Stölder av kulturföremål sker från kyrkor, men också från exempelvis museer, bibliotek och hembygdsgårdar.
Maria Ellior, nationell samordnare vid Polisen för kulturarvsbrott, pekar på att stölder som sker i kyrkor dessutom kan vara av olika slag: det förekommer att andra föremål än kulturföremål som trädgårdsredskap eller pengar ur en insamlingsbössa felaktigt sorteras in i statistiken för kulturföremål.
Därför blir statistiken över stölder av kulturföremål i kyrkor osäker.
Och inte ens de vanligt förekommande kopparstölderna av tak och hängrännor räknas som kulturföremål, enligt brottsstatistiken.
Det mest stöldbegärliga inom kategorin kulturarv är föremål av silver och andra metaller som ljusstakar och lampetter, och biblar.
Maria Elliors uppfattning är att församlingarna blivit mer medvetna om att de måste skydda sina föremål mot stöld. Efter de många stölderna av medeltida träskulpturer började flera stift arbeta med säkerhetshöjande åtgärder.
Patrik Olsson, vd för Kyrkans försäkring, säger att antalet kyrkstölder ligger på en låg nivå och han kan inte se vare sig ökning eller minskning i omfattning.
På senare år har kopparstölder varit de uppmärksammade stölderna i kyrkliga miljöer, men Patrik Olsson tror inte att de har ersatt inbrott.
– Jag tror inte att det är samma personer som gör inbrott och som gör kopparstölder, säger han. Koppartjuvar är rationella och antalet sådana stölder ökar om priset på metallmarknaden går upp.
Han ser betydande skillnader mellan församlingar i hur effektiva skydd de har för sina kulturarvsföremål.
– Vissa håller en hög nivå, andra gör det inte, säger han. Det är väldigt beroende av vem som håller i säkerhetsfrågorna lokalt.
