Samiska kvarlevor begravs igen på Lyckselekyrkogård

– Det här är bara början. Det finns många samiska kvarlevor på museer och statliga institutioner – det här kommer att ske flera somrar framöver, säger Mikael Jakobsson, ordförande i Lycksele sameförening och ledamot i Sametingets etiska råd.

På 1600-talet uppfördes en kyrka med kyrkogård i Lycksele, en av fem orter i Norrlands inland där samer då måste begravas. Eftersom kyrkogården skulle täcka stora delar av inlandet kom de samer som ligger begravda där från områdena kring Umeälven, Vindelälven och tillochmed Ångermanälven.

På 1950-talet intresserade sig omvärlden för samerna – som forskningsobjekt. Då grävdes minst 25 kranier och fem hela skelett upp av arkeologer från Västerbottens museum. Några av dem skickades vidare till Nordiska och Historiska museerna i Stockholm, någon sannolikt också till Rasbiologiska museet i Uppsala.

Det är kranier efter några av de samerna som nu återbördas till Lycksele, också kallat repatriering. Samerna är inte identifierade eftersom kyrkböckerna har gått förlorade.

– Men alla som jag som är samer och har släkt här sedan långt tillbaka kan ha förfäder vars kvarlevor finns på ett museum, säger Mikael Jakobsson.

Återbördandet av kvarlevor, repatrieringen, är den största i Sverige. Ett par gånger tidigare har enstaka individers kvarlevor återlämnats. Enligt Mikael Jakobsson är man mån om att sommarens återlämnande ska ske på rätt sätt och också ingå i ett viktigt försoningsarbete.

– En utredning behöver svara på frågor kring hur kvarlevorna grävdes upp: hur kunde det hända och varför gjordes det, säger han.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag att utarbeta vägledning för hur museerna bör hantera och eventuellt återlämna mänskliga kvarlevor och föremål. Andra statliga institutioner inom utbildning och forskning, som sjukhus, kan också ha kvarlevor, liksom läns- och hembygdsmuseer.

Inför återlämnandet till kyrkogården i Lycksele har ortens same-
förening och Sametinget haft gott samarbete med Södra Lapplands pastorat, som enligt Mikael Jakobsson har stöttat samernas önskemål.

Vid repatrieringshögtiden den 9 augusti ska kvarlevorna återbegravas. Men det blir inte någon kyrklig begravning.

– Nej, de är ju redan kyrkligt begravda en gång, säger Mikael Jakobsson. Däremot, om det finns fall där kvarlevorna kommer från kristen tid men aldrig har begravts, blir det en helt annan procedur.

Varför är återlämnandet av kvarlevor så viktigt? Det samiska synsättet är att utgrävningar är en del av Sveriges koloniala arv som samhället behöver göra upp med. Mikael Jakobsson jämför med om kvarlevor hade grävts upp på en kyrkogård i Stockholm och hamnat på en museihylla.

– Då hade allmänheten nog velat att de skulle lämnas tillbaka, säger han. Samerna har inte setts som mänskliga kvarlevor, utan som museiföremål. Men de är någons släktingar – någons farmor, någons morbror.