Gunnar Edqvist, mångårig utredare på kyrkokansliet, har gjort en översyn av processen kring biskopsval. Utredningen utgår från en enkät med stiftsledningarna.
Huvudsyftet med översynen har inte varit att lägga förslag, men Gunnar Edqvist för fram tankar kring hur processen skulle kunna förbättras. Hur själva biskopsvalet ska gå till finns reglerat i kyrkoordningen, men om nomineringsvalet saknas bestämmelser – förutom att det ska genomföras.
Stiften har löst nomineringsfrågan på olika sätt, men för alla är biskopsvalen en utdragen och kostsam process. Eftersom det inte finns någon begränsning vem man kan rösta på i nomineringsvalet, kan det finnas en osäkerhet vilka det är meningsfullt att rösta på, skriver Gunnar Edqvist i sin översyn.
Han har ett förslag till lösning: att Svenska kyrkan lär av de evangelisk-lutherska kyrkorna i de övriga nordiska länderna. Den stora skillnaden jämfört med Svenska kyrkan är att man där reglerar nomineringen.
– De som då kan nominera är rimligen de som är röstberättigade i biskopsvalet. I de andra kyrkornas val har man satt upp krav, att nomineringen stöds av ett visst antal röstberättigade, att de som står bakom kandidaten har en viss spridning i flera pastorat, säger Gunnar Edqvist.
Om nomineringen i stället är reglerad innebär det ju dels att alla kandidater har ett visst stöd, dels vet de röstande att de nominerade har bejakat sin kandidatur
- Gunnar Edqvist, utredare
Genom att nomineringssystemet tar fram kandidater skulle nomineringsvalet bli överflödigt och kunna slopas, anser Gunnar Edqvist.
– Personligen funderar jag på om det skulle vara ett alternativ, säger Gunnar Edqvist. Det är rätt omständligt med två eller tre val, med många människor involverade som kanske måste ta ledigt för att rösta.
– Dessutom är det bra att nomineringar görs av de röstberättigade, därigenom måste de resonera igenom och ta ansvar för nomineringarna, i stället för att det går via stiftsorganisationen.
Att kandidaterna nomineras av de röstberättigade skulle dessutom motverka den skillnad som kan upplevas när vissa kandidater nomineras av stiftet, andra av de röstande.
– Om några kandidater tagits fram av stiften ger det i sig viss auktoritet. Om nomineringen i stället är reglerad innebär det ju dels att alla kandidater har ett visst stöd, dels vet de röstande att de nominerade har bejakat sin kandidatur, säger Gunnar Edqvist.
Att ha ett rådgivande så kallat presentationsval som i Norge, i stället för som i Svenska kyrkan direkt avgörande val där vinnaren blir biskop, är Gunnar Edqvist emellertid tveksam till. Presentationsval innebär att en särskild instans, i Norska kyrkan kirkerådet (kyrkostyrelsens motsvarighet), väljer fritt mellan de tre som har placerats på första till tredje förslagsrum.
En tanke bakom presentationsval är att biskopen är mer än ledare för sitt stift. Han eller hon är även en del av biskopskollegiet och företräder kyrkan som helhet. Ett syfte med ett sådant system är också att garantera att biskopskollegiet har en viss bredd i teologisk kompetens.
– Om man har presentationsval skulle det medverka till att man kan överväga andra önskemål än stiftets, men jag är inte säker på att det skulle förändra så mycket. Sammansättningen i biskopskollegiet ändras ju ändå hela tiden.
