Sinnrik vandring visar Fredrikskyrkan i Karlskrona för alla

Att ge trons nycklar vidare är Anders Bergströms mission. Som nybakad kyrkopedagog har han utvecklat sin taktila kyrkovandring för synnedsatta och drömmer om att göra kyrkorummet tillgängligt för alla. Nu vill han vidga sina vandringar till fler grupper.

Anders Bergström lägger sina händer runt modellen av Fredrikskyrkan. Med två fingrar på vardera sidan visar han hur kyrkan upplevs av någon som inte ser. Han för båda händerna bakåt och upp för fasaden. Händerna uppfattar det som inte heller är så tydligt för seende, att kyrkan är byggd i form av ett kors.

– Här är tornen och här är brytningen i taket och här känns korsformen. Det kan vara svårt att ta in när man är inne i kyrkan.

Vi står på Stortorget i Karlskrona, mellan de två kyrkorna Fredrikskyrkan och Trefaldighetskyrkan, framför statyn av stadens store kung Karl XI. 

– Allt började när vi omgestaltade kyrkan för många miljoner med nyinvigning i mars 2018. Kyrkan blev fantastiskt fin och multifunktionell och vi är så oerhört stolta över den. Men det slog mig att alla inte kunde uppleva skönheten. 

– Hur skulle vi kunna öka tillgängligheten? Jag har själv en hörselnedsättning och vet hur exkluderande det kan vara att inte höra. Att få uppleva kyrkan utifrån sina förutsättningar är ju en självklarhet egentligen.

Ett möte med en kvinna med synnedsättning fick honom att skapa sin taktila vandring som också blev hans examensarbete på den kyrkopedagogiska utbildningen i Karlstad. 

– Det är mycket som jag har fått lära mig och det är mycket som jag har fått ompröva. 

Kyrkovandringen består av fem delar: känna in kyrkan utifrån, närma sig byggnaden och kliva in genom porten, upptäcka själva kyrkorummet, få en överraskning och slutligen fika. 

Första momentet är minikyrkan som Anders Bergström tagit fram ur en tygpåse. Hur upplever man dess form med händerna? Framför den skalenliga gipsmodellen placerar Anders ut stenar som symboliserar de andra byggnaderna runtomkring. Kyrkovandraren får en känsla för hur torget är strukturerat genom att känna på stenarna och kyrkan. Hur är de placerade i förhållande till varandra? 

Här på Stortorget blåser det ofta och Anders Bergström tycker att 1 Mosebokens andra kapitel är en bra text att läsa just här: ” Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.”

– Kyrkopedagogik är ingen monolog, det är ett samtal och vandring där deltagarna känner in kyrkorummet med sina sinnen och lär sig förstå kyrkans symbolik. Varför gör vi som vi gör i kyrkan, hur hänger allt ihop? säger Anders Bergström och ber oss gå fram till statyns stenfundament. Hur upplever vi sockeln med händerna under den ärgade Karl XI? Hur känns stenen, vilket omfång har den?

Vandringen får ta sin tid, samtalet får inte forceras och ytorna måste få tid att kännas in. Allt som tas för givet av seende måste förklaras på andra sätt. 

Vi lämnar statyn och går mot kyrkan. Tillgänglighetsanpassningen av hissen bredvid trappan innebär bland annat blindskrift på knapparna. Vid porten ber Anders oss känna på ytan med hela handen.

– Vad är innebörden av en port? Vad kunde en port betyda på 1700-talet och vad betyder den i dag? Kanske var en port ett skydd för något, inne i kyrkan var det tryggt. Vi har bokstavligt talat inga trösklar in till Fredrikskyrkan och det är en symbolik som tilltalar mig, här behöver vi inte kliva över något för att komma in. Men kan det finnas en mental tröskel in till kyrkan? Vad kan den betyda i såna fall? Kyrkan är till för oss alla.

