500-årsdagen firades i Strängnäs domkyrka

Sällan har säkerhetspådraget i Strängnäs varit så stort som denna dag, i samband med högtidssammankomsten till åminnelse av valet av Gustav Vasa till svensk kung. Men så blir det när både kungen, statsministern och talmannen är på samma ställe. De 430 publika biljetterna till högtiden i domkyrkan tog slut på 14 minuter, i övrigt var kyrkan fylld av speciellt inbjudna, lite press samt alltså en hel del säkerhetspersonal.

Välkomsttal hölls av biskop Johan Dalman, en specialskriven kantat av Olle Lindberg framfördes av domkyrkans oratoriekör och historieprofessor Dick Harrison beskrev i koncentrat vad valet av den nye kungen skulle komma att betyda för Sveriges framväxt från en perifer obygd i Europas utkant till en betydande stormakt, där grunden lades till det moderna land vi känner idag.

Biskopsresidentet var i centrum

Det var i det bredvid domkyrkan liggande biskopsresidenset Roggeborgen som själva valet hölls, i den hastigt tillkallade riksmötet som rent krasst skulle säkerställa att skulderna för det nyligen genomförda upproret mot danske kungen Kristian II kunde betalas tillbaka till borgenärerna, framför all rika handelsmän från Lübeck. Upprorets ledare, den då 27-årige Gustav Eriksson Vasa, var det självklara valet, om än inte personligen närvarande.

Valet av en självständig svensk kung utgjorde slutpunkten för den medeltida Kalmarunionen som alltmer spelat ut sin roll som försvarsunion mot mäktigare fiender söderut.

Kyrkan var den enda institutionen

- Ingen insåg det då, men vi vet att Sveriges historia därmed slog in på en ny bana. Under det halva millennium som har förlupit sedan Gustav Vasa valdes till kung har landet gått från att ha varit ett medeltida rike till att bli en modern nationalstat, berättade Dick Harrison.

- Det Sverige som huset Vasa formellt tog över 1523 saknade nästan allt som utmärker dagens Sverige. Vi hade ingen riksdag, ingen regering, inga länsstyrelser, inga kommuner, inga kollegier och ämbetsverk, endast ett universitet – och det skulle snart läggas i malpåse – och inga egentliga gymnasieskolor. Den enda institutionen värd namnet i Sverige var kyrkan, och den var autonom och katolsk, lydande under påven.

Först i samband med riksmötet i Västerås 1544 gick även kyrkan sin egen väg, när banden med det katolska Rom klipptes för gott och Sverige blev det första land som förklarade sin kyrka självständig från påvedömet. Men det var inget som applåderades av folket, fortsatte lundaprofessorn.

- Svensken i gemen ville inte tvingas bli protestant, tvingas betala drakoniskt höjda skatter, tvingas in i nya statliga system av underordning och kontroll och inse vikten av att låta ynglingar utskrivas till krigstjänst. Det krävdes inte bara hårda nypor utan också stort tålamod och en konstruktiv vilja till kompromisser för att nationalstaten skulle bli verklighet.

Reformatorerna kom från Strängnäs

Men verklighet blev den alltså, och även om dagens monark som snart firar 50 år på tronen saknar i princip all den makt oh rikedom som Vasa sedemera tillskansade sig, så är ändå dessa 50 år och systemet med ärvd tronföljd ett av de synliga resultaten av det som inleddes för 500 år sedan i Strängnäs domkyrka.

Strängnäs kom sedan att bli centrum för den första fasen av reformationshistorien.

- Det var här de första protestantiska reformatorerna, statskyrkans arkitekter, var verksamma, med Laurentius Andreæ, Gustav Vasas sekreterare och främste rådgivare, som viktigaste namn. Det är ingen slump att Gustav lät hålla två riksdagar i staden – 1529 och 1547, sade Dick Harrison.

- År 1624 publicerades den första svenska tidningen i Strängnäs tryckeri, och två år senare grundades en av Sveriges äldsta gymnasieskolor här i staden.

- Att utnämna Strängnäs till en av den svenska nationalstatens vaggor är ingen överdrift, avslutade professorn, varvid ett instämmande roat mummel kunde åhöras bland de inbjudna hedersgästerna.