Kyrkans Tidnings årskrönika: Så minns vi 2020

Redan den 6 februari prydde den numer så välbekanta uppförstoringen av coronaviruset KT:s förstasida och Skut-präst Gustav Jacobsson berättade om rädslan i Hongkong.

Men det var i mars när smittspridningen tog fart ordentligt i Sverige som kyrkosekreterare Cristina Grenholm första gången yttrade orden ”Ställ inte in – ställ om!” Sedan dess har församlingarna arbetat efter den parollen. Telefonen har blivit ett viktigt vapen mot ensamheten och kyrkans medarbetare har blivit experter på digitala sändningar och möten.

De kreativa exemplen är många. Gudstjänst ute, enskilt och på nätet. Hemkörd nattvard, vandringskonfirmationer och sorgegruppspromenader.

Otaliga matkassar har körts hem till äldre, ljus har tänts åt dem som inte själva kunnat besöka kyrkan och körer har sjungit utanför äldreboenden.  Årets påsk blev historisk och firades med max 50 deltagare på plats. Vid advent fick det bara vara åtta.

Sveriges kristna råd har fått lobba hårt för att få kyrkorna nämnda på presskonferenserna, men Svenska kyrkans relevans har märkts inte minst genom att utträdestalen tycks minska. Och när åttagränsen infördes satte ärkebiskopen ner foten. Hennes beskrivning av ”omänskliga” begravningar fick gehör och gränsen höjdes till 20 vid begravningar.

Den 7 oktober kom nyheten att stiftsstyrelsen i Härnösand ville säga upp biskop Eva Nordung Byström. I grunden låg ”samarbetsproblemen” mellan styrelsen och biskopen.

Beskedet slog ner som en bomb och ingen visste riktigt hur det skulle hanteras. När kyrkoordningen skrevs var det otänkbart att något sådant kunde hända och ingen tänkte på att reglera det. 

Debatten om kyrkans organisation, biskopens roll och förtroendevaldas makt togs till nya nivåer. Härnösandshistorien är en arbetsplatskonflikt som är ”problematisk för hela Svenska kyrkan”, tyckte ärkebiskop Antje Jackelén och biskopsmötet har meddelat att kyrkoordningen behöver ses över för att undvika liknande situationer i framtiden.

Hur det kommer att gå för Eva Nordung Byström är i slutet av 2020 inte klart. Hon har efter en tids sjukskrivning återgått i tjänst och förhandlingen om hennes anställning har pausats i väntan på att överklagandenämnden ska komma med ett beslut. Det väntas först i slutet av januari.

Lönehantering, it-system och dokumenthantering kan röra upp starka känslor. Det blev tydligt i höstas när administration blev ett mycket hett debattämne inför kyrkomötet.

Kyrkostyrelsens förslag om att göra finansieringen av och anslutningen till det gemensamma lönecentret tvingande har under året kallats för en ogenomtänkt skrivbordsprodukt, ett hot mot församlingarnas självständighet och ett tecken på en oroande utveckling mot en alltmer centralstyrd kyrka.

Det minimerade digitala kyrkomötet med bara 44 ledamöter i ett plenum antog i november nästan alla kyrkostyrelsens förslag utan större debatt. Men när det kom till obligatorisk samverkan blev det nej. Kyrkostyrelsen får göra ett omtag och utreda frågan vidare. ”Väldigt bra” beslut, tyckte Åsa Ingårda (C), en av dem som varit kritisk. ”Om det tar ytterligare ett eller ett par år är inte det viktiga”, tyckte kyrkostyrelsens förste vice ordförande Wanja Lundby-Wedin (S).

Relationen mellan Svenska kyrkan och EFS har knakat i fogarna under 2020.

Luleå domkapitels avkragning av den präst som under en konfirmandundervisning tog avstånd från homosexuellt samliv väckte nytt liv i debatten om äktenskapssynen, och den berömda ”bredden av åsikter” inom kyrkan hamnade återigen under lupp.

Överklagandenämnden underkände i maj domkapitlets beslut och slog fast att det inte finns en för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq-frågor inom Svenska kyrkan. Beslutet mottogs med lättnad av vissa och med besvikelse av andra.

Det satte punkt för en del av debatten men öppnade för andra frågor, som rättssäkerheten i domkapitlen och relevansen av de beslut som kyrkomötet fattar.

Resultatet av historien kring EFS-prästen visar antingen med tydlighet att olika uppfattningar ryms inom Svenska kyrkan 2020 eller att kyrkans arbete med full inkludering är tandlöst, det beror på vem man frågar.

Under sommaren stod det klart att vågen tippat över. Det fanns nu några få fler kvinnor än män inom prästyrket. Närmare bestämt 1 533 kvinnor och 1 527 män.

KT:s nyhet fick internationell spridning och tidningar i Frankrike, England och Tyskland skrev om sprängda glastak och fortsatta lönegap inom Svenska kyrkan.

Många inom kyrkan är överens om att utmaningen framåt blir att behålla balansen, det vill säga männen. Ännu mer brännande blir den frågan i och med att männen och prästerna hade mest kritiskt att säga om sin utbildning i den stora utvärdering av utbildningsinstitutet som publicerades den 17 december.

Förtroendekrisen inom Kyrkans akademikerförbund som briserade i slutet av 2019 har varit en följetong under 2020.

Konflikten kulminerade när förbundsstyrelsen tog beslutet att fem kretsstyrelser med egna organisationsnummer utgjorde ”konkurrerande verksamhet” och att deras förtroendevalde därför inte kunde delta på fullmäktige i oktober. Inför fullmäktige lämnade ledamöter ur nio kretsar in en misstroendeförklaring i vilken de krävde styrelsens avgång.

Efter ett komprimerat fullmäktige, där Bror Holm blev omvald till ordförande, var det flera av de förtroendevalda som varit kritiska till ledningen som lämnade förbundet.