Så minns vi Martin Lönnebo

Ärkebiskop Martin Modéus

Ärkebiskop Martin Modéus skriver på Twitter:

Biskop Marika Markovits, Linköpings stift

- Martin Lönnebo har som få talat rätt in i människors hjärtan. Med Frälsarkransen har han, långt utanför Sveriges gränser, skapat ett enkelt och konkret sätt att hålla bönen och tron vid liv.”, säger hon i ett pressmeddelande från Linköpings stift. Hon fortsätter: 

- Han har mött mig med stor uppmuntran och han kommer genom sina texter fortsatt inspirera mig. Våra omtankar och förböner får nu omsluta hans hustru och familj.

Gunnar Weman, ärkebiskop emeritus

- Han har förstås betytt mycket som biskop, men jag skulle tro att hans betydelse går långt utöver Svenska kyrkan, för han talade på ett mänskligt sätt och ändå innerligt teologiskt om Gud och människan. Han hade med sig hela sitt fromhetsarv från sina gamla bygder, och kunde göra en tillämpning av det i det vardagliga. Han kunde sitta och äta vid ett bord, och så såg han ett föremål
och det blev plötsligt en andakt för honom. Han var så genomfrom att han inte behövde dölja någonting av sin tro, den bara lyste rakt igenom honom.

- Han skrev också många unika böcker.

Vad har han betytt för dig?
- Han var en gång i tiden domkyrkokaplan i Uppsala, det här var tidigt 1960-tal, då man skapade temagudstjänster. Hans sätt att arbeta med liturgi, med det fantastiska språk som han hade, det var en stor upplevelse för mig.

- Jag minns också när vi vid ett tillfälle hade biskopsmöte, det var när Bertil Werkström var ärkebiskop. Vi hade talat om svåra frågor och Werkström skickade ut mig och Martin för att möta journalisterna. Då sa Martin till journalisterna att vi talat om svåra frågor, men har ni tänkt på hur angeläget det är att tänka på Gud. Och så pratade han om Gud istället på sitt sätt och alla journalister
antecknade febrilt.

Martin Lind, biskop emeritus, Linköpings stift

- Martin Lönnebos betydelse sträcker sig långt utanför Linköpings stifts gränser, ja utanför -Svenska kyrkan. Som en av de förste gav han mystiken en plats i Svenska kyrkan. Det hade inte ansetts rumsrent i det lutherska. Men Lönnebo insisterade. Han var också en av de förste att markera vårt ansvar för Moder Jord, för naturen, för miljö och klimat. Det som idag finns på nästan allas läppar var han tidigt varse.

Vad betydde han för dig?

-1995 fick jag efterträda Martin Lönnebo som biskop i Linköping. Det var både lätt och svårt. Lätt, därför att han aldrig rättade mig eller korrigerade. Han ringde upp och frågade hur jag hade det. Han uppmuntrade. Jag minns att han blev glad när jag började pilgrimsvandra, i enkelhet och nära naturen. Det var helt efter hans sinne.

- Men det var ibland också svårt. Några vänner kunde knappt acceptera att han pensionerades. Han var helt enkelt biskopen för dem.

Johan Dalman, biskop, Strängnäs stift

- När jag tänker på Martin tänker jag på den tillitsfulla förundran över livet med Gud som han har förkroppsligat. En generationsöverbryggande kyrkofader, en gudabenådad konstnärssjäl med en befriande glimt i ögat. Mig lärde han att be - hans egna och andras böner. Martins pärlkrans bär Andens äkthetsintyg. Nu sjunger han med änglarna "Du är gränslös...nära...ljus - och jag är DIN”.

Leonard Hagberg, präst

Leonard Hagberg var delaktig i att ta fram Martin Lönnebos Frälsarkrans under sin tid på Verbum. Han berättar att den första upplagan av Frälsarkransen gjordes i 2500 exemplar, men att beställningarna snart strömmade in till förlaget.

- Idag finns radbandet förutom förstås i Svenska kyrkan, i den koptiska kyrkan, i den romersk-katolska kyrkan och i Equmeniakyrkan. Under mina år på Verbum så fick radbandet bara negativ kritik två gånger.

Leonard Hagberg menar att Martin Lönnebo lyckades fånga något som är en stor brist i vår tid: tystnad.

- Frälsarkransen handlar om att du inte behöver prestera något, du kan istället enkelt ta in det, pö om pö. Det är bara 18 pärlor och det är väldigt enkelt att lära sig dem.

Leonard Hagberg har hållit kontakten med Martin Lönnebo även efter det att han slutade på Verbum.
- Det är inte länge sedan jag pratade med honom i telefon. Han var alltid väldigt uppmuntrande.

Johannes Söderberg, redaktör och samordnare religion på Sveriges television

- Han var ett unikum som behöll enkelhet och bråddjup i en skön förening. En folkets biskop som nådde fram på ett nästan självlysande sätt genom tv-rutan. En sådan fantastisk person som jag hade en oerhörd förmån att få jobba med och spela in program med under drygt trettio år och som jag fick lära lära känna på djupet. Jag känner mig rikt lottad.

