Skolor vädjar om stöd från kyrkan

Folkhögskolan i Oskarshamn är ett lärosäte som får bidrag till kyrkomusikerutbildningen från Svenska kyrkans nationella nivå. Men summan halverades i samband med utbildningsreformen för omkring fem år sedan, från 900 000 kronor till 450 000 kronor.

– Det handlar om väldigt små pengar i Svenska kyrkans perspektiv, säger Robert Öhman som är utbildningsledare för kyrkomusikerutbildningen i Oskarshamn.

Samtidigt ligger bidraget från staten oförändrat. Eftersom det inte följer prisutvecklingen så har det till och med sjunkit något.

Folkhögskolan i Oskarshamn har ett högt söktryck, uppemot 40 till deras olika utbildningar. Om de hade råd skulle de ta in fler studenter.

– Kyrkomusikutbildningen är otroligt dyr. Så det är ekonomin som styr. Det är en ren förlustaffär, säger han, samtidigt som han berättar att de hittills lyckats hitta en lösning för de sökande.

Problembilden är samtliga överens om: antalet som går i pension och slutar är betydligt högre än de som blir färdiga kyrkomusiker – kanske det dubbla eller tredubbla under den kommande tioårsperioden

– Då ska man också komma ihåg att inte alla som examineras blir kyrkomusiker – en del blir operasångare och läkare, säger Robert Öhman.

– Därför behöver vi utbilda betydligt fler än de som hamnar i kyrkan.

Peter Sjunnesson är programchef för kyrkomusikerprogrammet vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Han berättar att det till hösten är 16 sökande till det pastoralteologiska programmet i de båda orterna Lund och Uppsala.

Det är en ovanligt hög siffra, i snitt handlar det om omkring åtta per år. I år är den siffran tre.

– Det går lite upp och ner, säger han.

Men alla går heller inte den pastoralteologiska utbildningen på SKUI – de som utbildar sig på de fyra folkhögskolorna med inriktning kyrkomusik läser en motsvarande utbildning på orten.

– Där handlar det om totalt cirka 30 antagna per år för de fyra folkhögskolorna, säger han.

Totalt handlar det alltså om 30–40 kyrkomusiker som utbildas varje år.

– Det är helt klart för lite för att återbesätta de vakanta tjänsterna, säger han.

Ersta Sköndal Bräcke fick tidigare bidrag från Svenska kyrkan för de kostsamma utbildningsplatserna, parallellt med de pengar som staten går in med. De gick då in med lika mycket pengar vardera.

Då hade högskolan omkring 20–25 studenter varje år. För fem år sedan drogs bidraget in och i dag har högskolan ungefär 15 studenter.

Det är dyrt att utbilda kyrkomusiker. Och även med statliga medel måste högskolan skjuta till extra från andra utbildningar för att kunna hålla kvalitetsnivån för de nuvarande studenterna.

– Vi har både pedagogiska resurser och ambitioner att kunna växa, och vi har också sökande. Vi hoppas på en framtid där alla aktörer på något vis kan samverka, säger han.

Nu hoppas Ersta Sköndal Bräcke att de får tillbaka något av det ekonomiska stödet från Svenska kyrkan som de tappade för fem år sedan. De har därför skickat in en skrivelse till kyrkostyrelsen, som nu bereds av utbildningsinstitutet.

Rektor Kenneth Nordgren vill i dagsläget inte kommentera skrivelsens innehåll, eller det framtida ekonomiska stödet.

”Utbildningsuppdraget till och samverkan med fyra folkhögskolor kring kyrkomusikerutbildning är en av flera frågor som ingår i den fortsatta utvärderingen av utbildningsreformen. Den omfattar även frågor om ekonomiskt stöd genom utbildningsanslag. En sammanvägd bedömning kommer att göras inför eventuella beslut och åtgärder. Det är ett arbete som kommer att pågå under det kommande läsåret”, skriver han i ett mejlsvar.

Även om utvecklingen är oroväckande är panikåtgärder fel väg att gå, menar Oskar Ekberg.

– Vi måste hålla fast vid att stärka yrket och se det på lång sikt. Om vi utbildar en generation som kan fortsätta ta ett pedagogiskt ansvar, stärks basen och den generation som nu växer upp. Börjar det intresset växa ser man också att intresset växer för fler utbildningsplatser.

Ingela Sjögren, förbundsordförande i kyrkomusikernas riksförbund, menar också att den stora knäckfrågan handlar om att fånga upp barn och unga.

