Debatten om dödshjälp har blossat upp igen. Tuulikki Koivunen Bylund, pensionerad biskop, tillhör en minoritet inom Svenska kyrkan som driver på för en legalisering av läkarassisterat självmord, som en sista utväg när den palliativa vården inte kan lindra smärta i livets slutskede.
– Det rör sig om väldigt få fall, kanske skulle det vara hundra fall om året i Sverige. I de allra flesta fall räcker den palliativa vården till, men det är de få undantagen jag bryr mig om, säger Tuulikki Koivunen Bylund.
Hon har själv tillhört den majoritet inom Svenska kyrkan som är stark motståndare till dödshjälp. Men under sina år som ledamot i Statens medicin-etiska råd (SMER) har hon gjort en helomvändning. Hon tror att kyrkan kommer att svänga i samma riktning, även om det är en långsam rörelse.
– Man begraver inte de som tagit livet av sig utanför kyrkomuren längre, och jag tror att den här frågan också, så småningom, kommer att få en lösning som är mer i linje med vad jag tycker, säger Tuulikki Koivunen Bylund.
Egentligen är det inte kyrkan hon debatterar mot, utan staten. Den debattartikel som hon undertecknade tillsammans med 87 andra och som Dagens Nyheter publicerade tidigare i juli ställde krav på en statlig utredning.
– Det mesta inom kyrkan tar tid och det ska det få göra. Det viktigaste är att man får en ordentlig statlig utredning i frågan, säger Tuulikki Koivunen Bylund och betonar att det är den juridiska frågan som behöver utredas.
Hon håller med Cristina Grenholm, kyrkosekreterare i Svenska kyrkan, om att det finns gränsdragningsproblem. Det är just därför som det är så viktigt med en grundlig utredning och att man har ”både livrem och hängslen”.
– Men jag tror inte att det är de etiska frågorna som kommer att vara mest problematiska, utan de juridiska, säger Tuulikki Koivunen Bylund.
Svenska kyrkans officiella linje, som framförts av kyrkosekreterare Cristina Grenholm, är att människor ska kunna lita på att kyrkan kommer att stå upp för sin uppfattning och att den kommer att ligga fast.
Tuulikki Koivunen Bylund anser inte att en lutheransk folkkyrka skulle behöva ha en officiell linje.
– Den lutheranska etiken innebär att var och en är ansvarig för sina egna tolkningar.
Tycker du att Svenska kyrkan är onödigt katolsk i den här frågan?
– Ja, men det är inte heller den enda frågan, säger hon med ett skratt.
Tonen är godmodig. Liksom på andra sidan i debatten. Cristina Grenholm har uttryckt att det inte får bli ”pajkastning” av frågan eftersom båda sidor argumenterar utifrån samma utgångspunkt, alla människors värde och värdighet.
För Tuulikki Koivunen Bylund handlar det om att se utvecklingen och de ”myrsteg” som tas. Det sker en långsam förflyttning av frågan inom medicinen och frågan behöver därför regleras tydligt i lag, menar hon.
– Dessutom är det här faktiskt en klassfråga, där den som har stålar kan åka till Schweiz och den som är läkare behöver inte vara rädd, men vanligt folk har inte möjligheten att hjälpa sig själva till ett smärtfritt slut.
