Att klimatkompensera betyder att en stat, ett företag eller en individ köper sig fri från koldioxidutsläpp som man orsakat genom att minska eller förhindra utsläpp på en annan plats.
Eva Lövbrand är professor vid Linköpings universitet och verksam vid Centrum för klimatpolitisk forskning. Kritik mot klimatkompensation har funnits sedan utsläppshandeln utvecklades på 90-talet, säger hon.
– Det är en komplex marknad kritiserad för bristande transparens och klimatnytta. Kompensationen är också ett nollsummespel som riskerar att fördröja klimatomställningen på hemmaplan. Är det moraliskt försvarbart att be fattiga människor neutralisera våra utsläpp i stället för att satsa på kraftfull nationell omställningspolitik?
Stor privat marknad har växt fram
I starten var målgruppen för klimatkompensation främst stater, men i dag finns en stor privat marknad. Det är vanligt förekommande att företag, stora som små, klimatkompenserar för sina utsläpp.
Svenska kyrkans nationella nivå har avtal med ett företag för klimatkompensation. Företaget heter Fair climate fund och ägs av ICCO, den nederländska motsvarigheten till Act Svenska kyrkan.
Per Söderberg, policyrådgivare på kyrkokansliet, berättar att valet föll på företaget för att de erbjöd Fairtrade-certifierade utsläppskrediter.
"Gör man det rätt, går det att göra"
Han är väl medveten om den kritik som finns mot klimatkompensation och säger att nationell nivå har diskuterat mycket om hur det görs på bästa sätt.
– Någonstans så har vi kommit fram till att gör man det rätt, går det att göra, säger han.
Att nationell nivå ändå har haft tveksamheter handlar främst om två saker. Det första - organisationens princip om att bistånd i utvecklingsländer måste ske på lokalsamhällets villkor. Det andra - risken att om det blir enkelt och billigt att kompensera gör man det i stället för att minska utsläppen i sin egna verksamheten.
För att klimatkompensationen inte ska bli ett sätt att “köpa sig fri” redovisar nationell nivå fortfarande alla sina utsläpp “brutto”.
– I våra dokument brukar vi skriva klimatkompensation för att det är ett känt begrepp, men vi avräknar inte det vi köper kompensation för, säger Per Söderberg.
Ovanligt att inte neutralisera på hemmaplan
Eva Lövbrand är förvånad att höra att utsläppskrediter Svenska kyrkan köper inte påverkar redovisningen av utsläpp.
– De flesta företag är intresserade av själva krediten och möjligheten att då neutralisera utsläpp på hemmaplan. Jag har inte sett så många exempel på att man klimatkompenserar som en form av bistånd, säger hon.
Det väcker frågan varför Svenska kyrkan överhuvudtaget väljer att gå via utsläppsmarknaden, säger hon.
– Det är många mellanhänderna som måste mobiliseras för att skapa kolkrediterna och om det bara handlar om att stötta överföring av grön teknik kan man ju göra det på mer direkta sätt. Det verkar som ett onödigt krångligt sätt att bidra till klimatfinansiering.
