Ledamöter vill att tydligare avstånd tas från omvändelseterapi

Så kallad omvändelseterapi, som går ut på att människor ska förändra sin sexuella läggning eller identitet, har uppmärksammats för den skada den kan göra.

Flera ledamöter vill att avståndstagandet förtydligas

Kyrkomötet har redan 2005 beslutat att Svenska kyrkan inte bör sanktionera organiserad verksamhet för att ”bota” homosexuella. Men i två motioner till årets kyrkomöte vill flera ledamöter att avståndstagandet görs tydligare.

Kyrkolivsutskottet anser också att det är angeläget att Svenska kyrkan tar avstånd från sådan verksamhet, som man menar är oetisk, potentiell skadlig och saknar vetenskapligt stöd. I betänkandet beskriver utskottet att omvändelseterapi inte har en självklar definition, ibland inkluderas till exempel förbön och själavård, medan andra kopplar sådan terapi till elchocker och samtalsterapi. Utskottet menar att oavsett metod så är den potentiellt skadlig.

I den motion som skrivits av ledamöter i Fria liberaler i Svenska kyrkan så föreslås också att Svenska kyrkan tar upp frågan med andra kristna samfund och i interreligiösa sammanhang i syfte att påverka.

Två biskopar hade särskild mening

Flera ledamöter i utskottet som stödde att Svenska kyrkan tar avstånd från omvändelseterapi menade att detta i sig var en tillräcklig signal utåt. De reserverade sig mot kravet på att speciellt försöka påverka andra. I reservationen, som stöddes av bland andra biskop Åsa Nyström och biskop Andreas Holmberg i en särskild mening, står det: ”Att bifalla att-satserna 2 och 3 anser vi ej är i enlighet med den ödmjukhet och respektfullhet som ska prägla såväl ekumeniska som interreligiösa samtal och kontakter.”

Torbjörn Aronsson, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, ville se avslag på båda motionerna eftersom han saknar belägg för att omprogrammering faktiskt förekommer i Svenska kyrkan och han tycker begreppet omvändelseterapi i sig är tveksamt.