Svenska kyrkan vill ha mer inomkyrkligt bidrag

De senaste åren har svenskarnas benägenhet att ge pengar till insamlingsverksamhet ökat, men bidragen till Svenska kyrkans internationella arbete har inte följt samma positiva utveckling. Under 2017 samlade Svenska kyrkans internationella arbete totalt in 158 miljoner kronor, vilket är 22 miljoner mindre än femton år tidigare.

Hela Svenska kyrkan samlade totalt in 215 miljoner kronor 2017, enligt svensk insamlingskontroll. Det är bara fyra miljoner mer än 2012. Pingst däremot ökade sin insamling under samma period med 91 miljoner, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen med 24 miljoner och Stockholms stadsmission med 114 miljoner. Erikshjälpen samlade under 2017 in hela 321 miljoner mer än 2012 och ligger nu på plats fyra på listan över organisationer med 90-konton som samlar in mest pengar. 

Eva Pérez Järnil, insamlingschef för Svenska kyrkans internationella arbete, anser att orsaken till att Svenska kyrkan inte ökat sin insamling i lika hög utsträckning till viss del beror på att församlingarna och kyrkobesökarna blir färre. Men hon menar också att en stor del handlar om att Svenska kyrkans internationella arbete uppfattas som en otydlig avsändare.

– Vi har haft skiftande avsändare och när vi gjort undersökningar har vi sett att man har svårt att komma ihåg vilka vi är. I dag är det så att de stora organisationerna satsar mycket på att synas.  Både genom annonser och genom att bygga sina varumärken på andra sätt. Man gör sig känd och det gör att fler ger, säger Eva Pérez Järnil.

Sedan Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission togs bort som varumärke 2008 har bidragen från stift, pastorat och församlingar minskat. Nytt namn, ny logotyp och en tydligare profil är några av åtgärderna för att möta den vikande trenden. Årets fastekampanj, som startar på söndag, blir den sista insamlingen som sker under det gamla namnet, sedan sjösätts nya namnet Act – Svenska kyrkan.

– Vi får vår nya avsändare och sedan kommer vi att prata mer om hur vi jobbar i humanitära katastrofer. Det handlar både om att annonsera och informera, säger Eva Pérez Järnil.

I dag finansieras Svenska kyrkans internationella arbete till största delen, 39 procent, genom stöd från Sida. Det insamlade bidraget från kollekter, gåvor och inomkyrkligt anslag uppgår till 34 procent. Totalt bidrog församlingarna och pastoraten med 60,9 miljoner kronor till Svenska kyrkans internationella arbete 2017.

– Vi skulle gärna vilja ha mer från det inomkyrkliga stödet. Det är viktigt att vi ser att vi som kyrka också kan bidra, att vi är fler som bär det här.

Svenska kyrkan på nationell nivå har under en längre tid varit en av aktörerna som arbetat för att svenska staten ska uppfylla målet om att ge en procent av Sveriges BNI till bistånd, vilket också blivit verklighet i regeringens nuvarande budget. Men inom Svenska kyrkan är det få församlingar som kommer i närheten av att uppfylla ett liknande mål.

– Vi har enprocenten som ett räkneexempel och jobbar för att fler församlingar och stift ska engagera sig på det sättet. Det är inte självklart att det måste vara en procent. Men det är ett riktmärke. Om alla skulle göra det skulle det mångdubbla våra intäkter, säger Eva Pérez Järnil.

Under 2017 utgjordes församlingarnas och pastoratens anslag till Svenska kyrkans internationella arbete av 0,06 procent av deras totala verksamhetskostnader. Tio av stiften ger överhuvudtaget ett bidrag genom sin budget och bara ett 90-tal församlingar gör det.

– Det är inte för vår skull vi vill ha mer pengar, utan det handlar om vad vi tillsammans skulle kunna göra för och tillsammans våra bröder och systrar i världen. Pengar som skulle göra skillnad, det är det som är vårt mål.

Både Umeå pastorat och Luleå stift ger i dag ett enprocentigt anslag till bistånd via sin budget. För Umeå pastorats del betyder det ett bidrag på dryg en miljon till Svenska kyrkans internationella arbete varje år.

Lars-Gunnar Frisk (Posk) är stiftsstyrelseledamot i Luleå stift och har tidigare arbetat inom Umeå pastorat. Han berättar att pastorat från starten 2003 lade upp sitt bidrag efter en matchningsmodell. För varje insamlad krona skulle även dåvarande samfällighet bidra med en krona.

– Det kom fram då under samtalen att det kunde finnas en risk för att om samfälligheten avsätter en procent, att det skulle ta död på det ideella engagemanget. Därför klurade vi lite grann på det.

Men efter ett tag blev det för krångligt att administrera vilka delar av insamlingen som skulle matchas och inte och därför beslutades istället om ett enprocentigt anslag. Men kyrkobesökarnas motivation att ge har inte försvunnit för det, menar Lars-Gunnar Frisk.

– Det har aldrig upplevts som några problem. Jag tror inte att folk fungerar så, jag tror inte att de låter det här påverka deras engagemang.

Lars-Gunnar Frisk säger att han själv inte känner till någon kritik om att det skulle vara för kostsamt för pastoratet att avsätta en procent till bistånd, utan att det blivit en naturlig del av budgeten. Han tycker också att fler församlingar, pastorat och stift borde göra som Umeå och inspireras av regeringens enprocentsmål.

– Jag tycker att stiften skulle vara lite mer aktiva, för det här är en så positiv möjlighet. Och att kyrkokansliet skulle kunna vara lite mer tydliga i vad det skulle innebära för trygghet och stabilitet. Men det är klart att man har förståelse för att församlingar och pastorat som är i ett kärvare läge i dag kan ha svårt att ta ett sådant här beslut för första gången.