Strukturellt hemlösa kallas de människor som saknar bostad men som inte samtidigt lider av någon social problematik som missbruk eller psykisk ohälsa. Det är en grupp som Sveriges stadsmissioner möter alltmer i sin verksamhet. Ofta handlar det om personer som inte har tillräckliga resurser och därför hamnat i en situation där de inte har någonstans att bo.
I årets Hemlöshetsrapport har stadsmissionerna tittat närmare på hur just den gruppen tas omhand av samhället. Rapporten bygger på kartläggningar av policydokument, statistik om vräkningar och biståndsbedömningar samt anonyma intervjuer med tjänstemän. De kommuner som granskats är: Eskilstuna, Göteborg, Kalmar, Linköping, Malmö, Stockholm, Västerås, Uppsala, Umeå och Örebro.
Socialtjänsten mer pressad
Enligt rapporten har det inte fattats några övergripande politiska beslut som innebär att den här gruppens möjligheter att få hjälp av socialtjänsten begränsats, ändå är det upplevelsen i praktiken. Intervjuade tjänstemän vittnar om att kommunernas ekonomi alltmer får styra hur hjälpsökandes behov bedöms.
– Som vi upplever det är det allt fler som inte får hjälp när man kommer till socialtjänsten och säger att man saknar bostad. Personer som exempelvis ställts på bar backe efter en skilsmässa får kalla handen. Socialtjänsten säger sig vara mer pressad ekonomiskt vilket gör att de måste prioritera bland grupperna och de har många fall som är mycket svårare, säger Åsa Paborn, direktor på Stockholms stadsmission och talesperson för hemlöshet på Sveriges stadsmissioner.
– Det här är otroligt oroväckande eftersom det är en grupp som blir allt större och att inte få ett stadigvarande hem kan leda till allvarliga konsekvenser inte minst för barnen.
Ökning av vräkta barnfamiljer
Enligt Hemlöshetsrapporten har vräkningarna i de granskade kommunerna ökat med 20 procent mellan 2017 och 2021. För enbart barnfamiljer är siffran 45 procent under samma period. Enligt rapporten finns det stora skillnader mellan kommunerna hur man arbetar och få kommuner kartlägger hur det ser ut med hemlösheten.
Förra året fattade regeringen beslut om en nationell strategi mot hemlöshet och Socialstyrelsen ska under 2023 göra en kartläggning av hur många som lever i hemlöshet i Sverige i dag. Den senaste nationella uppskattningen om det är från 2017 då runt 33 000 personer uppgavs vara hemlösa.
Åsa Paborn menar att det samhällsekonomiska läget med inflation och höga elpriser riskerar att dramatiskt förvärra situationen.
– Vi står inför den största kris vi sett på 30 år. Människor kommer till oss för att de behöver mat och kläder. Man kanske precis har klarat av att betala hyran, men har då inte pengar till mat.
– Stora grupper av människor, tusentals barn, riskerar att hamna utanför och här måste politikerna agera skyndsamt. Det räcker inte att utreda och att vi har en nationell hemlöshetsstrategi, nu måste den också börja verka.
Ny modell för bostadsbyggande
För att komma till rätta med problematiken vill Sveriges stadsmissioner se en översyn av socialtjänstlagen, en nolltolerans mot att barn ska drabbas av strukturell hemlöshet, ett vräkningsförebyggande arbete i alla kommuner samt regleringar för vilka krav hyresvärdar får ställa på nya hyresgäster.
– Vi ser ett behov av ett vräkningsförbud för barnfamiljer och en bostadsgaranti för barnfamiljer, säger Åsa Paborn.
Hon lyfter också att staten behöver se till att det byggs subventionerade lägenheter för människor som i dag står långtifrån bostadsmarknaden.
– Vi behöver en ny modell för sociala bostäder, för hela bostadsmarknaden är ett haveri.
