Om inte Julia Marx hade ridit upp till Olivbergets topp i Jerusalem den där dagen 1910 och träffat Erik Aurelius som kom på en kamel från andra hållet, kanske vi i Sverige inte hade haft traditionen att sätta en stjärna i fönstret till första advent.
Carl Axel Aurelius, tidigare biskop i Göteborg, berättar hur hans farföräldrar möttes och den romantiska inramningen till det första mötet får nog anses svårslagen.
Erik och Julia Aurelius gifte sig och flyttade 1912 till Lund där Erik blev professor i exegetik. I lysningspresent fick paret en herrnhutstjärna, en likadan som hennes föräldrar brukade sätta upp hemma i Herrnhut lagom till första advent.
– En mäktig väckelserörelse hade tagit fart i början av 1700-talet i farmors hemstad, berättar Carl Axel Aurelius.
Influenserna från den pietistiska rörelsen var förutom stjärnan bönboken Dagens lösen som hade ett bibelord för varje dag. Dessutom innebar herrnhutismen mycket sång och musik. Den kristna tron var ett glädjeämne där evangeliet ofta sjöngs fram.
I sitt nya hemland började Julia Aurelius ge bort den stora stjärnan med 17 fyrkantiga och åtta trekantiga spetsar till vänner i Lund och traditionen spreds.
– Jag tror att influenser till adventsstjärnan i Sverige kan ha kommit från flera håll, men farmors stjärna var en ingång till traditionen. Grosshandlare Grahn i Lund började så småningom tillverka och sälja stjärnorna och utvecklade det hela vidare. Med ekonomisk framgång.
Carl Axel Aurelius har nästan alltid haft en herrnhutisk stjärna till första advent, i så gott som alla hem han haft genom livet.
– Stjärnan är ett begåvningstest, jag tyckte det var en prövning varje gång den skulle sättas samman fram till den dag jag kom på att det gick bra att sätta en plastpåse runt den och hänga den på vinden till nästa år.