Snart ett år har gått med mastodontprojektet att leta efter samiska föremål i Härnösands stift. Fynden har varit få, och inget funnet har varit äldre än från 1940-talet, men stiftsantikvarie Fredrika Björk menar att det finns ett djupare syfte med projektet.
- Vi fick förfrågan ifall vi kunde söka igenom kyrkorna efter samiska föremål redan innan försoningsprocessen var igång. För mig är att kunna ge ett konkret svar mer betydelsefullt än att verkligen hitta något, just för att det är sammankopplat med försoningsprocessen, säger Fredrika Björk.
"Glad att vi fått till detta tillsammans"
Hon berättar att hon själv agerar samordnare och administratör, medan kulturgeograf Marica Blind är ute i stiftet och letar, fotograferar och träffar folk.
- Jag är så glad att vi fått till detta tillsammans med henne, och framåt vårkanten kommer jag följa med ut också.
Det hela började alltså med en förfrågan 2019 vilket ledde till ansökan om kyrkoantikvarisk ersättning, vilket i sin tur är en lång process. Men under året som gått har stiftet fått medel för projektet och nu har nu gjort en ansökan för ännu en period.
- Stiftet är stort och vi kan bara leta en begränsad tid under året. Det går till exempel inte att ta sig till vissa fjällkapell under vintertid.
Till fiskarkapell har de ändå bett folk som åkt ut dit att passa på att fotografera, men det finns en viktig poäng i att verkligen besöka kyrkorna just för att det är lätt att missa saker som ska med i inventeringen.
Fynden stannar kvar i kyrkorna
De började längs kusten i Örnsköldsviks och Ådalens kontrakt för att slutligen hinna med Medelpads kontrakt. Näst på tur ligger Södra Jämtland-Härjedalens kontrakt och sist Norra Jämtlands. Just nu är de i Sundsvall.
Den 2 februari lämnade världskulturmuseerna över samiska ting till Ájtte museum i Arvidsjaur, det svenska fjäll- och samemuseet. Men så är inte fallet med saker som hittas i detta projekt.
- Det är inte den typen av föremål och det finns en anledning till att en kyrka har sakerna. Det kan vara en gåva eller någon som tillverkat det och skänkt till kyrkan. Men informationen om vad som finns ska bli allmän.
Men vad har man ändå hittat, är ju den stora frågan.
- Det är mest saker som är “moderna” och alltså från tiden efter 1940. Och då är det inte bara föremålet i sig som är intressant, utan också hur vi kan leta i flera kunskapskällor för att ta reda på mer om det. Exempelvis ett färdskrin som vi inte vet särskilt mycket om, då behöver vi bredda oss och till exempel söka i landsarkiv.