-Jag tror att just det här att det fanns något slags självklarhet och jordnära personlighet som gjorde att man upplevde honom autentisk. Samtidigt behövde han knappt säga något, utan bara han var där med sina varma ögon så utstrålade han lugn och trygghet.

- Det kommer att plockas ihop ett minnesprogram om Martin Lönnebo, förhoppningsvis innan årets slut.

Rune Backlund, biskop emeritus, Luleå stift

- Det var en fascinerande person, förmodligen en av de största ledarna under 1900-talet. Det man känner nu är stor tacksamhet och beundran. Han har varit en förebild, med sitt ledarskap och sin enorma lärdom, för oss alla.

Vad har han betytt för dig?

- Vi kommer från samma del av landet och är uppväxt i samma fromhetstradition. Jag hade möjlighet att besöka hans hem i Storkågeträsk flera gånger, och hade tidigt kontakt med honom. Sedan, när jag var missionssekreterare för Svenska kyrkans mission, så hade jag Martin som medresenär både till Etiopien och Mellanöstern. Han var en stor vän av missionsarbetet i systerkyrkorna, och han hjälpte till på många sätt.

- Han var en oerhört nära vän. Vi lever i tiden efter påsk och för en vecka sedan skickade jag en handskriven hälsning till honom där jag citerade förra söndagens bibelord om den gode herden, för han är verkligen ett gott exempel på en god herde. Sedan försökte jag uppmuntra honom med ett Jesuslöfte: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand.” Det blev min sista hälsning.

Royne Mercurio, kommunikatör, Linköpings domkyrkopastorat

- Det fanns en innerlig värme hos honom. Han bodde nära mina barns förskola och när vi gick förbi hans hus på morgon kunde man se hans profil i fönstret där han satt och skrev. Barnen var små, men det kändes som att de ändå förstod att det var något speciellt med honom.

Royne Mercurio och Martin Lönnebo ordnade ett aprilskämt tillsammans, om att Frälsarkransen skulle få en kaffepärla.

-Han tyckte att det var okej att skoja lite även om frälsarkransen. Han hade värmen och finurligheten, de gick hand i hand.

Hur kommer du att minnas honom?

- Jag ser hur han sitter och skriver, när man mötte honom på cykelbanan och hur han höll den där kaffepärlan mot himlen och log lite.

Per Olof Nisser, domprost emeritus, Linköping

- Han är nog en av dem som under förra seklet satt mest avtryck i kyrkan, genom sitt sätt att tänka och berätta, genom sitt konstnärliga handlag och sina idéer. Frälsarkransen är där speciellt unik.

Vad har han betytt för dig?

- Jag var domprost i Linköping under hans sex sista år. Och han var inte en biskop som la sig i, men när han gjorde det kom han med konstruktiva förslag. Han påverkade genom hela sin person. Man fick nästan aldrig det svar man väntade av honom, utan ofta ett humoristiskt. Han hade en berättarådra som liknade Sara Lidmans och Torgny Lindgrens, de var samma andas barn.

Håkan Toresson, kyrkoherde Frösö Sunne Norderö församling

-Utan Martins lärjungagärning hade jag inte varit där jag är i dag. Min andliga resa företogs med frälsarkransens pärlor mellan fingrarna i höger hand och någon av hans böcker i den vänstra.

- Under en skogspromenad med vår dåvarande hund satt jag i en glänta i solskenet, lutad mot en stor sten, och läste. Martin skrev om vår liksom ontologiska tillhörighet till Jesus med hänvisning till Romarbrevet 8; om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus. "Ordagrant ingenting." skrev han.

- Plötsligt sköljde insikten över mig att jag var indragen i detta stora mysterium, att det handlade också om mig. Och det brast. Jag tänker att det var det andra av två ögonblick som avgjorde mina vägval och som ledde mig fram till där jag står i dag. Och, som Martin själv skulle ha sagt: Allt är nåd!

Biskop Åke Bonnier

Biskop Åke Bonnier skriver på Twitter:

Samuel Rubensson, professor

- Han har betytt oerhört mycket för i Svenska kyrkan. Kanske inte som organisation, utan för de enskilda och för många som finns i utkanten. Han har väglett många till tro och förankring genom det han skrivit. Och frälsarkransen har betytt mycket för många.

Vad har han betytt för dig?

- Otroligt mycket. Han gav ord och uttryck åt mycket jag inte själv riktigt fann ord för. Han blev en vägledare, en förebild. Jag fick upp ögonen för bredden, vidden och höjden i kristendomen redan som ung student när jag läste honom. Han öppnade nya världar och nya möjligheter för mig att uttrycka mig.

- Senare kom han att kalla mig till präst, han gav mig en plats i kyrkan som jag inte hade innan. Där samarbetade vi kring en hel del saker och samtalade och träffades regelbundet. Han ringde ofta för att höra hur det var med mig och gav mig stöd när jag hade det svårt.

- Att många ger samma bild av honom är inte konstigt för han har sedan 60-talet stått för samma sak, haft samma hållning och gått samma väg. Han har inte vacklat.

