Mötet hölls på skånska klostret Mariavall, där moder Christa blivit en av de framträdande lokala profilerna i protesterna mot den omdiskuterade provborrningen av mineralet vanadin. Ämnet kan bland annat användas i batterier och ses som en viktig komponent i omställningen till förnybar energi. Men brytningen hotar på många platser också lokal jordbruksmark och andra värden.
För att lyfta blicken och uppmärksamma den vidare frågan om klimatet och människans relation till skapelsen har moder Christa sedan 2018 planerat söndagens interreligiösa möte.
Människan har blivit en naturkraft bland andra naturkrafter, konstaterar hon.
– Vår påverkan på jordsystemet har lett fram till situationer som är skrämmande. Jag fick en längtan att inte bara jobba sekulärt utan också genom bön. Den andliga verkligheten hjälper oss att förstå hur vi ska gå vidare tillsammans. Vi kan inte lämna över uppgiften till någon grupp, oavsett vilka de är. Politiker klarar det inte, geologer klarar det inte.
Vid söndagens möte fanns representanter från hinduism, buddhism, kristendom och judendom på plats. Även en shaman deltog. Varje representant läste en text och bad en bön ur sin egen religiösa tradition.
Johan Tyrberg, som läste en text ur Apostlagärningarna, poängterar att söndagens möte inte var en protestaktion mot gruvdriften.
– Det här handlar inte om att man ska gräva gruvor någon annanstans, utan om att när man gräver gruvor ska det ske med respekt för vår jord. Ibland gräver man trots att det redan finns gruvor. Då är det andra intressen som styr.
Som både privatperson och biskop följer han bevakningen och debatten kring klimatförändringarna. I båda rollerna påverkas han.
– Jag deltar i diskussionen och menar att det viktigaste är att vi för ett samtal som når ända upp till beslutsfattarna. Det som behövs är att mänskligheten som kollektiv fattar avgörande beslut som innebär att vi tar ansvar för klimatet. I detta är min tro vägledande, säger Johan Tyrberg.
Man ska inte tolka söndagens bön som ett uttryck för att klimatet är så kört att det enda som återstår är att be?
– Bön är inte det sista när allt annat är kört. Tvärtom, när en del debattörer säger att det redan är för sent, menar jag att det aldrig är för sent så länge vi har vår tro på Gud. Gud kan göra under, och tro kan förändra.
