Samtalet med prästen blev offentligt

En präst har absolut tystnadsplikt för bikt och enskild själavård. Dessutom förbjuder lagen att en präst vittnar i domstol om samtalet. Det som sägs ska stanna mellan prästen och konfidenten i evighet.

Men i det fall vi berättar om, har en domstol valt att lämna ut känsliga uppgifter från en enskild persons samtal med en präst. Något som fått förödande konsekvenser för den drabbade mannen. Han och hans advokat ser det som ett tydligt bevis på att myndigheternas respekt för kyrkan minskat.

Niklas trodde att prästen för alltid skulle behålla förtroendet. Det gjorde han inte. I Niklas ögon har en myndighet sedan gjort skadan ännu värre.

– I mitt fall har en domstol tagit ifrån kyrkans dess sekretess. Det skadar kyrkan, inte minst med tanke på att präster även tjänstgör inom till exempel vård och omsorg, säger mannen som vi har valt att kalla ”Niklas”, för att skydda hans identitet.

– Mitt liv är låst och jag lider av kronisk stress. Det var fel det som skedde och jag har inte fått upprättelse, fortsätter han.

För ett antal år sedan berättade Niklas i ett samtal, som han anser uppfyller alla krav på ett enskilt själavårdssamtal, en livshistoria som han absolut ville skulle stanna hos prästen. Något Niklas säger att han försäkrade sig om både före, under och efter samtalet:

– Men jag kände intuitivt att något var fel.

Redan dagen efter fick Niklas klart för sig att prästen delat med sig av de känsliga uppgifterna i samtalet till andra.

Prästens absoluta tystnadsplikt vid bikt och enskild själavård regleras i kyrkoordningen. Inte under några som helst omständigheter får prästen avslöja något av det som sagts. Inte ens att samtalet förekommit. Sedan staten och kyrkan skiljdes åt är det inomkyrkliga sanktioner som gäller mot den präst som bryter mot reglerna: avkragning, prövotid eller erinran. Samtidigt finns det lagstadgade förbudet att höra en präst som vittne om något han eller hon fått veta under bikt och själavård kvar i rättegångsbalken.

När den aktuella prästen blev av med sin krage i ett annat ärende kunde han inte längre ställas till svars inför domkapitlet i Niklas ärende.

Niklas valde då att gå till tingsrätten med en stämning om sekretessbrott och förtal och formulerade skadeståndsanspråk.

Prästen förklarade sig med att han inte ansåg att det var ett själavårdsamtal han haft med Niklas och att tystnadsplikten därför inte gällde.

Men innan tingsrätten tog ställning i skadeståndsfrågan förlikades parterna. Den avkragade prästen bad om förlåtelse för vad han hade gjort, uttryckte sin djupa ånger, medgav att han brutit mot tystnadslöfte, förtalat Niklas och betalade också en mindre summa pengar till honom.

Med det trodde Niklas att han kunde lägga allt bakom sig.

Men nu visade det sig att tingsrätten beslutat om ett så kallat editionsföreläggande under utredningen av frågan. Minnesanteckningar från samtalet flera år tidigare hade skickats in till rätten av den avkragade prästen i samråd med hans juridiska ombud, som också är präst.

– Fullkomligt felaktigt eftersom en domstol enligt rättegångsbalkens 38:e kapitel inte kan begära att få minnesanteckningar från bikt eller själavård utlämnade. De skulle aldrig ha skickats in, konstaterar Niklas.

I samband med att anteckningarna kom in till tingsrätten och förvarades där som allmänna handlingar, kunde de nu begäras ut av vem som helst. Det som Niklas i största förtroende berättat för en präst, i något som han var helt övertygad om var enskild själavård, kunde nu läsas av alla.

– På så sätt bidrog tingsrätten till att sprida förtalet, säger Niklas.

Han har prövat att begära ut minnesanteckningarna från tingsrätten, han har låtit andra betrodda personer och även ett företag begära ut dem. Målhandlingarna lämnades vid samtliga tillfällen ut utan någon maskning av för honom och hans familj mycket känsliga uppgifter.

– Att stämma för brott mot tystnadsplikten är enda sättet för en enskild att få upprättelse mot en präst som missbrukar sin sekretess efter år 2000. Men efter domstolens beslut blir det omöjligt, utan att bikt och enskild själavård blir offentlig, säger Niklas.

Nu handlar hans kamp om att få tingsrätten att sekretesskydda de känsliga handlingarna.

Niklas lutar sig mot rättegångsbalkens 36 kapitel, paragraf 5. Där framgår att den som är ”präst eller motsvarande inom ett trossamfund” inte får höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

– Jag har haft kontakt med flera instanser i frågan, bland annat Regeringskansliet och Svenska kyrkans rättsenhet, och alla bekräftar att detta är gällande svensk lag, säger Niklas.

I andra kontakter med myndigheter, till exempel Regeringskansliet, har Niklas uppgifter skyddats enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Men att få den aktuella tingsrätten att göra en ny bedömning, har inte visat sig möjligt. Alla försök, senast 2015, har avslagits. Rätten håller inte med Niklas om att det finns stöd i lagen för att gå ifrån offentlighetsprincipen i det här fallet.

Ett läkarintyg som redogör för hur allvarlig stress det medför för Niklas att uppgifterna från samtalet blivit offentliga har inte fått tingsrätten att ändra sig.

KT har talat med rådmannen vid den aktuella tingsrätten, som vi också väljer att anonymisera av hänsyn till ”Niklas”.

Hur kan det bli så här?

– För det första så kan en part inte kräva att en sekretesstämpel ska sättas på en handling. Det är nämligen inget beslut om sekretess. Det är först när någon begär att få ut en handling med eventuellt sekretessreglerade uppgifter som domstolen gör en sekretessprövning, säger rådmannen.

– Den här personen ville, om jag minns rätt, att det skulle sättas en sekretesstämpel på hela materialet, men så fungerar det inte. Det kan inte en person själv kräva.

Men hur går sekretessbedömningen till?

– Sekretessmarkering är endast en varning, det är inget beslut. När vi ska fatta beslut om att lämna ut uppgifter, sneglar vi på tidigare beslut, vi ser på i vilket sammanhang det begärs ut, och så vidare. Vi gör en prövning. Generellt kan jag säga att det finns ett starkt sekretesskydd för enskild själavård.

Men uppenbarligen inte i det här fallet?

– Det kan jag inte uttala mig om utan får hänvisa till det beslut jag tog.

Niklas ser tingsrättens ovilja att inte skydda de känsliga uppgifterna från samtalet med prästen som ett sätt för en myndighet att ”sudda ut” kyrkans roll i samhället.

Han är fortfarande kristen och medlem i Svenska kyrkan och har inte tappat sin tro.

– Jag menar att människor tryggt måste kunna prata med en präst i enskild själavård eller bikt, utan att det kommer ut eller blir offentligt, säger Niklas.

Överklagandenämnden har senare konstaterat att prästen Niklas hade samtalet med hade ”absolut tystnadsplikt” för uppgifterna som nu är allmän handling hos tingsrätten.

Det juridiska ombudet, prästkollegan som skickade in anteckningarna till rätten, har trots prövning i kyrkliga instanser hittills inte kunnat beslås med något fel. Det är inte ett brott mot kyrkoordningen att föra andra prästers brott mot absolut tystnadsplikt vidare.