Så hjälper församlingar de ukrainska flyktingarna

Ukraina

Foto: Marcus Gustafsson

Två år har gått sedan kriget i Ukraina bröt ut. Kyrkans Tidning har talat med Act Svenska kyrkan och några församlingar om hur engagemanget ser ut i dag.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

9 kr per månad i tre månader

Få tillgång till alla på sajten (ord pris 125 kr/mån) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

Ukraina
Ukraina

Foto: Marcus Gustafsson

Act Svenska kyrkan

Under 2022 bidrog Act Svenska kyrkan med 22,4 miljoner kronor till insatser i Ukraina och gränsländerna. Siffran 2023 var 21,1 miljoner. Coleen Heemskerk (bilden), humanitär chef, säger att insamlingen fortsatt gått bra.

– Vi har inte sett att insamlingen till vår katastroffond minskat. Coleen

– Det är viktigt att fortsätta prata om att humanitärt stöd fortfarande behövs på grund av kriget. Det kan glömmas bort lite på grund av av allt annat som händer i världen, säger Coleen Heemskerk.

Stöd ges till olika projekt i Ukraina. Det kan till exempel vara en container för vattenrening eller ipads till skolelever. Ett annat arbete är att rusta upp skyddsrum så de blir bättre anpassade och trevligare att vara i. Exempelvis ordnas aktiviteter för barn, som pyssel eller karatelektioner.

I Polen bidrar Act Svenska kyrkan till flera integrationsprojekt så att flyktingar ska lära sig språket samt få kontakter, utbildningar och jobb. Det görs också satsningar på traumabearbetning.

 

S:t Johannes församling

S:t Johannes församling har sedan krigsutbrottet lånat ut Stefanskyrkan i centrala Stockholm till den ukrainska grekisk-katolska kyrkan och prästen fader Andriy Melnychuk.­Catharina Segerbank

Men den gudstjänstfirande ukrainska gemenskapen i Stockholm har vuxit och sedan några veckor firar man i stället gudstjänst i församlingens större kyrka, Johanneskyrkan. 

Nu är det drygt 200 ukrainare som firar gudstjänst två gånger i veckan där, uppskattar kyrkoherde Catharina Segerbank (bilden). 

– Vi känner att det är vårt bidrag till stöttning i den här förfärliga situationen.

I församlingens egna förböner nämns också fortfarande ofta ukrainarna och kriget.

– Vi ber för dem och har ett speciellt bord inne i kyrkan med en bön för Ukraina med den ukrainska flaggan och ett ljus, säger ­Catharina Segerbank.

 

Strömstads pastorat

Strömstads pastorat blev under våren 2022 ett resurscentrum för personer som ville engagera sig för flyktingarna. Här kunde människor som öppnat sina hem för de 20-talet ukrainare i StrömsStefan Mortensentad träffas och utbyta erfarenheter. Men det behovet finns inte lägre.

– Alla flyktingar som kom hit har fått arbete och boende. De är självförsörjande, så det har gått jättebra, säger dikon Stefan Mortensen (bilden). 

– Vi jobbar inte aktivt med dem längre, men de vet att vi finns här och stöttar om de behöver stöd.

Den språkundervisning i svenska som startades för snart två år sedan finns dock kvar. Det är församlingen som driver det tillsammans med Studieförbundet vuxenskolan och frivilliga ledare.

– Det är ungefär 14 stycken som är med och det är bara för ukrainare, säger Stefan Mortensen.

 

Ringsjö församling

Ringsjö församling i närheten av Höör i Skåne ordnade under våren efter krigsutbrottet aktiviteter särskilt för barnfamiljer. Då fanns runt 60 ukrainska flyktingar i området. I dag har många återvänt eller flyttat till andra kommuner. Men församlingen har fortfarande kontakt med dem som är kvar.Helena Öhman

– Vi meddelar när vi har saker som vi tror att de skulle vilja vara med på. Till exempel ska det alltid finnas möjlighet att komma på gudstjänst eller sopplunch. Vill några komma åker vi och hämtar dem på flyktingboendet, säger kyrkoherde Helena Öhman (bilden). 

Vid soppluncher kan det komma runt fem till tio, både vuxna, barn och äldre.

– När det gäller gudstjänster tror jag många hittat sina egna sammanhang i ortodoxa kyrkor. Men någon familj har velat vara med, säger Helena Öhman.