Tomas Sjödin, författare

- Martin har nått långt utanför Sveriges gränser, så det handlar inte bara om kyrkan i Sverige. Men han har betytt oerhört mycket här. I svensk kristenhet var han en portalfigur som stått för ett eget tilltal och en kreativitet som nästan inte hade några gränser. Den här berättartraditionen från Västerbotten, tillsammans med teologisk skärpa och vidsyn, gjorde honom unik.

Vad har han betytt för dig?

- Vi har en lång relation bakåt. Jag är en av alla dem som känner att vi varit nära vänner med Martin, det kanske var en av hans gåvor att han fick många att känna så. Jag pratade med honom i förrgår, då låg han på sitt yttersta. Han var väldigt svag, men ändå hundra procent Martin. Det viktigaste av allt var att jag fick säga tack, det var väldigt fint. Jag har mycket att tacka honom för.

Myra Ekström, kyrkoherde emerita

- Han har öppnat kyrkan för människor genom att förmedla en öppen, befriande och vis religion som inte var protektionistisk utan också kunde se beröringspunkterna med andra religioner och andliga strömningar men ändå vara fast förankrad i en jordnära fromhet. Biskop Martin var en stor pedagog som på ett enkelt och folkligt sätt kunde förmedla de djupaste sanningar.

- När han kom som biskop till Linköpings stift började han skicka ut brev regelbundet till alla hushåll. Han försökte återskapa begreppet ”rotar” och uppmanade människor att komma samman med grannar för att tala om tron och existensen. Det blev ingen massrörelse, men biskop Martin blev vald till Östergötlands populäraste person.

Vad har han betytt för dig?

- Mer än jag kan uttrycka. Han har format mig som människa helt enkelt. Jag mötte Martin Lönnebo 1975 när jag läste teologi i Uppsala och han var domkyrkokaplan och jag åkte på retreater som han höll. Det var första gången jag mötte meditation i kyrkan. Sedan blev han min lärare när jag gick prakten.
- Jag togs emot som kyrkoherde i Hedvigs församling i Norrköping i januari 1995 i biskop Martin Lönnebos sista ämbetsgärning. Vi hade kontakt då och då under alla år och han och hans hustru Britt Louise var hemma hos oss på middag när jag avtackades 2015 och för mig var det viktiga milstolpar.

- Han har visat på livsmod, ödmjukhet och öppnat himlen.

Stefan Edman, biolog och författare

- Han var avgörande för Svenska kyrkans arbete med klimat och miljö - tidens stora existentiella frågor - inte minst i starten. Det var underbart att få arbeta nära honom i många år, med biskoparnas första "miljöbrev" 1989, initiativet till Kyrkans miljövärn 1992 (de första åren med kontor i biskopshuset i Linköping!), i Costa Rica med skyddet av "Kyrkornas regnskog " . Och få skriva och "turnera" från Martins hembygd i norr genom landet med vår dialogbok "Jordens och själens överlevnad". Allt genomsyrat av Martins värme, klokskap, och teologiska djup: kristologin, mystiken, vördnaden, kärleken till allt skapat.

Vad har han betytt för dig?

- Vi kom att stå varandra nära alltsedan jag första gången hörde honom tala om jorden, "den gröna smaragden", på det första ekumeniska riksmötet G72 för drygt femtio år sedan. Hans tänkande och inspiration kommer alltid att betyda ofantligt mycket för mig.

Anna Lundblad, tidigare stiftsdiakon, Linköpings stift

– Martin hade ett stort hjärta för barnen och för barnens and­liga förmåga, andliga närhet, naturliga tillit och för deras rätt till andlig utveckling. Han lyfte fram barnen för det gjorde han med alla han mötte, han kunde alltid möta människorna där de fanns. Han erbjöd mig en tjänst på stiftet för att uppmuntra församlingar att starta förskolor och många finns fortfarande kvar. Det är ett av Martins arv som har levt kvar i stiftet.

Vad har han betytt för dig?

– Han har varit en förebild och en vän. Kanske att en del av hans storhet låg i att han hade en förmåga att intressera sig och fråga människor. När jag arbetade på stiftskansliet kunde Martin komma och fråga ”Hur har du det?”. Då fick man stanna upp och tänka. Det hände flera gånger att han kom med den lilla frågan och det är klart att om du har en person som ger sig tid och frågar, då betyder det mycket. Han hade en sådan empatisk förmåga. 

Anna Toivonen, komminister, Norrköpings S:t Olof

– Martin har stått för djup och höjd i Svenska kyrkan – han medverkade till öppnade vyer. Han visade att andlighet är någonting större; någonting enkelt, jordnära och ett mysterium. Han är väl känd och uppskattad i hela Norden och han har också haft stor betydelse i ekumeniska sammanhang. Med ljusbärare och frälsarkrans har Martin öppnat språk och uttryck för många människors erfarenheter.

Vad har han betytt för dig?

– Martin var min prästvigningsbiskop. Att bli välkomnad som prästkandidat här i Sverige var lite extra viktigt på den tiden när man inte än vigde kvinnor som präster i Finland. Martin hejade på och gav sitt stöd på många sätt under åren.