Stiftet siktar på framtiden - här brukas skogen utan kalhyggen

En solig dag i slutet av mars får vi komma med ut och se en av Karlstad stifts hyggesfria skogar. Det har regnat i flera dagar men nu ligger ett tunt snötäcke över den blöta marken. När vi lämnat bilen fortsätter vi till fots och går snart rakt in bland träden, över stock och sten. Stiftets miljösamordnare Tina Westlund och stiftsjägmästare Ove Nystrand visar vägen till målet för vandringen, en avverkad lucka i skogen.

Runt oss står nu en talldominerad barrskog med inslag av enstaka lövträd och på det avverkade området, ungefär 30 meter i diameter, lyser solen på frösådda plantor av gran, asp och sälg och planterade tallplantor.

– Tall är ett ljusälskande trädslag. Därför gynnas de av att man hugger upp luckor i skogen på det här sättet, så att solen kommer åt dem, säger Tina Westlund.

Mindre skogskänsla så småningom

Vi befinner oss i den tätortsnära Almarskogen, mindre än en mil från Karlstad. Tanken var från början att det skulle bli kalhygge här, men folk protesterade mot planerna. Många strövar i området på sin fritid och vill ha kvar en sammanhängande skog. Nu har man alltså valt att avverka skogen, men utan att kalhugga den. Ett tjugotal luckor har tagits upp i området och så småningom kommer nya luckor att huggas mellan de som redan avverkats.

– Det kommer att bli mindre skogskänsla så småningom och ett mer varierat landskap med träddungar och grupper av äldre träd här, säger Ove Nystrand.

Även om skogskänslan förändras i en skog som luckhuggs så gynnas den biologiska mångfalden jämfört med kalavverkning. Många arter är på ett eller annat sätt beroende av att ha levande träd i närheten. Ett exempel är mykorrizha, svampar i jorden som lever i symbios med träden och hjälper dem att ta upp näring. Mängden mykorrizha minskar på ett kalhygge, men i luckorna är det fortfarande nära till träden runtomkring vilket gör att mångfalden av olika nyttiga jordsvampar kan bevaras. Detsamma gäller annat liv i skogen.

– Det kan vara allt från olika fågelarter, trädväxande lavar eller kärlväxter. Knäroten är till exempel en art som gynnas av en lite halvöppen skogsmiljö, säger Ove Nystrand.

Vill gynna den biologiska mångfalden

Karlstads stift har pekat ut nya områden i sina skogar som med tiden ska brukas hyggesfritt. Skälen till det är att man vill gynna den biologiska mångfalden men även värna sociala värden.

Ove Nystrand och Tina Westlund tror dock på ett variationsrikt skogsbruk och på värdet av att pröva sig fram och testa vad som fungerar i olika bestånd. Naturvårdsåtgärder har positiva effekter för den biologiska mångfalden oavsett skogsbruksmetod och valet av metod måste enligt dem göras utifrån lokala förutsättningar.

Erfarenheten stiftet gjort hittills är att omställningen till hyggesfritt skogsbruk kan vara besvärlig, särskilt när granbarkborrarna härjar. Den torra och varma sommaren 2018 gjorde många av stiftets skogar sårbara för barkborreangrepp, som fortfarande pågår.

– Vi har stora arealer gallrade granskogar med lika stora träd. Avverkar man en del av de träden stressas de som blir kvar och risken för stormfällning och barkborreangrepp ökar, säger Tina Westlund.

En kombination av olika strategier för skogarna

Vi går vidare och ser exempel på granar som dött barkborre­döden när vi fortsätter från den förevisade luckhuggningen, vidare över soldränkt snö och mossa. Det gäller att hänga med i svängarna, det är skogs­vana människor som visar vägen. Snart får vi se exempel på plockhuggning, en annan hyggesfri skogsbruksmetod. Enstaka träd har plockats här och där vilket skapat mini-luckor och en öppnare skogskänsla.

Almarskogen är ett exempel på ett av stiftets bestånd, med viss åldersvariation och tallinslag, där man gjort bedömningen att hyggesfritt skogsbruk fungerar. Frågan är hur omställningen till en mer varierad skog där de hyggesfria metoderna passar bra ska gå till i bestånden med mer enahanda granskog. Planerna för de nya hyggesfria skogarna är inte fastställda än, men det blir antagligen en kombination av olika strategier. På vissa platser kanske man avvaktar med åtgärder och på andra kan det bli kalhygge för att sedan starta ett bestånd med åldersspridning i nästa generation.

Lena Frändberg