– Det går inte att rekrytera när de ska börja studera, säger hon.

Joakim Olsson Kruse är körledare och organist i Västerås domkyrka. Han har tidigare slagit larm om situationen bland landets kyrkomusiker på debattplats i Kyrkans Tidning och menar att den pedagogiska delen av yrket har blivit svårare att fullfölja sedan den fria musikundervisningen försvann.

Ett lägre föreningsengagemang och en allt högre frånvaro bland deltagarna, parat med att kyrkomusikerna har ett alltmer pressat schema gör att det är svårt att hålla den viktiga kontinuiteten.

– Många barnkörer byter ledare alldeles för ofta, ibland varje termin eller år. Det kan bero på sjukskrivningar, föräldraledighet eller tjänstledighet. Och för att spara pengar kanske man tar in en okvalificerad vikarie.

Att kyrkomusikerns schema ofta är packad med administration och åtaganden, gör att den egna övnings- och förberedelsetiden krymper eller blir obefintlig.

– Kyrkomusikern är utan jämförelse den som träffar flest antal församlingsbor regelbundet, och i alla åldrar. Men vi förväntas ofta ha lika många möten och lika mycket administration som de som inte har gruppverksamhet eller arbetar på kvällar och helger.

Marit Torkelsson, handläggare för kyrkomusik på kyrkokansliet, har initierat en kartläggning av den orgelpedagogiska verksamheten i hela landet.

– Svaren har strömmat in. Vi vill få en klar och tydlig bild av hur omfattande den är, säger hon.

I september ska landets stiftsmusiker samlas i Göteborg för att följa upp den och tillsammans ta fram en gemensam strategi.

Sedan i fjol står det också inskrivet i kyrkoordningen att en kyrkomusiker ska en viss utbildningsnivå beroende på tjänst – A, B och C. Det tycker de flesta utbildare Kyrkans Tidning talar med är bra: ”Det borgar för någonting”, som Oskar Ekberg formulerar det.

Efter att Oskarshamn tappade en stor del av kyrkans pengar, har de bantat ner den kostsamma enskilda undervisningen. Men att trimma ner mer är omöjligt utan att det skulle drabba kvaliteten, menar Robert Öhman.

– Jag har fått frågan från nationellt håll: ”Hur lite behöver en kyrkomusiker kunna?” – underförstått om det går att ta bort ännu mer.

Mikael Wahlin som är lärare i solistiskt orgelspel på Ersta Sköndal Bräcke högskola menar också att de nuvarande 30 minuterna i undervisningstid per elev och vecka på skolan redan det är ”ganska lite”.

– Lägre vill vi inte gå. Jag har varit med om – inte på denna skolan, men på annat håll – att man kommit ner på 22,5 minut per student och vecka. Man hinner packa upp, spela lite grann och sedan är det slut.

Det är inte en bra utveckling, menar Robert Öhman.

– Vill vi ha en kyrka i framtiden måste det finnas kyrkomusiker. Utan musik i kyrkan vill man inte vara medlem. Och det blir inte mycket till gudstjänst.

Kyrkomusikerutbildningen vid Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet har fyra platser till hösten – varav två har sökt och antagits.

- Jag hörde att vi inte är ensamma om det. Det finns några skolor som har tillräckligt, men inte alla, säger Gary Verkade, professor i musikalisk gestaltning och kontaktperson för inriktningen kyrkomusiker.

En svårighet för Piteå är att det är – som han med glimten i ögat kallar det - ”geographically challenged”: att allt norr om Gävle betraktas som mindre värt.

– Min fru är från Norge och där ser regeringen till att man bor i norr, genom att det finns vissa förmåner där. Det finns heller inte någon Osloöverlägsenhet i Norge.

Några riktade stöd från Svenska kyrkan har högskolan inte. Men en väg framåt för Svenska kyrkan vore därför att instifta stipendier som kunde knytas till de olika lärosätena runt om i landet.

– Att bjuda in till musiktävlingar där man kan vinna stipendium, och som skolan delar ut till den som är värd det, säger han

En annan möjlig väg är att ”övertyga pianister att kliva på orgeltåget, och kliva av pianotåget.”

Han menar också att rekryteringsproblemet delvis beror på en allmän samhällstendens där den klassiska musiken – och kyrkomusiken – inte når barn- och unga.

– Det är lätt att få tillgång till populärmusik. Så är det inte med den klassiska musiken. Det handlar inte om att pusha – bara om att öppna en dörr som annars förblir stängd, säger han.