Innanför den stora gröna porten är vapenhuset och här får Anders, som även har guidningar med skolklasser, höra många exempel på vad man kan lägga av sig i dag när bajonetter och musköter inte är så vanliga. Kanske en ryggsäck, kanske en mental ryggsäck som är tung att bära och som kan vara skön att stjälpa av sig innan man går in i kyrkan.

När vi kommit in i själva kyrkorummet väntar stolar innanför dörren. Vi sätter oss i tystnad en stund. Anders visar med handen över stolsryggen hur möbeln är formad. Stillheten avbryts av en liten vällingklocka som han ringer i tre gånger. Klangen ger en uppfattning om hur höga valven är. 

Nu börjar vandringen inomhus, moment tre. Anders tar fram sex mindre rektangulära ark som han har klätt med olika material. Runda små bollar visar hur stolarna står. Gångarna avbildas släta och skillnaden på arket mellan stengolv och trägolv speglar verkligheten. Predikstolen är en liten topp i filtmaterial. Vi känner med handen över arken när vi förflyttar oss. Kanten är förstärkt med ett tunt snöre på papperet för att det ska bli tydligt var kyrkan slutar.

– Vid kyrkporten börjar Via Sacra. Jag är väldigt förtjust i hur dopfunten och altaret är placerade i Fredrikskyrkan. Vi föds, börjar vår vandring och döps in i Guds församling längst nere i kyrkorummet. Sedan fortsätter vi framåt mot altaret där nattvarden väntar. Vertikal dopfunt och horisontellt altare bildar ett kors, säger Anders Bergström.

Framför den jättelika dopfunten i svart diabas från Lönsboda står en liten modell gjord av samma konstnär och skulptör, Pål Svensson.

Med en luftpump kan man visa den stora dopfuntens finesser, hur den kan höjas och sänkas. Hur diabasen känns och hur formen ser ut blir lättare att ta till sig med den mindre formen.

De många stolarna, som ersatte kyrkbänkarna, är klädda med pergament av garvad kohud. Anders Bergström har lagt ut olika tyger över några stolar för att illustrera att varje stol har sitt individuella mönster, ingen är likadan, alla är individer som skapar en mångfald.

– Stolarna är som vi människor, en del har ärren på utsidan som här, säger han och för handen över en taggtrådsrispa i kohuden. Andra har sina ärr på insidan. Men alla får plats och alla är välkomna här i kyrkan.

Det 1,2 ton tunga altaret i Carraramarmor har även det fått sällskap nu under kyrkovandringen av en miniatyrmodell i exakta proportioner och i samma material. Med hjälp av händerna synliggörs altaret.

– Här knyter vi ihop arkitekten Tessins stora säck, dåtid med nutid. Han hämtade mycket inspiration till Fredrikskyrkan i Italien där marmorn hämtats. Nu känner vi in altaret, går runt det, lägger handen på inristningarna i marmor och känner Jesus fem sår.

Här brukar Anders Bergström läsa texten till psalm 762, Du är en bön, eller spela den på Steinwayflygeln som står nedanför högkoret. Lika multifunktionell som kyrkorummet blivit, lika mångkunnig är Anders Bergström. Med hjälp av musiken känner vi in rymden.

Vandringen fortsätter nedåt. Pilgrimsaltaret där sinnesromässorna firas och ljusbäraren, den mest besökta platsen i många kyrkor, känns in. En liten värmekudde i mjukt tyg får symbolisera ljuset och energin, Guds värme och kärlek. Anders läser en tidegärdsbön.

Moment fyra är en överraskning i den taktila vandringen. På en bricka väntar lera under en duk. Nu ska vi seende sätta på oss en ögonbindel. Tillsammans och utan att se skapar vi en dopfunt med händerna. 

– Just den övningen, att vi seende sätter på oss ögonbindel och vi får samma förutsättningar allihopa, har blivit fin och uppskattad, säger Anders.

