Att uppleva New York tillsammans med sonen: delade erfarenheter, insupa staden, se museerna, gå över Brooklynbron, äta amerikanska frukostar. Lockande!
Å andra sidan, vårt klimatavtryck: fem ton koldioxid, för nöjes skull. Det bidrar till klimatförändringar om man ska tro FN:s klimatpanel. Och det gör jag.
Alltså: flyg orsakar klimatutsläpp! Men nu efter pandemin ökar flygandet igen, och SSAB:s stålproduktion i Sverige släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som allt inrikesflyg. Om alla andra flyger, industrin släpper ut och främmande makt spränger gasledningar och skapar metanmoln över Skandinavien, varför avstå?
Mitt klimatansvar, min relation till min son. Kan jag försvara mitt agerande, vad spelar det för roll i det stora hela? Jag sökte hjälp, jag vände mig till tre personer som tänkt på frågorna.
Andreas Holmberg, biskop i Stockholms stift
– Det är ju ett dilemma. Men min grundinställning är att alla som kan och som har en möjlighet att minska klimatutsläppen, ska välja att minska dem.
Mycket går inte att påverka, säger han, men flygresor hör till det som man kan avstå i från.
– Jag har slutat att flyga privat sedan fyra år. Det är tråkigt, och en förlust, men vi måste göra livsstilsomställningar för att motverka klimatförändringarna.
Han menar att det inte räcker med att skruva lite på samhällsmaskineriet, lägga till lite ny kärnkraft och ny teknik.
– Vi måste göra en stor förändring, tillsammans. Det finns saker vi kan försaka, men också sådant vi kan återupptäcka. Att vara rik är inte hur mycket vi äger eller hur ofta och långt bort vi kan resa, utan helt andra grejer.
– Mina barnbarn är i 80 årsåldern 2100 – vilka livsvillkor kommer de att ha? Vi måste vara solidariska med kommande generationer och bygga en bättre värld för dem.
– Men det är kanske inte så roligt att höra till de första som slutar att flyga och behöva förklara varför för sina barn.
David Kronlid, lektor i pedagogik vid Mittuniversitetet, med intresse för miljöetik och hållbarhet
Han säger att svaret på om jag ska flyga till New York med sonen, beror på utifrån vilken moraluppfattning man argumenterar.
– Om du tycker att du har ansvar för andra människor och för kommande generationer, och du tror att ditt flygande hindrar dem från att ha det bra, då har du ett svar.
Men, resonerar han, det är inte enbart klimatansvar som krävs, andra saker är viktiga också.
– Som pappa måste du ta ansvar för relationen till din son. Det kan vara viktigt att göra roliga saker med barnen, ta hand om dem, att köra dem till träningen.
Han säger att det inte finns några tydliga svar på moraliska dilemman, inget moraliskt frirum där allt bli bra. Man måste ta ansvar för att man alltid gör lite fel.
– Men även om min handling kanske inte leder till mindre utsläpp, är det min plikt att göra något för att det ska bli så bra som möjligt. Det är att drivas av omsorg och kärlek till planeten, och av något slags värdighet. Det handlar om att vara en autentisk människa, så att man kan leva med sig själv.
Kata Nylén är psykolog på nätverket klimatpsykologerna
Nylén är inne på samma tankegång som David Kronlid.
– Alla miljövänliga beteenden är bra, om man vill att planeten ska överleva, att barnen ska ha en framtid för ju närmare vi lever våra värderingar desto bättre mår vi.
Men hon betonar att våra personliga val som konsumenter inte löser klimatkrisen. För det krävs större processer. Man måste agera tillsammans med andra, i sin yrkesroll, i samhället, i kyrkan, tillsammans med andra samhällsaktörer.
Men varför ökar flygandet nu, trots att alla vet om dess klimatpåverkan?
– Människor förstår, har information och de bryr sig. Men våra handlingar styrs inte av värderingar, de styrs av hur andra människor gör, sociala normer, det ekonomiskt möjliga och det lagliga. Först när lagen stiftas förändras normen. Skuldbeläggande fungerar inte.
Vad ska jag säga till min son om jag bestämmer mig för att vi inte ska resa till New York?
– Unga är oroade, men många har svårt att ta till sig informationen. Kanske kan man engagera sig för klimatet gemensamt. Det samtalet behöver alla ändå ta för barnen kommer att växa upp i en klimatförändrad värld, de kommer att behöva hantera mycket osäkerhet, säger Kata Nylén.
Efter att ha fått till mig dessa tankar, hur gjorde jag då?
Jag beslutade mig för att inte åka. Det som till slut avgjorde var – skamligt nog – att jag väntat så länge att priset för resan stigit till 36 000 kronor. Kanske är lösningen inte att hoppas på individernas etiska kompasser. Kanske handlar det om prislappen på det som förstör klimatet.
