Stadsmissionen kräver insatser mot hemlöshet

Stadsmissionens nya rapport om hemlösheten visar att Sverige halkar efter våra nordiska grannländer när det gäller antalet hemlösa.

Direktor Marika Markovits riktar nu skarp kritik mot politiker på nationell nivå som hon inte tycker tagit ansvar i hemlöshetsfrågan sedan den senaste hemlöshetsstrategin 2009.

– Jag har jobbat med det här i nästan 20 år och följt hemlöshetspolitiken i Sverige och det har inte hänt någonting. På samma tid har Finland minskat sin hemlöshet med 70 procent, från ungefär 18 000 till 5000, med hjälp av nationella strategier. Det har varit 20 bortkastade år i Sverige, säger Marika Markovits till Kyrkans tidning.

33 000 människor är hemlösa i Sverige enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning. I Boverkets senaste mätning uppgav 240 av landets 290 kommuner att det rådde underskott på bostäder.

I Stadsmissionens rapport presenteras förslag på en rad åtgärder för att komma tillrätta med den ökande hemlösheten. Det främsta förslaget är utarbetandet av en svensk modell för sociala bostäder. I rapporten finns exempel på hur man framgångsrikt arbetat med det i andra länder. Sociala bostäder kommer från begreppet social housing och syftar på att tillhandahålla bostäder för personer som inte har ekonomiska möjligheter att skaffa en bostad på annat sätt.

Norge och Finland har, som enda länder i Europa, ett sjunkande antal hemlösa under 2000-talet. I båda länderna finns nationella strategier för att minska hemlöshet och i Finland utgör sociala bostäder 50 procent av landets hyreslägenheter.

Stadsmissionen pekar i sin rapport på problematiken kring att det inte finns nationella riktlinjer för hur hemlöshet ska mätas. Socialstyrelsens mätning görs bara var sjätte år och visar stora skillnader jämfört med kommunernas mätningar. Dessutom samlas uppgifterna in på olika sätt och kommunerna bestämmer själva vilka som ska räknas in i begreppet hemlöshet.

Stadsmissionen vill nu se en satsning på ett kompetenscenter för sociala bostadslösningar där Boverket och SKL, Sveriges kommuner och landsting, skulle kunna stå som huvudmän. Centret skulle utgöra kunskapsbas för försöksprojekt med sociala bostäder och även kunna göra utvärderingar av dem.

Stadsmissionen vill också att det ska lagstiftas om en nationell tak över huvudet-garanti. Idag finns tak över huvudet-garanti i många kommuner men det finns inga gemensamma regler för hur denna garanti ska se ut.

Stadsmissionen kräver att alla kommuner ska använda sig av Bostad först-modellen. Bostad först innebär att ett hyreskontrakt inte är villkorat, utan insatser ges på frivillig- och behovsbasis. Den boende står själv på kontraktet och följer samma regler som övriga hyresgäster men det finns inga krav från verksamhetens sida på exempelvis drogfrihet.
Enligt rapporten har närmare 85 procent av dem som ingick i programmet kvar sin bostad efter 5 år, att jämföra med 30–40 procent av dem som befinner sig i olika boendetrappor.

Övriga förslag från Stadsmissionen är bland annat att förstärka bostadsbidraget så att det omfattar alla samhällsgrupper med låga inkomster och att samtliga allmännyttiga bostadsbolag i landet slopar inkomstkrav på sina hyresgäster.