Under det avslutande femte momentet med smörgås, frukt och kaffe fångas alla intrycken upp. Vi pratar om vad som gör ett rum heligt, vad är heligt just för mig, vad gör rummet speciellt? 

Efter ett långt liv i frikyrkan kom Anders Bergström för åtta år sedan i kontakt med tidegärdsbönen i Fredrikskyrkan och upplevde att han hittade hem. Och när han för snart fyra år sedan fick en vaktmästartjänst i pastoratet kände han sig lycklig och tacksam. Hans arbetsliv hade tidigare rymt mycket, musikaffär, HVB-hem, Telenor.

Så småningom övervann Anders sin rädsla att tala inför grupper och började guida i kyrkan, vilket ledde fram till att han hittade den kyrkopedagogiska utbildningen i Karlstad.

– Guidningarna var en sån rolig start på min nya inriktning i yrkeslivet. Det uppstod en sån fin kontakt med människorna jag visade runt, det blev en dialog. En gång visade jag kyrkan för en grupp äldre som drabbats av stroke. En man sa att han inte brukade gå i kyrkan men tyckte det var så roligt med visningen. ”Det känns som jag varit med om en gudstjänst här i dag”, sa han. Det tyckte jag var så fint.

I vår kommer Anders Bergström att stärka upp konfirmandarbetet i pastoratet som brottats med stora ekonomiska problem efter omgestaltningen av kyrkan. Det har lett till att en handfull medarbetare sagts upp, bland annat Anders Bergström.

– Jag hoppas kunna få fortsätta arbeta med kyrkovandringar på något sätt i framtiden.

Kvittot på att den kyrkopedagogiska metoden efterfrågas allt mer, är att tjänsterna i kursdeltagarnas hemförsamlingar fylls med fler och fler timmar kyrkopedagogik, enligt Ann-Marie Allvar Nordström, stiftspedagog i Karlstad och kursansvarig.

– För det finns inga renodlade tjänster som kyrkopedagoger ännu.

Från att ha varit ett projekt inom satsningen Dela tro dela liv, står kursen i kyrkopedagogik numera på egna ben och betalas av de studerandes församlingar. De första åren fick Karlstad och Skara stift pengar från nationell nivå, men från och med den tredje kullen var den självförsörjande.

– I Tyskland är den kyrkopedagogiska metoden djupt förankrad och vi kan tacka både kyrkoherde Thomas Pfitzinger Drewes i Hagfors och biskop Sören Dalevi för att kyrkopedagogiken spridits till Sverige. Biskop Sörens engagemang i undervisningsfrågor är mycket stort.

Fyra träffar med tre utbildningsdagar åt gången formar kursen som löper på ett år. Nu har sammanlagt drygt 60 personer, främst pedagoger, men även andra yrkeskategorier, som kyrkomusiker och vaktmästare, genomgått utbildningen.

– Metoden går ut på att känna in kyrkorummet, hur högt är det, hur brett, vilka ljud hör vi, hur känns det, hur låter orgeln? Vilka symboler ser vi? Är ljuset annorlunda i rummet beroende på när vi är här? Det är ingen som föreläser om årtal eller kungar, i stället blir deltagarna involverade och guidas runt i dialog. Ett erkännande kom när hela kyrkomötet fick en upplevelsebaserad kyrkopedagogisk vandring i Uppsala domkyrka i höstas.

Att upptäcka kyrkobyggnaden på ett nytt sätt är målet, att uppleva form, färg, symboler, att känna med sina sinnen, förklarar Ann-Marie Allvar Nordström och ger exempel på vad kyrkopedagogerna studerar på sin kurs: konstvetenskap, kyrkorummet och dess helighet, symbolteori.

– Vandringarna öppnar våra sinnen och vi får uppleva saker som vi tidigare inte har upplevt. Det här bygger relationen till kyrkan och församlingen, för kyrkan är inte bara en byggnad. Den bär vårt kulturarv.