Sämre börsår men mer i utdelning

Det utdelningsbara resultatet 2020 blev 466 miljoner kronor. 2019 var ett ovanligt starkt börsår, då blev resultatet 614 miljoner kronor. Flera stift valde då att spara för framtiden och måttliga 469 miljoner delades ut.

Trots det sämre resultatet år 2020 delas 527 miljoner kronor ut. En orsak till den högre utdelningen är att Stockholms stift behöver dela ut av sin sparade vinst för att möta förvaltningsreglerna – för mycket får inte stoppas undan för framtiden. I snitt har 500 miljoner kronor delats ut årligen de senaste tio åren.

Lunds stift förvaltar störst andel jordbruksmark av stiften. Där blev 2020 ett normalt år, trots pandemin.

– Jord och skog är våra stabila intäkter som inte varierar så mycket även om vi har torka eller barkborrar. Fonden varierar mer men den utvecklade sig fint under hösten, säger Katarina Hallenborg, avdelningschef för egendomsförvaltningen.

Flera stift hade problem med granbarkborrar under året, vilket ledde till lägre virkesintäkter.

– För oss var det värre 2019. Det verkar som att den rört sig norröver men vi hade kvar dem framför allt i Blekinge.

Under 2020 producerades 1,1 TWh energi från sol-, vind- och vattenkraft på prästlönetillgångsmark. Sju sydligt belägna stift och Luleå stift startade under året ett samarbete om solkraft.

– Vi vill få till stånd storskalig solkraftproduktion på präst­lönetillgångsmark för att bidra till en fossilfri omställning. Målet är att på sikt kunna erbjuda den fossilfria elen till församlingar och pastorat, säger Katarina Hallenborg.

Kyrkokansliet har frågat stiften vilka risker de ser vad gäller en stabil utdelning av prästlönetillgångarna. Sju stift svarar marknadsrisker, sex uppger granbarkborren, fem svarar extrema väderförhållanden och fyra stift svarar debatten om skogsbruket.

– På kort sikt ser vi att en stor storm, stora barkborreangrepp eller ett dåligt år på börsen kan påverka utdelningen. Men i och med att Lunds stift har så stort markinnehav finns en stabilitet på lång sikt.

Anders Granberg, tidigare vd för Svenska kyrkans pensionskassa, nu ekonomichef i Luleå stift, tycker att kyrkan bör fokusera mindre på skog och jord och mer på fonder.

– I debatten om skogen är det många som menar att de här 500 miljonerna i årlig utdelning inte är så mycket, att avkastningen inte spelar stor roll. Det håller jag inte med om.

– Prästlönetillgångarna är värda över 30 miljarder kronor och bara en procents bättre avkastning gör stor skillnad. Hade man haft samma avkastning som kyrkokansliets kapitalförvaltning hade utdelningen fördubblats.

Kyrkans nationella nivå, som har en mer traditionell kapitalförvaltning, har de senaste fem åren haft en genomsnittlig totalavkastning på 8,8 procent.

– Hade kyrkan fått 30 miljarder att förvalta i dag tror jag inte att man hade köpt skog och jord i den här utsträckningen. Mixen av tillgångar behöver analyseras, andelen skog och jord är totalt sett för stor utifrån prästlönetillgångarnas uppdrag.

Helena Eld, chef för egendomsenheten i Uppsala stift, håller inte med.

– Grunden till prästlönetillgångarna är den skog och jord som medlemmarna gett församlingarna. Att sälja och sätta pengarna i en fond tycker inte jag är självklart.

Vilken tillgång ger mest pengar i Uppsala stift?

– Fonden kräver minst arbetsinsats och ger goda pengar när den går bra, men den fluktuerar mycket mer. Vi var jättenervösa i mars när vår fond dök under anskaffningsvärdet. Skog och jord ger trygga och regelbundna intäkter. Församlingarna vill ha en jämn utdelning och veta hur mycket de kommer att få. Min bild är att det är bra att sprida riskerna.