Krishanteraren om avkragningen i Visby: Svårt beslut att förklara

Under en presskonferens den 1 februari offentliggjordes att biskopen i Visby avkragats och nyheten toppade kvällens nyhetssändningar.

Avkragningen i Visby hade kunnat hanterats ”mindre brutalt och mindre offentligt.” Det anser krishanteraren Paul Ronge:

– Det här har skadat Svenska kyrkan.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Under en presskonferens den 1 februari offentliggjordes att biskopen i Visby avkragats och nyheten toppade kvällens nyhetssändningar.

– Frågan jag ställer mig är om detta hade kunnat hanterats på ett annat sätt just för att kyrkan står för mjuka värden som förlåtelse och insikt om mänskliga brister. Hårda frågor måste hanteras extra mjukt av en organisation som Svenska kyrkan, säger Paul Ronge, som arbetat med kommunikation, pr och krishantering i 23 år, efter att tidigare ha varit journalist. Han har hjälpt många företagsledare, myndigheter och bolag med krishantering.

Paul Ronge har följt hanteringen av avkragningen i förra veckan med stort intresse.

– Biskopen i Visby hamnade i stupstocken, uthängd som den otrogne biskopen för hela svenska folket. Fanns det inget mindre offentligt sätt att göra det hela på? Var vi tvungna att få veta allt?

Paul Ronge betonar att han inte har några särskilda kunskaper i kyrkoordningen vilket han tror att han delar med de flesta svenskar.

– Som det här med att det bara fanns två vägar att gå för ansvarsnämnden enligt regelverket. Det har inte blivit tillräckligt känt. Där finns en pedagogisk uppförsbacke för Svenska kyrkan.

Paul Ronge anser också att ärke­biskopen skulle haft en mindre central roll i hanteringen.

– Om det är ansvarsnämnden för biskopar som är ansvariga för beslutet så är det ansvarsnämnden som ska svara på frågor, inte någon annan. Ansvaret ska läggas där det hör hemma.

Paul Ronge frågar sig hur planeringen av förra veckans medianärvaro gjordes, vem beslutade vilka som skulle medverka i presskonferensen?

– Det fanns en hårdhänthet i hanteringen som var onödig, informationen som kom från kyrkan var onödigt offentlig, brutal och hård.

Fanns det inget mindre offentligt sätt att göra det hela på? Var vi tvungna att få veta allt?

– Nu måste Svenska kyrkan förhålla sig till kritiken genom att säga: Vi förstår att det uppfattades hårdhänt och det var olyckligt.

Enligt ansvarsnämndens beslut handlade det hela om brott mot vigningslöften samt att anseendet som en biskop bör ha har skadats i avsevärd mån. Robert Schött, ordförande i nämnden, anser att man måste se till otroheten och löftesbrottet i sin helhet:

– Där spelar naturligtvis varaktigheten roll. Och vilken person det är, om det är en yrkesmässig relation som dessutom ytterligare kan skada den delen, sa han efter att beslutet offentliggjorts.

Nu i efterhand svarar han på frågan om han övervägde att delta i presskonferensen i Visby:

– När jag fick reda på att ärke­biskopen skulle åka till Visby oavsett utgången övervägde jag ­naturligtvis om vi skulle vara med. Dessvärre fick jag beskedet så pass sent att jag inte kunde ändra mitt deltagande i domstolen.

– Vi hade dessutom redan skrivit vårt pressmeddelande. Hade vi anat att det skulle bli sådana missförstånd omkring den kyrkorättsliga regleringen hade vi givetvis planerat in en egen presskonferens från Stockholm eller Uppsala.

I beslutet från ansvarsnämnden, skrevs otroheten ut. Vad var tanken där, att ni var så explicita?

– Otroheten är ju det som i detta fall utgör brottet mot vigningslöftena som ena ledet i vår bedömning.

"Var vi tvungna att få veta allt?", frågar sig krishanteraren Paul Ronge. Foto: Peter Knutson

Mikael Stjernberg, ärkebiskopens pressekreterare, säger att det aldrig var aktuellt att Robert Schött skulle medverka vid pressträffen.

– Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar är ett självständigt organ inom Svenska kyrkan. Därför var det särskilt viktigt att markera nämndens fristående position. Ansvarsnämndens beslut publicerades med ett pressmeddelande på deras hemsida och Robert Schött fanns tillgänglig för media direkt efter att beslutet publicerades.

Hur bestämdes vilka som skulle vara med på presskonferensen?

– Det var tre medverkande vid pressträffen: stiftsdirektor Christer Engelhardt, rättschef Maria Lundqvist Norling samt ärke­biskop Antje Jackelén. Syftet med att just dessa medverkade var att ge media olika perspektiv och svara på frågor gällande ansvarsnämndens beslut utifrån sina respektive ansvarsområden.

Hur formulerades budskapet?

– Syftet med pressträffen var att ge media möjlighet att ställa frågor om hur ansvarsnämndens beslut påverkar Visby stift och Svenska kyrkan som helhet. Budskapet i pressmeddelandet formulerades av ansvarsnämnden.

Är ni nöjda med hur det blev?

– Det var tydligt att det skulle finnas ett stort medialt intresse, oavsett hur ansvarsnämnden beslutade. Pressträffen förbereddes därför utifrån två olika scenarier. Vi strävade efter att vara trans­parenta och ge svar till alla journalister och deras olika frågor utifrån situationen, säger ­Mikael Stjernberg.