Veronica Wåhlberg. De är ­aktiva, uppmuntrande och lyssnande. Barnen får mycket respons och kan också påverka körövningen med egna idéer, även om det är tydligt att det är Elin och Veronica som tar ansvar för riktningen.

"H som i heligt"                                                                   

Barnen övar inför ett upp­förande av sångerna från Fem myror är fler än fyra elefanter. Bara någon sång kommer från annat håll och har en mer andlig text:

”Du är H som i helig! H som i härlig.”

Denna körövning är bara en av många samlingar under veckan. Församlingen har traditionell barnrytmik för små barn och föräldralediga vuxna, men fortsätter sedan med barnrytmiksamlingar upp till fem års ålder. När barnen blir äldre finns det sex barnkörer som täcker åldrarna från förskoleklass till och med högstadiet. En normal vecka är det därför omkring 200 barn som kommer till kyrkan.

Detta är ett resultat av en mycket medveten satsning.

– Vi vill väldigt gärna att relationen med kyrkan börjar med rytmiken, om den inte gör det med dopet, och så får den växa vidare. Förr fanns det ett glapp ända från rytmiken till konfirmationen, säger Elin Finndin.

Väldigt populärt med barnrytmik

Elin och Veronica berättar att en tidigare kollega till dem, Sara Svensson Ringbo, startade församlingens barnrytmik, som med tiden blev väldigt populär. Det arbetet utgör grunden som de kunnat bygga vidare på.

– När jag började så hade vi väldigt mycket rytmik, men bara två barnkörer. Nu har vi balanserat det mer, säger Veronica Wåhlberg.

De arbetar medvetet för att barnrytmiken ska vara som en öppen famn för alla familjer. De menar att många föräldrar i dag är tveksamma över att gå till kyrkan, även när det rör sig om verksamheter som barnrytmik.

– De kommer inte hit för att vi är kyrka, de kommer trots att vi är kyrka. Här kan de upptäcka att det faktiskt inte är så farligt med kyrkan, säger Veronica.

En möjlighet för föräldrar att knyta kontakter

I barnrytmiken får föräldrarna en möjlighet att sjunga och leka med sina barn, samtidigt som de knyter kontakter med andra föräldrar i samma situation.

– Fikat är otroligt viktigt, det är där de hittar nya vänner. Och det kan bli viktiga samtal. Man ska kunna prata om att det är jobbigt att vara föräldrar. Vi finns i närheten och lyssnar, säger Elin.

Varje termin brukar de koppla in en präst eller en diakon vid åtminstone något tillfälle.

– Vi ber dem att vara med och fika om det finns föräldrar som vi tror behöver stöd. Det visar på omsorgen och att det finns en möjlighet att samtala, säger Elin Finndin.

Under samlingarna tar de också hänsyn till att föräldrar kan ha svårt för kristen symbolik och ett religiöst språk. De sjunger inga sånger med Gud eller Jesus i texterna.

– Vi har en andaktsstund där vi tänder ljus och sjunger sånger om ljus, trygghet och värme. Och så får barnen och föräldrarna se varandra i ögonen medan vi tänder ljus. Det blir som en bön, men utan att man riktar den åt något särskilt håll, säger Elin Finndin.

Bjuds på fika till barnen

Det är lättast att samla föräldra­lediga till barnrytmiken, säger hon. Men rytmiken fortsätter även när barnen börjar i förskolan.

– Vi brukar tappa mellan hälften och två tredjedelar efter det första året. För många är det svårt att hinna med rytmik efter jobbet. Det kan också vara jobbigt att komma till rytmiken med ett trött, nyinskolat barn.

De är tydliga med att man gärna får återkomma till rytmiken, när rutinerna blivit mer stabila. De gör också allt för att underlätta vardagen för föräldrarna.

– På eftermiddagarna får barnen som kommer hit fika. Det ­behövs för att vi ska få barn i gott skick. Barnkörsbarnen äter mackor så att det står härliga till, säger Elin Finndin.

När barnen blir äldre blir övningarna mer utmanande och de får sjunga mer avancerade stycken. Musik av Laleh och Miss Li tillhör favoriterna i körerna. De använder sig av sådan musik som barnen kan uppleva både i kroppen och i själen, och som gör att alla kan känna sig hemma i gudstjänsten.

– Det handlar mycket om att ta in barnens vardagsmusik in i kyrkan och in i gudstjänsten. Vi sjunger väldigt lite av kyrklig barnmusik, för vi tycker att den oftast inte är så jättebra, säger ­Veronica Wåhlberg.

Bygger en relation till kyrkan

När de möter barnen varje vecka under många år, från småbarnsåldern till tonåren, kan banden bli starka.

– Jag kan ibland inse att jag blivit lite av en extraförälder. Ibland berättar de saker som de inte ­säger till andra vuxna, säger Elin Finndin.

Men det är inte bara barnen som får en relation till kyrkan ­genom verksamheten. Detsamma gäller för många föräldrar.

– Det skapas ett förtroende oss emellan när vi följer dem så länge. De kan känna att de kan prata med oss och få stöd, säger Veronica Wåhlberg.

Hela familjen aktiveras 

En del av relationsbyggandet är familjesamlingarna som kallas Kyrk&Kör. Det är övningar i kyrkan inför konserter och gudstjänster, som görs till något mer, där hela familjen aktiveras och får lära känna kyrkorummet. Och så äter man pannkakor tillsammans.

– Barnen får inta rummet. De får också framföra något ­inför en känd publik, innan de gör de för andra. För föräldrarna blir det en lektion i kyrkiska – de blir introducerade till de ­psalmer som kommer att sjungas under söndagen, säger Elin Finndin.

Vad hoppas ni att barnen ska få med sig från sin tid här?

– Att de ska känna att detta är en plats som de kan återvända till, en trygg plats och en öppen famn, säger Veronica Wåhlberg.

– Jag önskar att de får får känna att de är bra och värdefulla. Det räcker, säger Elin Finndin.