Så kan kyrkan möta de sörjande och chockade efter skjutningarna

Beatrice Lönnqvist är kyrkoherde i Botkyrka församling och ord­förande för Framtiden bor hos oss (FBHO), ett nätverk av församlingar och pastorat i mångreligiösa områden runtom i Sverige. Kyrkans Tidning möter henne i Ljusets kyrka i Tumba. 

– Så fort vi får höra att det har hänt något, skickar vi ut en eller två diakoner till minnesplatsen och skriver en bön på sociala medier, oavsett den avlidnas religionstillhörighet.

Ljusets kyrka har sedan många år ett interreligiöst samarbete med syrisk-ortodoxa kyrkan och Equmeniakyrkan samt med skolor och kommunen. Beatrice Lönnqvist menar att sådana samarbeten är särskilt viktiga för Botkyrka, som är en FBHO-församling.

Ger krisstöd ut oavsett vem som mist livet

I deras församling är inte öppnandet av kyrkan den första åtgärden, utan snarare något som görs om kommunen ber om det.

– Många ”hittar inte” till kyrkan eftersom de inte är hemmahörande här. 

Efter att 12-åriga Adriana skjutits till döds utanför McDonalds i Botkyrka 2020 höll en församlingspedagog i en sorgegrupp i flickans klass och gav stöd till skolledningen.

Beatrice Lönnqvist säger att kyrkan inte alltid lyckas få direktkontakt med närmast anhöriga till dödsoffer, särskilt om den avlidna inte tillhörde församlingen. Men kyrkans initiala krisstöd till allmänheten ser likadant ut, oavsett vem det är som mist livet.

– Vi jobbar med människovärdighet och gör inte skillnad på människor. Vi skapar trygga rum med kloka vuxna på plats för unga.

"Vi ska försöka laga världen"

Diakonen Ebba Älverbrandt arbetar i ett mångreligiöst område som kallas NHL: Nydala, Hermodsdal, Lindängen, i Malmö. Hon är snabbt på plats vid minnesplatser efter dödsskjutningar och bär med sig erfarenheten av flera dödsskjutningar i staden 2017.

Ebba Älverbrandt anser att kyrkan generellt ska söka kontakt med det eventuella trossamfund den avlidne tillhörde och fråga om kyrkan kan bistå dem. 

– Vi ska försöka laga världen, inte missionera. Sorg är mänskligt, då är det ointressant vad vi har för trosuppfattning.

Alla församlingar har inte personal vid minnesplatser

I många fall öppnar kyrkan i närområdet efter en dödsskjutning och ibland hålls en minnesstund i kyrkolokalen. Men inte alla församlingar har personal på plats vid minnesplatser i det offentliga.

– Man har inte en rutin för det helt enkelt, kanske känns det konstigt och långt borta från kyrkan. Kan det vara så att vi tänker att det inte är vårt ansvar då? I så fall är det obehagligt.

Viktigt att vara en lugnande röst

Gudrun Rosén, sjukhuspräst vid Akademiska sjukhuset Uppsala, skriver just nu en bok om krishantering i Svenska kyrkan. Hon menar att det viktigaste efter en skjutning är att kyrkan samarbetar med kommunen och har dialog med polisen, snarare än att ge sig ut till minnesplatser eller anordna egna minnesstunder.

– Det handlar om säkerheten. Kyrkan kan behöva samtala med polisen om det är lämpligt att samla många människor i situationer som kan vara osäkra.  

Gudrun Rosén anser att en viktig roll för kyrkan, i samband med dödsskjutningar, är att försöka vara en lugnande röst för drabbade och i samhället. Och att lyssna på människor.

– Vi ska vara en motröst till dem som säger att vi ska bemöta det upptrappade våldet med samma mynt, med hårdare straff.

Hon menar att kyrkan i en kris ska fortsätta ta vara på alla möten med människor i vardagen då det bidrar till att skapa trygghet bland många.